bjuda tvillingar på kalas
hur tusan gör man?
kan man förvänta sig att alltid båda blir bjudna eller?
Och om bara den ena blir bjuden och den andre inte, hur f-n gör man då?
hur tusan gör man?
kan man förvänta sig att alltid båda blir bjudna eller?
Och om bara den ena blir bjuden och den andre inte, hur f-n gör man då?
Är de av samma kön och går i samma klass som ditt barn anser jag att båda tvillingbarnen ska bjudas. Är själv tvilling och skulle själv tycka det vore oerhört märkligt och dissande om min syster blev bjuden på ett kalas o inte jag (som barn alltså, dvs upp till 15-års åldern).
Tvillingar är ofta mer nära än folk inser. Även om de inte umgås särskilt tätt ned varandra i skolan eller bland folk så berättar de garanterat allt för varandra.
Varför tvekar du om att bjuda båda?
Är de av samma kön och går i samma klass som ditt barn anser jag att båda tvillingbarnen ska bjudas. Är själv tvilling och skulle själv tycka det vore oerhört märkligt och dissande om min syster blev bjuden på ett kalas o inte jag (som barn alltså, dvs upp till 15-års åldern).
Tvillingar är ofta mer nära än folk inser. Även om de inte umgås särskilt tätt ned varandra i skolan eller bland folk så berättar de garanterat allt för varandra.
Varför tvekar du om att bjuda båda?
Har visserligen inte med kalas att göra men har haft några olika familjer med tvillingar på jobbet (fritidshem) där föräldrarna har valt att de ska gå i olika klasser och har per automatik olika kompisar och det var inte självklart att bägge följde med nån kompis hem o lekte utan bara den som var kompis med den.
Om de går i samma klass så är ju chansen större att de har samma kompisar men det är ju inte säkert heller. Det kanske finns nån/några som bara den ene av dem leker med.
Min mamma är tvilling så när hennes syster vart sjuk inför nån skolresa i högstadiet så fick mamma åka istället för att hon kändes ju hennes systers kompisar + att resan redan var betald ;)
Har visserligen inte med kalas att göra men har haft några olika familjer med tvillingar på jobbet (fritidshem) där föräldrarna har valt att de ska gå i olika klasser och har per automatik olika kompisar och det var inte självklart att bägge följde med nån kompis hem o lekte utan bara den som var kompis med den.
Om de går i samma klass så är ju chansen större att de har samma kompisar men det är ju inte säkert heller. Det kanske finns nån/några som bara den ene av dem leker med.
Min mamma är tvilling så när hennes syster vart sjuk inför nån skolresa i högstadiet så fick mamma åka istället för att hon kändes ju hennes systers kompisar + att resan redan var betald ;)
Som förälder till barn i småskolan, måste man inte bjuda hela klassen när det är barnkalas. Det räcker med att man bjuder närmsta kamraterna till barnet.
Bara för att dina ungar är tvillingar, är det ju inte helt säkert att de har samma kompisar/bästisar. Även om de är tvillingar, så är de två olika individer. Det kan vara nyttigt för dem att inte ständigt gå tillsammans.
Om inte barnen leker med exakt samma kompisar så, nej, då kan man inte förvänta sig att båda blir bjudna på samma kalas.
Som förälder till barn i småskolan, måste man inte bjuda hela klassen när det är barnkalas. Det räcker med att man bjuder närmsta kamraterna till barnet.
Bara för att dina ungar är tvillingar, är det ju inte helt säkert att de har samma kompisar/bästisar. Även om de är tvillingar, så är de två olika individer. Det kan vara nyttigt för dem att inte ständigt gå tillsammans.
Jag är mamma till tre enäggstrillingtjejer. Idag är de vuxna men som små separerade vi dem när det gick. Vi uppmuntrade dem att ha egna vänner och liv just för att de skulle få utvecklas på olika vis, som de olika individer de var/är. Det hände absolut att de blev bjudna på olika kalas och det tyckte varken de eller vi föräldrar jag konstigare än vanliga syskon. Det behöver inte vara så laddat att vara "flerling"....
Idag är våra flickor väldigt nära varandra med tät kontakt, men samtidigt trygga och lyckliga på varsitt håll.
H
Jag är mamma till tre enäggstrillingtjejer. Idag är de vuxna men som små separerade vi dem när det gick. Vi uppmuntrade dem att ha egna vänner och liv just för att de skulle få utvecklas på olika vis, som de olika individer de var/är. Det hände absolut att de blev bjudna på olika kalas och det tyckte varken de eller vi föräldrar jag konstigare än vanliga syskon. Det behöver inte vara så laddat att vara "flerling"....
Idag är våra flickor väldigt nära varandra med tät kontakt, men samtidigt trygga och lyckliga på varsitt håll.
H
Vi uppmuntrar dem oxå t olika aktiviteter o vänner. Men de är tighta. Och de känner barnet m kalaset lika väl men går i olika grupper i skolan.
Vi kommer inte tacka ja till den andra. Lite finkänslig men nej.