hjälp vad ska jag göra?

Tyvärr är det nog så illa att du får acceptera att han inte är en mer engagerad förälder än så. Du råkade tyvärr dra en nitlott med en oempatisk man som inte begriper bättre. Tyvärr kan du inte tvinga iväg honom på möten med bup och hur väl du än menar kommer du nog tala för döva öron.

Vad säger barnen själva när de ska träffa eller kommer hem från pappan? Det är väl endast det du möjligen kan framföra som argument till pappan.

Jag sitter till viss del i liknande sits med äldsta dotterns pappa som träffar henne 7 timmar varannan helg, för det är typ det han orkar med. Hon är 4,5 år. Den tiden de ses sätts hon mest framför teven eller med en film på datorn. De har nog aldrig gjort en aktivitet utanför hemmet mer än gått till Ica och handlat, en lekpark eller cyklat om hon velat ha den med.

Kanske kommer han ha henne över natt framöver, men då vill han helst hämta henne på eftermiddagen och lämna lunch dagen efter vilket hackar sönder båda dagarna så vi får se om vi kan komma överens. När hon var yngre så upphörde umgänget helt i perioder, ibland p g a psykisk ohälsa, men antagligen lika ofta p g a ny flickvän som var viktigare, men påstod att han måste arbeta veckans alla dagar, att han måste lägga hela semestern på huset o s v. Så bristen på engagemang känner jag igen. En period frågade han om han fick ha telefonkontakt med henne mitt i veckan, men mer hände aldrig. Dock kränker han väl inte henne vad jag vet.

Lillen vill inte träffa honom då pappan knappt pratar med honom han märker ju att han hamnar sist den äldsta är velig. Båda börjar få utbrott så fort dem ska träffa pappan även efter den äldsta kissar i sängen några dagar innan och några dagar efter. Han vågar inte säga ifrån till pappan få han är rädd att jag ska få skiten för det. Pappan skrev inte på adressändring när vi skulle flytta betalade inte underhåll osv..