Hur orkar man komma över sitt livs kärlek?

Det låter jobbigt, men du får nog berätta lite mer om situationen och er relation om du ska kunna ta dig vidare genom stöttning här.

Varför har ni egentligen inte kunnat fortsätta? Ni älskar ju varandra.

Vi är gifta på varsitt håll. Träffade varandra nästintill dagligen under fyra års tid. Vi bröt upp för ett halvår sedan. Vi försökte bli vänner, men vi misslyckades. Troligen på grund av att vi lever i våra fasta förhållanden som saknar det som ett äktenskap borde innehålla.
Vi gjorde ett sista försök att lämna våra respektive i våras. Vi klarade inte det och blev dessutom förlåtna. Sedan dess har vi ingen kontakt. Det går inte en dag, inte en minut utan att man känner en längtan efter det som vi kunde ha haft.
Det är orättvist mot alla att leva så här

Jag tror att du behöver lämna den du lever med, oavsett vad som väntar. Helt oberoende av den personen du upplever som din stora kärlek. Om ni hade varit varandras stora kärlek, på riktigt, så tror jag inte att ni hade stannat med era partners.

Varför fortsätter du vara gift? Det är ju inget straff, utan ett val du gör. Du slösar inte bara bort din egen tid, utan även livet för den du är gift med.

Steg 1: skilj dig från den kvinna du uppenbarligen inte älskar.
Steg 2: gift dig med kvinnan du älskar när hon gjort samma på sitt håll.

Har är i samma situation som TS och vet hur förbannat on det gör. Var också olyckligt gift och träffade någon i samma situation. Vi var båda påväg att lämna men jag kunde inte riktigt göra det så hon gick vidare och träffade någon annan. Ångrar mig bittert varje dag och saknar det som kunde ha blivit något fruktansvärt.

Håller nu på att lämna min fru även om det är fruktansvärt svårt att ge upp allt man har byggt upp tillsammans så vill jag inte hamna i samma situation och gå miste om chansen att leva med någon som jag verkligen har känslor för istället för att bara gå och låtsas hela livet.

Skulle jag ge ett råd så är det nog att lämna och försöka hitta tryggheten i dig själv och i att leva själv. Där efter så kan du ju alltid ta kontakt med henne igen eftersom det finns ju en möjlighet att det kan bli ni.

Det är väl det enda positiva jag tar med mig att jag fick möjligheten att avsluta mit äktenskap för att det inte fungerar utan att ha en tredje part inblandad. Tror att det skulle ha ställt orimliga förväntningar på det nya förhållandet om jag skulle lämnat pga henne.

Är dock en klen tröst när hjärtat längtar efter någon som man inte kan få. Du har ju fortfarande chansen så ta den men gör det i rätt ordning.

"Det är orättvist mot alla att leva så här" skriver du. Men varför gör du det då????
Det är ju jättevanligt med skilsmässor idag. Det är klart att det blir jobbigt, men ni kommer alla ut på andra sidan. Det känns så hemskt för din fru att behöva leva med en man som kallar en annan kvinna för sitt livs kärlek. Jag tycker  att du ska skilja dig oavsett vad din kärlek gör. Ditt äktenskap är ju en enda stor lögn!

Alternativt måste du aktivt försöka hitta tillbaka till känslorna för din fru, om du tror att det är möjligt. Men som det är nu låter verkligen som den sämsta lösningen för alla.

Orka.

Du har valet, att vara ärlig mot dig själv och den du lever med som du uppenbart inte i nuläget är sann emot. Varför stanna i en relation där du sänker såväl dig som den du är med?

Ingen mår bra i situationen. Livet är här och nu, lev så att du inte ångrar, lev så att du undviker bitterhet över vad som kunde varit.

Lev.

Jag tror "mitt livskärlek" är något som bara existerar i ens huvud, man tar en person som man sen hänger upp alla sina drömmar och förhoppningar på som man sen avgudar utan att bry sig om att det kanske inte riktigt stämmer med verkligheten.

Det fanns antagligen en bra anledning till att det sprack mellan er, vilket kanske betyder att ni inte var varandras livskärlek, att det är något som bara existerar i ditt huvud men inte i verkligheten. Acceptera det och gå vidare, att slösa bort sitt liv på att sukta efter fantasier är bara slöseri med liv, tänk på hur många chanser med andra människor som kanske är minst lika bra men som du aldrig kommer lära känna för att du hade siktet inställt på en fantasi?

Varför är du tillsammans med en kvinna du inte älskar?

Jag har själv varit med om något liknande. Jag var i startgroparna för att separera då jag träffade honom, och även fast vi aldrig hoppade över skaklarna, utan höll oss till vänskap, insåg jag hur det ska kännas på riktigt.

Jag separerade, han höll ihop med sin tjej, men verkade inte lycklig i relationen. Framför allt slog det verkligen gnistor mellan oss, men jag drog mig ur det. Det fanns anledningar till att ett förhållande oss emellan var problematiskt, men ingenting som inte går att överbrygga. Om båda vill.

Om han velat ha mig på riktigt hade han gjort sig fri. 

Kanske ni båda, precis som han antagligen var, bara är förälskade i förälskelsen, eftersom ingen av er är villiga att ta risken?

Första regeln för att orka, är att sluta tänka på henne som ditt livs kärlek. Minns istället varför det inte gick och försök att acceptera det. 

Det finns många anledningar till att man inte lämnar och många anledningar till att man inte kan bli ett par.
Jag söker efter tips hur man orkar stå ut och att hitta tillbaka till sig själv. Söker efter svar men det finns bara frågor.

Vi lämnar varandra i djup förälskelse. Vi kommer alltid tycka att det är sorgligt att det inte kunde bli vi två. Vi kommer aldrig kunna ha kontakt. Vi sörjer varandra som i ett dödsfall.

Vilka tips som kan vara av nytta tycker jag beror på varför du inte lämnar din fru. Är det för att du innerst inne älskar henne, för att du inte tror att hon klarar sig själv, pga barnen, pga dåligt samvete?

En viktig fråga är också om du vill försöka förbättra ditt förhållande med din fru.

Det är självvalt.

Tydligen är inte er kärlek tillräckligt stark, eftersom ni inte orkar bryta upp.