Sonen tar kål på mig...nåt fel???

Alla tips eller råd, ris och ros tas tacksamt emot

Du har just beskrivit alla mina tre barn... Ettan var go och gla men sov ALDRIG på nätterna och krävde närhet konstant hela dagarna.
Tvåan och trean är nu 14 månader, och jag snittar på tre timmars sömn per natt och lever med gnäll hela dagarna. De är nöjda en stund precis efter maten och sovstunden på dagen.
Mitt överlevnadsguide är paus och öronproppar. En promenad, storhandling ensam, dusch eller att få laga middag i fred gör att jag orkar lite till. Öronproppar tar udden av värsta gnället, det gör det lite lättare att stå ut tycker jag.
Mina killar är hyfsat nöjda om vi är utomhus, i trädgården eller på lekplatsen. Då sysselsätter de sig lite själva och gnäller och hänger inte på mig lika mycket. Likaså på öppna förskolan och om vi har besök. Så även om jag inte orkar egentligen så bjuder jag hit folk och tvingar mig att gå till öppna förskolan för att få glada barn en stund...
Hang in there, det går över (hoppas jag)

Tack för ditt svar! Det är gott att veta att jag inte är ensam. Ska vara ute mycket idag med sönerna.

Har vart tungt i ett års tid, hela tiden detta höga skrikande som skär i öronen plus sömnbristen PLUS samvetskvalen då jag ofta ofta känner att sonen är för jobbig.... har i stunder önskat mig ifrån allt. Har när jag är som mest knäckt faktiskt tänkt att jag önskade att jag slapp vara mamma. Och har rytit åt honom den lilla människan. Försökt dra mig undan när han är så jobbig och bara skriker....

Ibland bara stängt av en stund för att försöka ta igen lite ork och tålamod....

Älskar honom så mycket, men det är inte roligt lätt eller skönt att vara hans mamma ibland....

Har pratat massor med bvc och fått råd. Men har det vart lugna perioder kommer det vilda perioder igen just när man börjar hoppas....

Mannen har inte förstått. Han har jobbat när jag vart mammaledig. Han har sluppit sönderhackad sömn....

Nu sover han. Jag hoppas varenda dag att det ska bli lugnare i vår familj. Hoppas på god sömn och bättre humör hos honom och mig själv. Hoppas kunna äta ihop utan att han förstör genom att gallskrika och kasta mat.

Hoppas på att en enda gång lyckas borsta tänderna eller bada honom utan att han exploderar...

Och hoppas att få bara sitta och hålla om honom i min famn. Utan att han bryter sig loss....

Jag önskar dig verkligen lugn och ro, och tror att det kommer med tiden. Sen är ju barn olika, jag har inget att jämföra med, bara huliganer rakt igenom, men förstår att det är kontrast om man har haft en lugn bebis förut.

Rutit ja... Inatt röt jag åt min ena att han skulle hålla truten och sova, att jag inte ville vara hans mamma mellan 19-07 och att jag planerade att slänga ut honom om han fortsatte gasta. Det hjälpte inte ett dugg, men jag var tvungen att få det ur mig.

Att aktivera och framförallt vara ute är som sagt det som leder till minst konflikt och irritation här hemma. Hemmet blir hyfsat eftersatt, men det får vara så under en period, allt för sinnesfriden. Min sambo förstår inte heller riktigt hur det är att aldrig få sova, aldrig få vara i fred en enda minut och konstant höra gnäll och vrål. Nu har han varit hemma lite mer och fått ta en del kvällar och nätter, och plötsligt känner jag ett mycket större stöd från honom :)

Gud så jobbigt TS. Det finns en bok som heter Explosiva barn, något att testa kanske. Hört att många lovordar den. Kram och hoppas det blir bättre.

Förutom nattsömnen låter det mycket som min pojke som är 3 nu. Han har alltid sovit bra men konstant missnöjd och gnällig dagtid. Det går bra så länge han får 100% av min uppmärksamhet och mitt fulla fokus, annars är det skrik skrik skrik. Allt som ska göras är det fullt krig om för han vill ingenting. Med andra är han världens gladaste och de som är utanför vår familj har aldrig sett den här sidan, den är bara framme hemma. För att stå ut ser jag till att alltid ha saker inplanerade, en hel dag ensamma hemma klarar jag bara inte av. Och det dåliga samvetet man som mamma känner när tålamodet tar slut är hemskt!

Vet inte vad för råd jag ska ge, har tyvärr inte någon lösning på lager. Tänker själv att det bara är att härda ut för han är trots allt mitt allt och någon gång måste det ju ge sig.

Hej! Låter som om du har det tufft just nu och vill bara sända en hälsning. På det du skriver får jag uppattningen att din man inte hjälper till på nätterna för att han arbetar och om han inte gör det, kan han kanske ändå behöva avlasta dig lite? Vi har en son (visserligen bara 7,5 mån ännu) där det varit/är jättetufft med sömnen. Min ork och hur jag är som mamma påverkas jättemkt av sömnbrist. Vi fick börja dela upp nätterna, ta halva var( och den andra sova i annat rum). Min man arbetar ju, men det är verkligen ett heltidsjobb att ta hand om ett(eller i ditt fall två) barn också och man behöver ork till det, likväl som för att orka gå till jobbet. Man får sova för lite med småbarn, men att få minst tre timnars sammanhängande sömn(ej uppstyckad sömn, j gör stor skillnad i ens liv...hoppas din man kan ge dig den stöttning du behöver! Vad gäller övriga sömnsvårigheter med sonen har jag tyvärr inga mirakelråd att ge. Det handlar nog om personligher/temperament, går förhoppningsvis över snart och om ni har fasta rutiner kring sovandet och läggdags har du/ni säkert lagt en bra grund. Lycka till!

Tack snälla ni för era inlägg. Det styrker mig bara att få er input i saken, förståelse!

Pedalen: vi var ute och lekte i parken och han var jätteglad över detta, lite skrik härhemma nu, men är nog så som du säger, planera in saker är nog bäst! Jag jobbar, men ledig varje tisdag så jag ska se till att vi aktiverar oss bland folk för att slippa värsta vrålen! Skönt att det inte bara är jag som ryter till..jag är nof hönsig som mamma med så känns extra konstigt att ta mig ton när jag väl glr det...

Boken; explosiva barn ska jag leta upp ikväll!! Tusen tack för tipset, den låter lovande!

Maja li, jag känner sååå igen detdär att varnet är som förbytt bland folk! En liten ögontjänare säger jag om vår lillkille!

Suss: numera delar vi på nätterna men tyvärr gjorde vi inte det under mammaledigheten då mannen inte fick in i skallen att det var oerhört slitigt att fara upp och ner hela nätterna... han ansåg att jag kunde ta igen sömn på dagen... vilket förstås inte går bät man har ett storasyskon att ta till och från skolan..

Vill krama er alla, detta peppade mig denna pissdag!