Längtar hem och saknar barndomen
Flyttade hemifrån för snart ett år sedan men har inte haft någon hemlängtan förens nu. Nu har jag istället en extrem hemlängtan och en konstant mamma-saknad. Önskar varje dag att jag kunde få vara hemma igen och äta mat med hela familjen och alltid ha mamma nära. Trots att jag är där en del och sover över då och då, och trots att mamma kommer och hälsar på ibland efter att jag utryckt min känsla av ensamhet så lättar det inte. Jag blir nästan bara mer och mer ledsen de stunder jag inte är med mamma och styvfar. Känner en starkare kärlek till min mamma än någonsin tidigare och det är nästan jobbigt. Har också börjat få en riktig saknad efter barndomen och allt som var självklart när man var liten. Allt mys och att mamma var hela ens värld. Gråter vid närmsta tanke på det. Att jag aldrig mer kommer få vara ett barn, mammas lilla barn. Känner mig stundvis så jävla ensam. Är sambo men sambon i fråga jobbar nästan hela tiden så är ändå ensam. Vet inte varför dessa känslor kommer nu då situationen varit såhär hela året och jag tidigare trivts med det. Kanske att det grundar sig i något annat.
Vad är det som händer? Någon som har liknande känslor i min ålder? Är 22 år