Tvinga barnen att spela hockey?

Jag tycker att har man anmält sig till en sport så spelar man i alla fall terminen ut - funkar ju inte att barnen ska känna efter och se om det är kul just idag........ men kan ni inte dra ner det till 2 gr i veckan när du har barnen? 

Men tre gånger i veckan är ju jättemycket, det är ju inte konstigt att de inte har lust. Om man inte gillar det jättemycket så måste man ju bli extremt less.
Varför får dom inte sluta? Jag ser verkligen inte problemet med det?

För mig får de sluta om de vill det. Och de har slutat tidigare, slutade några månader före säsongsavslut

Jag kan inte svara för pappa/farfar varför de inte får sluta. Skulle tro för att de köpt utrusning

Jag säger såhär: låt barnen skippa träningen om dom vill, när dom är hos dig. Utgå från att de ska träna men säger de att de inte vill, så låt dom stanna hemma. Så sparar dom energi för att orka med alla träningarna under pappa-veckan.

Som Dixie föreslog, det kanske kan räcka med två eller kanske bara en träning under din vecka. Såvida det är okej för tränaren att man inte kommer till samtliga träningar.

Men det är ju ohållbart med en aktivitet som den ena föräldern valt som styr så mycket över den andra förälderns vecka. 4 tillfällen på mammaveckan ska alltså barnen ägna åt en aktivitet som de inte 100 % gillar . 

Har du och pappan tagit ett gemensamt beslut om träningssatsningen? Eller är det pappan som bestämt och sedan kräver att du ska ställa upp på? Och du ska inte bara ställa upp på att få dem till träning och match. Du ska även ställa upp på att motivera dem till en satsningen som de inte är sugna på.

Samtidigt som du har en ny familj (tolkar jag det som). Hör du hur knäppt det låter? Barnen år 8 år  och behöver inte så mycket aktiviteter. När de är hos dig behöver de tid med dig och sina syskon. Fri lek med kompisar är jätteviktigt i den åldern. Tycker du måste sätta ner foten mot pappan. Det är inte OK att styra så över era veckor.    

Vårt barn har träningar 6 gånger i veckan i snitt, är 10 år. Just hockey fungerar det inte att bara vara med på vissa träningar utan då är det bättre att sluta helt. Bara att missa 1-2 träningar i veckan är för mycket och dom hamnar långt efter lagkamraterna och då blir det jobbigare och mindre kul att träna. Tror du inte att barnen tjatade på pappan om att dom verkligen ville börja träna igen och pappan från början sagt nej eftersom dom redan slutat en gång? Inte alltid vårt barn vill träna och är seg innan träningen men efteråt är nöjd och glad över att ha varit på träningen? Tvinga barnen till träning är inte alls roligt och det ska inte behövas anser jag men vår son tex vill verkligen inte alls sluta när vi frågat honom och han får sluta om han vill men ska han spela så får han lov att vara på träningarna om han är frisk.

Nu vet jag inte hur seriös träning era barn har men laget som vårt barn tränar i är dom väldigt seriösa så tränarna skulle aldrig gå med på att barnen väljer vilka träningar dom vill vara på.

Jag tycker däremot du och pappan skulle ha tagit ett gemensamt beslut om barnen skulle få spela ishockey eller inte, känns lite som du blev överkörd av pappan i beslutet.

Vad tänkte mammahjärtat när hon bröt upp med fadern?

Det verkar som att det är pappan som ville att de ska spela hockey. Är det pojkarna ni har?

Barnen måste få välja själva. Vår son spelar ishockey och tycker det är jättekul, men vi har hela tiden varit med och stöttat på både träningar och matcher och så har han en del vänner i laget.

Vansinnigt mycket träning för så små barn, är min spontana tanke. Varför, liksom??

Prata med pappan om att barnen upplever det som ett tvång från honom och farfar. Det spelar ingen roll om de inte sagt det rakt ut. Det är så barnen har uppfattat det. 

Det här är mer komplext än man kanske tror.

Jag höll på som idrottsledare i ganska många år. Det var visserligen simning men det spelar ingen roll. Det fanns förfärligt många ungar som övertalades dit för att ungarna skulle uppfylla alla de drömmar föräldrarna inte kunde uppnå. De barnen slutar alltid förr eller senare.

Nästa är barns fritidsaktiviteter. Mina barn hade fena på att börja med en idrott för att tröttna 6 veckor senare och genast krävde att få byta. Till slut tog jag beslutet att de måste hålla på i en termin innan de "fick" sluta.
För det är klart, det finns inget som alltid är roligt och vice versa.

Ytterligare en dimension är att barn gärna skyller på den icke närvarande föräldern. De känner instinktivt vilka knappar de ska trycka på som man är som allra känsligaste för som skild förälder.

Mina barn sa också liknande saker som kändes i mammahjärtat. Det jag inte märkte var att det eskalerade men när barnen på fullt allvar beklagade sig att pappan satt och smaskade godis samtidigt som barnen tvingades att titta på utan att få något insåg jag att någon slirade en anings på sanningen. Jag pratade igenom detta med pappan och jo, de sa samma saker om mig hos honom. Det upphörde då för att jag helt enkelt sa att jag pratade med honom och jag visste att det inte var sant för jag visste att de sa samma sak om mig och det var ju garanterat inte sant.

Nu är det som det är men till nästa gång, nästa fritidsaktivitet bör ni två föräldrar diskutera fram en gemensam strategi och sen håller ni er bägge till det.