Ni som har man med äldre barn, hur är de med de gemensamma?
Här är det inte bra, bonusar är svartsjuka, ignorerar, förminskar, spelar ut småknattarna. De är oxå snälla och leker ibland men ganska sällan. 2 årinen blir personlighetsförändrad när de är här, från lugn och trevlig till desperat och skrikig. Han älskar nämligen dem av hela sitt väsen.
Vad har ni gjort för att försöka ta bort deras svartsjuka?
Ibörjan var min man nästan inte alls med bebisen för att bonusarna skulle påverkas så lite som möjligt, de fick alltid vara med vid skötsel om de ville. Bebisen (vi) köpte presenter till dem. Men de blev svartsjuka och spred all möjlig dynga ändå. Herregud folk tror ju att de blir illa behandlade. Ex svartsjuka på att jag gör bebismat till bebisen. Att jag gick på öppna förskolan eller babysim. Att bebisen fick julklapp när den blev större som var värt hälften av deras. Jag tror att det mesta är deras mammas osäkerheter, deras föräldrar har konstant osämja och då blir det inge bra för barnen om man har en förälder som försöker hetsasrje grej till att handla om utanförskap, ex cykla till skolan 3 km när man är tonåring utan jag borde ta och packa in två bebisar i bilen för att skjutsa. Gör jag babysim så är jag och maken skyldig att ersätta bonusarna enligt henne. Oerhört jobbigt att känna sig så jagad, hon får spel över att vi åkte på en övernattningstur med de gemensamma i somras då bonusarna var med henne, detta beklagar hon sej till dem om. Jaja, ska inte gå på, min fråga var till andra bonusmammor hur deras barns relationer till bonusar såg ut?
Det är illa nog att mamman lyckas påverka bonusbarnen. Låt er inte också påverkas av henne.
Tycker ni ska behandla alla barnen schysst och därefter inte tillåta att bonusarna beter sig illa. Ni göder ju deras känslor av svartsjuka och utanförskap om ni spelar med och låter de manipulera er till specialbehandling och överkompensationer.
Om de klagar över babysim svara lugnt att det är sånt man gör med bebisar. Prata om att ni gör saker med alla barn men att det är olika saker beroende på tycke och smak samt ålder. Vackla aldrig i er tro att ni är rättvisa och schyssta (om ni verkligen är det) för det kommer bonusbarnen känna sig trygga med.
Ibörjan var min man nästan inte alls med bebisen för att bonusarna skulle påverkas så lite som möjligt, de fick alltid vara med vid skötsel om de ville. Bebisen (vi) köpte presenter till dem. Men de blev svartsjuka och spred all möjlig dynga ändå. Herregud folk tror ju att de blir illa behandlade. Ex svartsjuka på att jag gör bebismat till bebisen. Att jag gick på öppna förskolan eller babysim. Att bebisen fick julklapp när den blev större som var värt hälften av deras. Jag tror att det mesta är deras mammas osäkerheter, deras föräldrar har konstant osämja och då blir det inge bra för barnen om man har en förälder som försöker hetsasrje grej till att handla om utanförskap, ex cykla till skolan 3 km när man är tonåring utan jag borde ta och packa in två bebisar i bilen för att skjutsa. Gör jag babysim så är jag och maken skyldig att ersätta bonusarna enligt henne. Oerhört jobbigt att känna sig så jagad, hon får spel över att vi åkte på en övernattningstur med de gemensamma i somras då bonusarna var med henne, detta beklagar hon sej till dem om. Jaja, ska inte gå på, min fråga var till andra bonusmammor hur deras barns relationer till bonusar såg ut?
Jag tror på att hålla viss distans, som att tex detta är mina barn och jag väljer att gå på babysim med dem. Vad er mamma valde att göra med er när ni var små får ni ta med henne.
Ligger sen babysimmet på en tidpunkt när dom är hos er, så kan du ju erbjuda dem att följa med. Men var tydlig med att du inte är deras mamma och har dom saker dom vill göra så får dom ta det med sin mamma.
Mina är småbarn, en 6 månaders och en snart 3. Jag vill faktiskt inte ha dem med på babysim. Vill inte ha med mitt andra barn helst heller när jag går på babysim eller minisim med min ena. Ser det som underbar och välbehövlig egentid med ett av mina barn. Det är sällan man pratar om det, just egentid med sina barn när man är en bonusfamilj, det är bara bonusbarnen som ska ha tjing på det med sin förälder men jag upplever att speciellt min 2 åring har jättebehov av att i mellanåt varva ner med mej och även bebisen måste få tanka närhet. Det är jobbigt att umgås intensivt även för småbarn.
Inga problem. Det har fungerat utmärkt och avundsjuka har vi inte stött på alls. Det är nog snarare sagt tvärtom, de har alltid varit så måna om att han ska få presenter och annat. De tyckte det var lite orättvist när de åkte på en dyr resa med sin mamma och deras lillebror inte hade samma möjlighet.
Jag tror på att hålla viss distans, som att tex detta är mina barn och jag väljer att gå på babysim med dem. Vad er mamma valde att göra med er när ni var små får ni ta med henne.
Ligger sen babysimmet på en tidpunkt när dom är hos er, så kan du ju erbjuda dem att följa med. Men var tydlig med att du inte är deras mamma och har dom saker dom vill göra så får dom ta det med sin mamma.
Mina är småbarn, en 6 månaders och en snart 3. Jag vill faktiskt inte ha dem med på babysim. Vill inte ha med mitt andra barn helst heller när jag går på babysim eller minisim med min ena. Ser det som underbar och välbehövlig egentid med ett av mina barn. Det är sällan man pratar om det, just egentid med sina barn när man är en bonusfamilj, det är bara bonusbarnen som ska ha tjing på det med sin förälder men jag upplever att speciellt min 2 åring har jättebehov av att i mellanåt varva ner med mej och även bebisen måste få tanka närhet. Det är jobbigt att umgås intensivt även för småbarn.
Inga problem. Det har fungerat utmärkt och avundsjuka har vi inte stött på alls. Det är nog snarare sagt tvärtom, de har alltid varit så måna om att han ska få presenter och annat. De tyckte det var lite orättvist när de åkte på en dyr resa med sin mamma och deras lillebror inte hade samma möjlighet.
Ingen svartsjuka här. Tonåringen håller sig mest undan men hjälper till att passa och natta sina småsyskon ibland om vi ber henne. Livet flyter på bra när det kommer till relationen mellan syskonen! Det enda som varit nåt är att hennes beteende ändrades kring mina föräldrar när hon fick småsyskon. Hon blev liksom barnsligare och väldigt klängig på sin pappa. Flickan är väldigt känslig och kände väl av att mina föräldrar hade djupare känslor för biobarnbarnen...
Ja, bonusarna är stora. Det är mina som är små:)
Som en jobbig svärmor, lägger sig i och oroar sig, förstorar upp minsta fall eller skråma, tom ett klädludd är potentiell fara. Skitjobbigt. (Obs, min egen svärmor är inte sån men jag känner med de som har såna.)