Fler styvmammor som avskyr sina bonusbarn?
Ja avsky och hata är starka ord, det är jag medveten om. Men det är typ så jag känner. Jag och min sambo har varit tillsammans i snart 2 år. Han har en son på 6 år som är här varann vecka. Det är mitt första förhållande där den ena har barn. Jag själv har inga. I början gick det väl ok och jag kände att det inte var några direkt problem. Men sen har det bar blivit värre och värre och idag avskyr jag när barnet är här. Dagen innan barnet ska komma hit har jag en klump i magen och då vet jag att det väntas en helvetes vecka. Dagen när barnet ska åka hem är jag såå lättad och allt känns bra igen. Jag gör inget med hans barn när han är här, utan pratar bara med honom om jag verkligen måste. Nu vet jag att folk kommer tycka jag är dum i huvudet men samtidigt vet jag att det är fler som är min situation och känner likadant. Allt med detta barn tycker jag är jobbigt, tycker han är smutsig, högljud och allmänt jävla jobbig. Fast egentligen vet jag att han är väldigt väluppfostrad. Något som också stör mig är att han alltid vill sova med sin pappa istället för i sin egen säng. Han får sova med min sambo runt 2 dagar i veckan men detta stör mig ändån för han har en egen säng och där ska han sova. Ja jag blir typ deprimerad, irriterad och grinig och allt som hör till när barnet är här. Allt är så mycket skönare utan honom. Så hur har ni löst detta ni som är styvmammor? Vill ju ha den perfekta familjen men känner mig inte ens intresserad av att försöka komma barnet närmre för jag har annat bättre för mig. Och ni som bara vill kommentera negativt - nej jag visste inte vad jag gav mig in på för 2 år sen för hur ska jag veta det när det var mitt första förhållande med barn i bilden. Och det var trots allt sambon som jag blev kär i, inte hans ryggsäck.