Hej! Jag blev gravid under min första termin av utbildningen (kandidat, tre år heltid). Det var planerat och jag gick mycket i samma tankar som du om hur det skulle funka. Jag hade jobbat innan mina studier och eftersom det var planerat så var jag noga med att kolla upp med försäkringskassan att jag skulle få föräldrapenning baserad på min förra inkomst. Därav har jag aldrig haft lägsta nivå som man som student annars ofta får om man vill va ledig med föräldrapenning.
Min dotter kom på sommarlovet innan läsår två och då tog jag föräldraledigt och skjöt upp min utbildning ett år så blev ny klass och så år 2-3. Jag är oändligt glad att jag skjöt på utbildningen. Visst går det med lite jävla anamma att plugga med spädbarn men för mig var det viktigt att få njuta av mitt barn utan störsmoment, jag ville ha föräldraledigt som så många andra helt enkelt. Har en klasskompis som också fick barn och fortsatte plugga direkt efter förlossningen. Det har funkat bra för henne men hon har varit beroende av hjälp vad gäller barnpassning från hennes och hennes mans föräldrar och hon har slitit med plugget en del. Hon tyckte det va jobbigt att missa tiden med sitt barn den första tiden då vi hade en intensiv period i skolan men tog igen med föräldraledigt efter utbildningens slut.
Att vara gravid under studietiden var inget problem alls för mig då jag mådde väldigt bra hela tiden, men kan tänka mig att det är jobbigt med illamående om man lider av det. Man får ju förstå, vilket du ju säkert redan övervägt, att studietiden inte blir traditionell med festande och så så att säga. Även om jag hade jättegulliga klasskompisar så märkte jag att jag sällan var medräknad i planer utanför skolan, oavsett om de inkluderade alkohol eller inte. Folk trodde att jag som blivande mamma inte var intresserad alls utan jag fick husmorsstämpeln direkt. Jag hade inte haft nåt emot att gå på lite fester nykter eller att gå lite smått onykter när jag inte var gravid längre. Man hamnar lite åt sidan kände jag, men det var ändå helt ok för mig.
Min dotter var 2-3 år de sista läsåren jag pluggade. Hon började förskolan när jag återupptog plugget. Jag har sällan känt att det varit ett stort problem att plugga med barn. Man anpassar sig automatiskt och ser det inte som något speciellt jobbigt. Man får ju planera sin pluggtid på ett annat sätt och vara mer disciplinerad. Avsätta tid för plugg och verkligen få saker gjort men det upplevde jag (som annars är ganska odisciplinerad) inte var nåt problem då det liksom inte fanns nåt alternativ. Jag visste att det inte fanns en chans i världen att plugga mellan 16-20 på kvällen när jag tog hand om mitt barn. Jag fick plugga dagtid och sitta sent på kvällarna. Kunde vara trixigt när man hade grupparbeten, de andra tyckte att man var oflexibel som inte bara kunde infinna sig på kort tid. Jag var alltid tvungen att prata ihop mig innan arbeten drog igång och bestämma tider så jag kunde lämna förskoleschema efter det. Men det funkade.
Jag har faktiskt mest sett fördelar med att ha barn och plugga samtidigt. Man kan vara hemma mer med sitt barn upplevde jag än om jag jobbat heltid och jag blev mer disciplinerad. Jag är dock glad att jag fick en bra föräldrapenning och att min man jobbade heltid. Jag har stor respekt för de som pluggar båda två och får det att gå runt på bara CSN.
Avslutningsvis vill jag bara säga; om du/ni vill ha barn nu, GO for it! Allt det andra praktiska löser sig! Inget är omöjligt och det finns flera sätt att ro i land studierna på samtidigt. Lycka till!