Nej jag vill naturligtvis inte att han ska säga förlåt för att jag vill höra det, jag vill att han självmant ska säga det.
Ursäkta mig och förlåt mig har ju inte samma innebörd. Det ena är att han gjorde fel, men jag borde ursäkta honom pga... och förlåt betyder att han gjorde fel, och han ber mig att förlåta honom.
Det spelar ingen roll vad situationen egentligen är, han säger aldrig förlåt. Vi har diskuterat saken flera gånger (när vi varit lugna) och jag har förklarat skillnaden. Men han verkar aldrig veta att han gjort fel.
Ett exempel är när han råkade välta ner en sentimental liten staty jag hade så den gick sönder. Då väckte han mig och sa "du, du hade ställt *** på kanten på bordet så den åkte tyvärr ner, du skulle inte ha ställt den där." För det första, varför väcka mig?? För det andra, om det nu ska väckas, så varför inte bara säga "du jag råkade välta ner din *** så den gick sönder, förlåt mig." Eventuellt erbjuda sig att limma den eller nåt.
Annars idag skulle jag göra våfflor, och han sa att han kan inte äta om det inte finns jordgubbssylt. Det fanns det inte. Så jag erbjöd mig att koka lite sylt åt honom. Men frysta jordgubbar är inte goda så det går inte. Så jag föreslog blåbär, vilket han gick med på. Jag frågade om det går bra med sötningsmedel eller om han måste ha socker (jag äter nämligen inte socker) men han ville ha med socker. Så jag kokade sylt. Sedan gjorde jag våfflorna, men då det var efter ett lchf recept så blir de inte frasiga. Då sa han igen att då kan han inte äta dem. Jag bad honom iallafall att prova, ät dem som pannkakor annars liksom nu när jag kokat sylt och vispat grädde åt honom (han ville ha socker i grädden också).
När vi skulle äta så talade jag om att den första våfflan blev inge bra då jag tog för mycket smet, men när han ska smaka på en våffla så vänder han på högen och tar den understa, dvs den som jag sa inte blev så bra. Han skar en bit, smakade och sa "nej det här kan jag inte äta, det smakar inte våffla. Det smakar inte ens pannkaka." Jag sa att nej du har ju inget på den, testa med sylt och grädde på så är det gott. Men han sa att "tyvärr, jag kan inte äta detta. Ursäkta mig men jag kan inte det." Så gick han och slängde våfflan och gjorde mat i mikron istället.
När han ätit så vände han sig mot mig och sa "ursäkta mig för att jag var gnällig om maten tidigare, men det var så mycket som blev fel så jag kunde helt enkelt inte äta maten."
Det jag var sur över var att jag fått vispa grädde till honom och kokat blåbärssylt (som han inte ens smakade på) som jag själv inte kommer kunna äta, han kommer inte äta det så det kommer få slängas. Han smakade inte ens våfflan med tillbehören på. Oavsett orsak så hade ett "förlåt" räckt, så att jag hade förstått att han förstod att han betedde sig som en grinig bortskämd unge.
Nåja och hur som helst, så är ursäkta och förlåt synonymer.