Utomhavandeskap och äggledare bort opererad.

Hej,

Jag har haft 3 missfall och när jag nu igen blev gravid på mig och min mans 1 årsdag tänkte jag nu. Nu är det min tur. Jag har haft min "kvot" av missfall och var så lycklig!!

Jag slutade röka, slutade äta allt man inte får tog vitaminer och rörde på mig min 30 om dagen!

Sen i vad jag trodde var vecka 7 skulle mitt första VUL komma fick jag väldigt ont i magen om lördagen, söndagen var bättre men på måndagen kom blödningen, en liten inte smärtsam så jag ringde min läkare och fick en tid på tisdagen.

Jag kunde inte väntande länge så jag bokade in mig hos en privat läkare för ett VUL. Där kunde dom inte se något annat än en hinna och misstänkte en väldigt tidig grav eller start på missfall..

Dagen efter tisdag gick jag till sjukhuset och dom såg heller ingenting, där fick jag så veta att antingen var det en tidig grav, tidigt missfall eller utomhavandeskap..

Jag tog blodprov och skulle tillbaka torsdag för ännu ett.

Jag fick lite hopp igen då läkaren sa mina blödningar inte var så kraftiga!

Jag var i hop och förtvivlans tankar..

Om torsdagen sov jag lite över så istället för 7.00 var jag där 8.30 för att ta blodprov med en väldigt märklig känsla i magen.. Jag fick mer och mer ont och när det var min tur ramlade jag ihop i provtagningsbåset.

En läkare kom och jag fick gå till gynakuten, efter ett tag fick jag komma in till ännu ett VUL och blödde då kraftigt och det antogs missfall..

Jag hade så stora smärtor att de gav mig drop och morfin och valde att lägga in mig.

Efter 1 Tim ca eskalerar mina smärtor och jag kommer igen til VUL där det konstaterades graviditet i högra äggledaren..

Jag fick mer morfin och en skulle i full narkos för en kikoperation.

Det visade sig att min högra äggstock/ledare var helt sönder och den opererades så också ut med utomhavandeskapet..

Jag vaknade upp med slangar överallt och 3 hål i magen där ingreppet varit..

Jag hade väldigt ont i magen dagen efter pga den luft dom sprutar in och jag blödde ut "hinnan" jag har fortfarande väldigt ont och är "uppblåst" i magen.

Fysiskt och psykiskt var och är jag Helt nere.

Jag ville hem dagen efter och äter 22 piller om dagen fortfarande med starka smärtor och en bitterhet jag inte kan få bort .

Varför jag? Varför igen igen?

Hur går man vidare efter det här? Jag vågar inte försöka igen. Jag vågar och klarar inte av den här smärtan igen.

Jag gjorde allt "rätt" men ändå var det det här jag fick.

Är det någon som gått igenom liknande och kan ge mig någon glädje tillbaka?

Jag känner mig bara ful glädjelös maktlös och jag kan inte få utanför dörren pga de smärtor jag har, allt jag kan göra är att gå på toaletten och tillbaka till sängen..

Inte nog med en misslyckat graviditet så har jag bara en äggledare kvar. Det tycker jag är allt allt för taskigt.