Tre barn? Va? Jag?

När se äldre barnen slutar vara bebisar och bli lite mer självgående så kommer barnlängtan som ett brev med posten för många. Man har kommit ur bebisbubblan och plötsligt finns det tid/plats för tanken.
Den kan vara övergående. Eller som hos mig, jag har 3 barn där yngsta just blev 4. Jag var också tvär bestämd men bebissuget kom ändå. Var dock värre för drygt ett år sedan. Nu börjar man fundera på om man orkar ta allt en gång till....vi får se

Tack för svar Flisan79 för svar ?? Förstår att det här inlägget inte är speciellt intressant, men jag var bara tvungen at lufta dom här tankarna. Vågar inte uttala dom högt än för någon då jag varit SÅ bestämd att jag aldrig någonsin skulle vilja ha fler barn. Jag och min sambo pratar ofta om hur bra vi har det nu med våran lilla familj och hur vi inte skulle våga göra något för att jinxa det vi har. Men från en dag till en annan så fanns bara tankarna där. Drömde tom inatt att jag var gravid igen.

Aja.. Får hoppas det är en övergående fas.

Men samtidigt. Tanken på att inte få uppleva den här fullständiga kärleken för en ny liten krabat igen..det känns sorgligt.

Det där stämmer in på mig. Dock har jag betydligt fler år mellan mina sex barn än att de gått från bebis till barnstadiet. Som mest har jag sju år mellan barnen och sedan fyra år mellan två par av dom. Min man sa när vår yngsta var tre månader att han ville ha en till men jag var emot det. Nu är hon 14 månader och nu äntligen vill jag och då har han vant sig vid att det inte blir fler och är tveksam. Men som sagt vi har ju haft betydligt större åldersskillnad mellan våra sex barn än vad ts har.

Sedan känner man en längtan så brukar det vara bra att stilla den med att skaffa en till än att inte göra det och gräma sig över att det inte blev fler. Och en förlossning håller max på i nått dygn medan barnet har man hela livet.

Vi skulle inte heller ha särskilt många barn men min fru blev näst intill förlamad på första förlossningen och även om vi pratade långt senare om ett syskon till så var hon inte med på noterna och gav efter motvilligt. Förlossning nr 2 var inte heller någon höjdare då hon inte fick någon som helst smärtstillande pga. avsaknad av läkare under förlossningen. Sedan var det nog för oss tills hon blev gravid kort efter barn nr 2. Hon blev fullständigt deprimerad och gick ner sig totalt men jag stöttade henne obeaktat vilket beslut då hon funderade i abortbanor. Innerst inne så ville jag naturligtvis inte att hon skulle göra abort men hon valde behålla och jag kan trösta dig med att tredje gången gillt. Han kom bara ut i rasande fart så hon/vi hann knappt uppleva någon förlossning.

Så ett tredje barn kan jag varmt rekommendera.