Killar - hur bemöter jag bäst erektionsbesvär?
Hej!
Hoppas att det finns några män som orkar hjälpa mig med lite tips. Min kille är inte jätteung längre och jag märker att det inte riktigt "vill sig" som när vi träffades för några år sen.
Jag har också gått upp ca 5 kg, har stl 36/38 till ca medellängd, och för min ålder borde jag nog vara helt okej, tror jag, men det är inte så lätt att veta, han säger inte så mycket om det.
Han säger inte så mycket överhuvudtaget om sådant som är känsligt, men det kommer en och annan kommentar som gör att jag har förstått att han stör sig på det här problemet, som efter min egen bedömning dock inte är jättestort. För min del vore det inget problem alls om han bara såg det som naturligt att ha lite mer förspel/efterspel/mellanspel tills petterniklas är med på noterna igen och ev ta hjälp av nån lämplig leksak. Jag tycker INTE det "står och faller" med hans erektion.
Men han är ganska konservativ och jag märker hur hans självkänsla får en törn var gång han inte lyckas få och sen behålla en erektion genom hela samlaget. Det får tyvärr också den effekten att han måste skynda sig att komma in i mig när han är hård nog fast jag kanske inte egentligen är så sugen ännu, och sen får jag stressa på min egen orgasm allt jag kan och det blir som en kapplöpning, ska jag hinna innan det är för sent..? P g a det blir det också så, att jag drar mig för att t ex suga honom i lugn och ro, för det förkortar ju hållbarheten ytterligare, om man säger så.
Det går allt längre mellan gångerna, (vilket knappast hjälper till att hålla förmågan intakt, väl?) och jag vet inte ens om det beror på att han inte vill eller inte "vågar". Jag blir avvisad minst varannan gång jag tar initiativ, själv tar han kanske vart tionde initiativ.
Där är problemet, för min del. Inte i erektionen som sådan.
Och jag vet vare sig ut eller in, jag har försökt att hinta om att jag behöver att det får ta lite längre tid för att hinna njuta, har försökt också att avdramatisera hans "problem" och förklara att jag inte ser några problem med det, och jag försöker verkligen att inte ta det personligt.
Vad tror ni, beror det på att jag har gått upp fem kilo, på hans ålder (snart 50), eller på att vi varit ihop några år nu?
Och hur bemöter jag det bäst/mest effektivt? Helst utan långa samtal, för det är fel metod med honom.
Allas erfarenheter och tips är välkomna, så länge de är välmenta, men jag vill gärna undanbe mig raljanta svar...