Trötthet
Jag har blivit så himla psykiskt trött efter sommarsemestern. Tycker allt är jobbigt och känner mig ofta så himla arg inombords, mot allt och inget!
- Det är jobbigt att åka kollektivt med störiga medpassagerare (och de är inte så dryga egentligen, har inte stört mig så mycket förr; de snorar och hostar, pratar högt i mobilen eller med nån medpassagerare, eller lyssnar högt på musik).
- Mina kollegor på jobbigt är så tramsiga, har jobbigt att fika och luncha med dem (vi är måste fika tillsammans eftersom vi har möte). Vi jobbar ensamma annars på dagarna, men det känns också jobbigt.
- Mina husdjur kräver sitt och ibland är jag så less när jag kommer hem att de får ta alla mina aggressioner. Inte fysiskt, men jag skäller på dem, och de har ju inte gjort nåt... vill bara ha mat och lite närhet... Inte bra naturligtvis, och det gör mig också ledsen.
- Träffar en fin man, men jag har ingen energi när vi ses, trots att han och husdjuren är de som ger mig ljus i livet.
Håller jag bara på att få en depression eller vad är det? Jag har fyllt 40 i år, har ett jobb som duger och kollegor som är tramsiga men som även bryr sig om varann, men jobbet är inget jag är nöjd med. Vill göra annat på det planet.
Jag har inga barn men längtan efter barn, och har gjort en utredning under sommaren/hösten som visar att det är svårare än vad jag trott att det ska bli barn.
