• Hera16

    Upprepade missfall och sent missfall. Nån som kan ge hopp? <3

    Hej!

    Jag skulle behöva tips, råd och lite solskenshistorier för att inte tappa hoppet totalt.

    Jag tänkte delge er min historia. Förra försommaren gifte sig jag och min man och slutade skydda oss samma vecka som vi gifte oss, den veckan blev jag gravid. Kände mig gravid men det blev ett tidigt missfall som kom ut som en sen mens.

    Jag blev gravid ägglossningen efter och lyckan var total när det stod "gravid" på stickan. Vecka 7 fick jag en liten blödning och vecka 9 fick vi komma på ett tidigt ultraljud. Fick veta att bebisen inte växte som den skulle och att man ännu inte kunde se något hjärta slå. Som barnmorskan uttryckte sig "Det är 50 % chans att fostret lever, 50 % död. Men de flesta kvinnor får ett missfall så oroa dig inte." Bröt totalt ihop. Jag skulle alltså gå nästan 2 veckor med en bebis i magen som man inte visste levde eller inte. Vi va åter på ultraljudet i vecka 11 och fick veta att bebis inte levde. Vecka 12 blev det operation för att ta bort fostret. Det va en jobbig period.

    I november blev vi gravida igen. Vecka 9 va vi på ultraljud igen. barnmorskan undrade om vi verkligen hade plussar eftersom hon inte kunde hitta nåt foster. Jag och min man höll på att bryta ihop när hon två minuter utbrister "oj, här är det ju! Och det är tre stycken!" Från att hon påstod att det inte fanns nåt till att se tre foster. Man kunde dock bara se hjärtaktivitet (som va helt normalt) hos ett foster. Om de andra inte skulle växa så sa dem att kroppen själv kunde ta hand om de andra två och behövde inte påverka fostret som levde. Magen växte och vi var så fantastiskt tacksamma! Tillbaka vecka 11 och fick än en gång veta det värsta, fostret hade dött. Det blev återigen en skrapning på sös.

    Efter det tappade vi hoppet litegrann. Min mens kom inte igång och jag blev stressad. Tills jag upptäckte varför, jag var gravid en fjärde gång. Kände på mig att något va fel ca vecka 6-7 för stickan där det skulle stå "gravid 3+" hade gått tillbaka till "gravid 1-2". Åkte in till akuten och fick veta att fet inte fanns något levande. Efter det förstod vi att något va galet fel. Upprepade missfall drabbar inte många. Vi sökte hjälp hos en fertilitetsklinik och fick genomgå en missfallsutredning. Det visade sig att jag hade en liten polyp i livmodern. Det visade sig också att jag hade en apc-resistent gen som kunde göra att man lättare fick blodproppar. De trodde dock inte att det va det som var felet eftersom jag bl.a hade ätit p-piller i över 10 år utan att ha fått en blodpropp. Jag tog även hjälp av alternativ medicin och gick till en doktor i kinesisk medicin. Enligt henne hade jag en för kall livmoder och behandlades med akupunktur varje vecka samt så drack jag ört-te (speciellt framtaget till mig) varje morgon och kväll. Allt det för att återställa kroppen till dess rätta balans. I början av april fick jag tid för operation och för att ta bort polypen. Hoppet kom åter tillbaka trots allt vi gått igenom. Tänkte att det faktiskt kanske hade varit polypens fel hela tiden.

    I slutet av april blev vi återigen gravida. Så glada! Den här gången skulle det bara gå! Fick en blödning i vecka 7, in till akuten dör de sa att det inte var någon fara. Vecka 9 ultraljud där allt såg så fint ut! Total lycka! Hann vara glada i ca en timme. Efter det fick jag en blödning. Kom ut en stor klump. Satt på toaletten på jobbet och trodde att jag satt med mitt barn i handen som jag sen tvingades spola ner. Hamnade i chock, ringde min man och vi åkte tillbaka till sjukhuset. Det visade sig att bebis mådde bra och att det som kommit ut var ett hematom/ koagel (levrat blod) en blödning som låg utanför graviditeten. Blev sjukskriven i en vecka. Kom återigen en störtblödning och ett ännu större koagel, blodbad på toaletten. Bebis mådde fortfarande bra. Blev sjukskriven i två veckor så att allt skulle läka, fick bara ligga i soffan. Blödningen blev successivt bättre, men en stor psykisk påfrestning för både mig och min man. Efter det i vecka 13-14 va vi på semester och tvingades uppsöka akuten utomlands p.g.a en blödning. Bebisen dansade i magen och mådde prima. De trodde det va rester av koaglet. Sen va det en vecka utan blödning. Kom en brun flytning, in till akuten och allt bra. Sen i vecka 17-18 blödde jag en hel vecka. In och ut till akuten, flera specialistläkare förklarade att det va ofarligt. Blödningen berodde på att jag hade en lågt sittande moderkaka (inte föreliggande men låg i framvägg.) När livmodern växer så kan det bli friktion mellan moderkaka och livmoder och det va troligtvis alltså mina blodkärl som blödde. Vecka 19 va vi inne igen och allt såg bra ut, det va en frisk bebis, hjärtklaffarna låg rätt, levern fungerade, huvudet va rätt storlek, tarmarna låg där dem skulle, fick räkna fingrar och allt möjligt! Veckan efter, vecka 20, va det dags för rutinultraljudet. Vi hade äntligen pustat ut. Var hur glada som helst, jag hade fått stor mage och känt lillens sparkar. När barnmorskan började titta sa hon att det såg ut att vara lite fostervatten och att hon skulle slussa oss till läkaren. Vi kom in till läkaren, han gör ett ultraljud och säger sen att vi ska prata. Han berättar för oss att mitt fostervatten helt plötsligt försvunnit. Han säger att trots att det är en frisk bebis där hjärtat slår så kan inte bebisen överleva utan fostervatten. Han var tydlig och vi förstod att vi skulle behöva ansöka hos socialstyrelsen om att få avsluta vårt barns liv. Två dagar senare började värkarna av dig själv. Vi åkte in till sös och det visade sig att jag nu var öppen. Värkarna kom var 6:e minut och vi blev inlagda. De avtog lite och dagen efter fick jag en tablett som satte igång på riktigt. Gjorde riktigt ont och kräktes av allt morfin. På eftermiddagen föddes vår fina son <3 En dån kämpe! Min moderkaka kom inte ut så jag blev opererad under natten. Dagen efter fick vi ta farväl av vårt fina älskade barn. Det är nu exakt en vecka sen

    Så det jag undrar är om det finns fler därute som har varit med om liknande där allt har löst sig tillslut? Jag skulle verkligen vilja ta del av tips och råd! Någon som har fått någon förklaring till sitt sena missfall? Ofta säger de att det kan vara en bakterie. I mitt fall tror de inte att det femte missfallet hade någon koppling till de tidigare missfallen.

    Behöver hopp och hoppas på att det finns någon som vill dela med sig.

    Stort tack på förhand!

    MF: juni 14 (vecka 5)

    MA: augusti 14 (vecka 12, dött foster vecka 6)

    MA: januari 15 (vecka 12, dött foster vecka 8)

    MF: mars 15 (vecka 6)

    MF: augusti 15 (vecka 20)

  • Svar på tråden Upprepade missfall och sent missfall. Nån som kan ge hopp? <3
  • Santin

    Låter som en nära vän till mig. Hon fick missfall i vecka 7-9 fyra gånger. 5 försöket åt hon blodförtunnande för att läkarna trodde att fostren svalt ihjäl då de gick över från att få näring Från gulsäcken till navelsträngen.

    Detta fungerade och de har nu fått en fin liten son som fyllde ett här i sommar.

  • Hera16

    Tack snälla för ditt svar. Jag fick blodförtunnande Trombyl och progesteron-vagiatorer nu under sista graviditeten. Va tvungen att sluta med blodförtunnande medicinen när jag fick blödningen i vecka 9. Förhoppningsvis kan jag äta den hela graviditeten nästa gång. För jag hoppas verkligen att det blir en sjätte graviditet.

    Vad härligt för din kompis att det gick bra tillslut, ger hopp om en ljusare framtid.

    Tack för ditt svar.

Svar på tråden Upprepade missfall och sent missfall. Nån som kan ge hopp? <3