Vi får inte glömma våra egna!
Ja, jag vet att jag förmodligen kommer att bli kallad rasist . Ordet rasist har ju tyvärr blivit så missbrukat och så felaktigt använt att det blivit så gott som fullständigt urholkat. Uttrycker man minsta lilla oro över hur Sverige ska klara flyktingströmmen, eller uttrycker någon åsikt om Sveriges flyktingpolitik, ja då är man givetvis rasist och röstar utan tvekan på SD. Och gud förbjude att man ilsknar till över ev. brott som begås, om de begås av någon person med utländsk härkomst! Då är man nämligen en klockren rasist i vissa fanatikers ögon.
Nåja, jag är inte rasist och röstar inte på SD. Men det tänker jag inte ödsla någon tid på att övertyga er om. Om ni har bestämt er för att jag är rasist så kommer det ändå inte spela någon roll vad jag säger. Det är ju nämligen så som fanatiker fungerar.
Mitt i diskussionen och oron över hur Sverige ska klara flyktingströmmen så tycker jag att våra svenska medborgare ?försvinner och glöms bort?
Jag orolig över hur situationen ser ut idag. För flyktingarna, och för de svenska medborgarna. Jag vill hjälpa! Särskilt barnen får ju hjärtat att blöda extra mycket, och om jag kunde så skulle jag hjälpa dem allihop. Inte bara dem som har lyckats ta sig hit, utan alla barn som lider i världen. Även våra ?svenska? barn (och med det menar jag barn med svenskt medborgarskap, oavsett ev. ursprung). Men det kan jag inte.
Dock gör jag vad jag kan genom ideellt arbete, och månatliga donationer till SOS barnbyar och Bris. Vilket ju är långt ifrån tillräckligt, med dessvärre det enda jag kan göra just nu.
Jag tycker inte att hjälpen som flyktingarna får när de kommer hit är ens i närheten av tillräcklig, men inser samtidigt att de flesta kommuner gör allt vad de kan. Men de går redan på knäna och det finns inte tillräckligt med resurser.
Flyktingarna som kommer hit behöver ha vård, både fysiskt och psykiskt. Vi har redan brist på vårdpersonal och kan knappt hjälpa de som redan är här. Psykologer och kuratorer råder det också brist på. Undersökningar visar att ?svenska ? barn och ungdomar mår fruktansvärt dåligt och nästan ett barn i veckan begår självmord. Vi har inte resurser nog att hjälpa dem! Hur ska vi ha resurser nog att hjälpa tusentals flyktingar!?
I skolorna råder en förtvivlad brist på lärare. Vi har inte lärare nog att undervisa våra barn. Vem ska ge flyktingbarnen den undervisning som de har rätt till!?
Min 70-åriga mamma har bott i Sverige hela sitt liv, hon har arbetat från 13 års ålder tills hennes kropp inte orkade längre när hon var 63 år. Hon är laglydig, ärlig och har alltid betalat skatt. Hon är nu en av våra ?fattig-pensionärer? och har inte råd att gå till tandläkaren eftersom hennes pension inte räcker till.
Jag måste erkänna att när jag hörde om hur ?papperslösa? får fri tandvård i Sverige så blev jag en aning frustrerad. Min mamma ?och många med henne ? är i stort behov av fri tandvård! Om Sverige inte har råd att ge våra pensionärer det, hur har de då råd att ge flyktingarna det!?
Att läsa om hur hemlösa personer nekas mat vid utskänkningsställen för att maten är ?till för flyktingarna?, ja det får också hjärtat att brista.
Att ställa krav på de människor som kommer hit är inte rasistiskt. Det är att hjälpa!
Ja, människor behöver hjälp. Men de förtjänar BRA hjälp. Hjälp kan inte bara handla om kvantitet, det måste också ? och kanske framförallt ? handla om kvalitet!
Och mitt i allt detta får vi inte glömma våra egna!
