Hur hjälper eran bonusförälder till?

När jag läser hur du har det blir jag ledsen. Ursäkta men du förtjänar bättre!!

Jag har levt under såna omständigheter så jag och barnet har skydd.

Jag träffade en ny och han är bättre än bäst. Hjälper till med allt som om mitt barn vore hans egna.

Ni måste prata med varandra!

men det låter inte alls bra. Att han inte går med på avslutningar mm får man väl ta men att ni ska krångla till det så med matlagning osv, det tycker jag snarare skapar friktion. Jag tänker att man hjälps åt  i en familj oavsett hur familjen är byggd. Att han inte vill betala för dina barns mat är väl inte så konstigt dock.

Det verkar som om han inte alls vill bo med barn? Och att du och han verkar ses ganska lite får mig att undra hur er relation egentligen är.

Nej jag har aldrig krävt att han ska betala för mina barn men sin del :)

Det är kluvet vi har jätte skoj reser o njuter av livet varannan vecka men han vill inte ha andra delen :( tror jag.

Min fru har varit en fantastisk tillgång för mina barn, hon har tagit ett större ansvar och funnits där för dom mer än vad deras pappa har.
Jag lever i en lesbisk relation så vi har varit två mammor här. 
Hon har varit mer av en förälder än vad mitt ex varit på alla sätt. 
Och dom älskar henne och ser henne som en likvärdig förälder med oss biologiska.

Det som du beskriver, jag är ledsen, men det hade jag aldrig funnit mig i. 

Förstår inte hur du står ut?! Jag hade lämnat för längesen.... Har en dotter sen innan och lever nu ihop med en annan kille. Han älskar henne som sin egen och det har aldrig varit något att diskutera ens om vem som ska betala mat eller liknande till henne. Självklart köper jag mest kläder och liknande men skulle jag fråga honom vet jag att han hade betalat om jag inte haft råd.

Så som du har det är helt fel! Hitta en bättre kille innan du blir helt förstörd.

Oj men stackars dig, det där låter ju helt vansinnigt! Hur kan man leva med någon o älska någon utan att vilja stötta och hjälpa personen? På din beskrivning har ni det ju inte så underbart veckan utan barn heller....

Ska ni leva i samma familj måste han ju fatta vad det innebär att vara en familj. Det måste ju kännas jättekonstigt för dina barn också med en vuxen i deras liv som beter sig som att de är totalt oönskade! Gör slut snarast, en så vansinnigt självisk o omogen person förtjänar inte att ha er i sitt liv!!

Särbo?
Så kan han vara hos dig på dina barnfria veckor och hålla sig undan dom andra, för han verkar ärligt talat dra ner mer än han tillför då. 

Det låter faktiskt som om han inte alls tycker om dina barn eller ens accepterar att de är en del av hans liv. Hur uppfattar barnen honom?

Jag har en sambo sedan ca 4 år och har en dotter som är 11 samt ett gemensamt barn med sambon. Min sambo har aldrig ifrågasatt det faktum att våra gemensamma pengar går till mat för oss alla. Han har ställt upp i vårt och torrt för min dotter. Om jag tex jobbar natt tar han helt självklart över ansvaret för henne. Jag vet att han älskar henne och anstränger sig för att ha en bra relation med henne. Personligen hade jag aldrig accepterat något annat från den man jag ska dela mitt liv och min vardag med. Älskar man mig får man ta att min dotter kommer på köpet liksom.

Antar att du måste känna dig sårad över hans beteende?

Iallafall, så som du beskriver ert liv, så ska det inte vara. Dags att ta dig en funderare kanske?

Och du utsätter dina barn för denne man som på ett sådant starkt sätt visar att han inte vill ha med dina man och göra.

Oj..låter inte som nåt vettigt förhållande. Jag själv är bonusmamma till en 3 åring. Vi har varit tillsammans i 2 1/2 år...och jag står ofta för största delen för jag tjänar mer och jag hämtar på dagis de dagar jag känner för det. Vi försöker få det ganska jämt förutom en period som jag tyckte jag hade gjort så mycket så att jag kände att jag var ensamstående. Då hade min sambo gått in i väggen att han inte märkte att jag tog hand om allt. Jag har varit med på luciafirande på dagis även fast hans ex har varit där. Jobbigt för mig, men jag gör det för barnet och inget annat. Barn måste känna trygghet