19 årig bonusdotter på heltid

Hon får väl söka försörjningsstöd på soc om hon jobbar så lite. Då får hon ge er matpengar.

Svår situation... Dottern har alltså tagit studenten och jobbar? Varför jobbar hon så lite? Hur som helst så är det klart hon ska bidra, hon är vuxen. Till och med 200 spänn i månaden är bättre än ingenting.
Ett tips: om dottern inte behöver bidra med en krona kommer hon inte anstränga sig och söka andra jobb/få mer timmar. Hon kommer bli lat och oansvarig.

Hon kanske kan söka bostadsbidrag för inneboende?

Det är precis det jag försökt förklara för min sambo. Anledningen till att hon jobbar två timmar är att hon fick ett sommarjobb som blivit lite förlängt. JAG är på och tjatar på henne nästan varje dag att hon måste börja söka jobb.

Vad har dottern för plan med sitt liv? Hon måste väl vilja nånting?

Det blir ju lite skillnad om hon fortfarande går i gymnasiet jämfört med om hon planerar dra till Australien i ett år efter jul bara hon fått ihop pengarna.

Det är inte bara pengarna det handlar om. I min värld så har hon två föräldrar som har råd att försörja henne. Då borde man väl kunna förvänta sig att mamman betalade lite matpengar för henne nu när hon bor på heltid hos oss? Hon kommer ju väldigt billigt undan. Flyttar till en billig etta o förväntar sig att dottern ska bo hos oss för att vi har ett större boende och så slipper hon dessutom betala mat för dottern varannan vecka (som hon gör idag).

Hon gick ur gymnasiet i våras och efter mycket tjat så fixade hon ett sommarjobb. Hon vill inte plugga vidare just nu utan vill ta ett sabbatsår. Hon är inte speciellt driven när det gäller att söka jobb och det verkar som hon nöjer sig med att jobba två timmar om dagen....Dock har hon bara jobb tom v38 så jag har varit på henne om att nu är det hög tid att börja söka jobb! Jag kan inte acceptera att hon ska sitta hemma och göra ingenting! Det tråkiga är att det känns som det är mest jag som tjatar på henne. Jag har tagit upp detta massor av gånger med hennes pappa, men han tycker det är jobbigt och är extremt konflikträdd när det gäller hans lilla hjärta.

Men vad ÄR det med ungdomar nuförtiden? Det är inte första gången man hör om en som går ut gymnasiet och liksom inte vill nånting.

Ett sabbatsår där man bara dräller bort tiden verkar ju aptråkigt. "Jag ska ta ett sabbatsår och åka till Australien och lära mig surfa" "Jag ska ta ett sabbatsår och lifta genom Sydamerika " vore väl ok som framtidsplaner efter gymnasiet. Men "jag ska ta ett sabbatsår och sova på soffan hos min pappa och styvmor "?

Ja, jag kan bara hålla med! Nu jobbar hon mellan 0600-0800 på morronen och jag frågade igår vad hon gör hela dagarna? För det är ju inte direkt så att hon hjälper till att sköta allt i hushållet när hon ändå är ledig......Till svar får jag "idag har jag faktiskt varit ute och sprungit". Kors i taket, hon tog sig ut ur sitt rum! Hon gör inget meningsfullt på dagarna och jag har försökt peppa henne till att börja ringa lite olika arbetsgivare. Tre samtal om dagen borde inte vara orimligt, men då säger hon att hon "hatar" att prata i telefon för det är så läskigt och man vet inte vad man ska säga. Ja, vad ska man säga??? Ja, hon är osäker och har lite dålig självkänsla, men den kommer ju inte bli bättre av att hon låser in sig på sitt rum och kollar serier 12 timmar om dagen....Tvärtom!

Om hon är så osäker o har dålig självkänsla så hjälper det knappast att du är på henne o tjatar varje dag, hjälp o stötta istället! Fråga vad hon vill göra och vart hon vill jobba, hjälp henne göra lista över företag hon vill jobba åt, låt hon göra research o vem som är rätt person hon ska prata med när hon ringer. Är hon inskriven på af? Där kan hon ju få hjälp med jobbsökandet. Om hon fortfarande inte engagerar sig för att hitta ett jobb, ge henne uppgifter hon ska göra i hushållet istället! Skriv lista o sätt upp så går det inte undvika vad som ska göras.

Jag vet att det inte hjälper att tjata och jag försöker verkligen coacha och stötta.
Jag har tipsat om att skriva ett "manus" innan hon ringer, sagt att vi kan spela rollspel där hon kan ringa mig och låtsas söka jobb, tipsat om jobb hon kan söka, erbjudit mig att hjälpa henne med CV och brev osv...men tyväär är man inte alltid lika pedagogisk. Och hade inte jag fixat ett telefonnummer till ett sommarjobb och tjatat på henne att hon skulle ringa så hade hon inte ens haft ett sommarjobb. Ibland känns det som om hon gömmer sig bakom sin blyghet för jag vet hur social hon kan vara, jag vet att hon vågar ta kontakt med människor om det gäller nåt hon tycker är kul. Jag vet att hon är en fantastisk tjej som kan om hon vill och detta säger jag ofta till henne. Nu var det ju inte riktigt detta som mitt första inlägg handlade om, även om allt hänger ihop

Hon gör inget hemma heller?? Va fan?! Nä du, du får sätta press på din mesiga karl. Jag hade faktiskt separerat ekonomin så får han pröjsa! Det man inte har i huvudet får man ha i plånboken!

Tänkte föreslå exakt samma sak, separat ekonomi, så får han själv eller med sitt ex försörja sin bortskämda dotter.

Jag hade, om det varit svårt för dottern att få arbete och om ekonomiskt utrymme funnits, kunnat "ersätta" hennes bidrag till de gemensamma kostnaderna med att hon skötte markservicen hemma och flitigt jobbsökande, en helt rimlig kompromiss för ett vuxet barn som inte har någon inkomst.

Sedan har jag ett annat förslag, men då måste pappan vara med på noterna, "ju mer ansvar man tar, desto större inflytande har man i hemmet rörande det gemensamma"

Om hon inte kan få arbete så får hon skaffa sig en praktik! Och hon får väl aktivitetsstöd sen? Är hon med i a-kassan??

Tack alla för era svar och ert engagemang! Igår när hennes pappa var borta och vi var själva vid middagen så hade jag och tonåringen ett fantastiskt bra samtal! Vi pratade om hur det skulle bli hemma hos oss nu när hon ska bo på heltid, och vi pratade om hennes framtidsplaner och vad hon kan "tänka sig att jobba med". Utbudet är ju inte så stort när man kommer från gymnasiet. Men hon kan tänka sig att städa, eller jobba på lager eller i matbutik, så nåt tycker jag hon borde kunna få jobb om hon ligger i!

Vi var överens om att vi nu är 3 vuxna hemma och jag talade om att jag inte ser henne som barn längre och om man vill bli behandlad som en vuxen så medför det vissa plikter och ansvar. Hon var helt på det klara med detta. Hennes mamma hade dessutom sagt att om dottern får jobb så kan hon ta över ettan sen när mamman hittat nåt större (eftersom hon känner hyresvärden). Det verkade ändå vara nåt som hon tyckte var värt att jobba på. Så nu kanske det blir lite fart på jobbsökandet.

Jag och hennes pappa har separat ekonomi men har batalat för alla gamansamma kostnader. Dock tycker jag att han får slänga in en tusenlapp extra nu när hans dotter ska ha både frukost, lunch och middag varje dag. Sen om han kräver sitt ex på det eller inte är upp till honom.

Vet inte vart ni bor men hotell o resturang funkar ofta utan utbildning om man är snabb och trevlig. Personlig assistent kanske?

Sålänge får hon väl sköta markservicen hemma. Dvs städa, tvätta, handla o laga mat.