Bestämt mig för att byta jobb. Känner mig som en svikare.

Och så har en till person sagt till mig att hen verkligen hoppas att jag inte slutar. Känner mig verkligen usel. Gör inte saken bättre att jag gillar mina kolleger och min närmsta chef. De gör vad de kan och det är inte deras fel att oganisationen ser ut som den gör. Det är ledningen högre upp, som sitter i ett annat land, som fattar besluten som påverkar oss negativt. Men det är mina dagliga kolleger jag lämnar i sticket.

En del av mig vill stanna men jag kommer gå sönder om jag gör det. Jag kommer gå in i väggen och det ganska snart.

Jag har varit i exakt samma sits men på ett litet företag! Jobbade i tre år och var bara jag som gjorde det jag satt med! Min chef sa flera gånger att jag inte fick sluta för då blir det kaos osv men eftersom jag kände att jag inte fick någon uppskattning på jobbet, han tog förgivet att jag skulle vara där resten av livet osv, jag utvecklades inte längre och valde att sluta! Slutade sista september och började nytt första oktober, hela uppsägningstiden (en månad) så va han bitter, sa hur dålig jag va som bara sagt upp mig osv men man får försöka bortse från det. Han tänker bara på sig själv och sitt företag och jag måste få tänka på mig själv och vad som är bäst för mig!

Jag tycker du ska söka nytt jobb och säga upp dig när du har kontraktet klart, det är inte ditt ansvar att se till så någon annan kan tjänsten osv utan du ska tänka på dig själv och vad du mår bra av! Din arbetsgivare tänker troligtvis på sig själv i första hand så varför skulle du inte tänka på dig själv då!

Lycka till!

Tack för svaret. Ja, jag kommer göra så men har så otroligt dåligt samvete. I mitt fall är min närmsta chef en bra person, han bryr sig. Men eftersom ingen annan på företaget vet riktigt vad jag gör är det dåligt med uppskattningen. Jag förväntas göra saker men jag får aldrig ett "Bra jobbat" för ingen förstår vad det är jag gör egentligen.

Jag tror att chefen och kollegerna kommer bli mest besvikna och lite ledsna. Det känns nästan ännu jobbigare än om någon reagerat med at tbli arg. Ilska hade jag kunnat hantera med ett inre "fuck you, jag behöver inte bry mig". Men blir de besvikna blir jag bara ledsen också. Det är ju inte deras fel att det blev som det blev.

Jag förstår det! Men om du till och med att försökt att prata med dom om att situationen inte är hållbar så måste du ju göra något är det, och om det då är att säga upp dig så måste ju dom förstå det! Du kan inte jobba så du går in i väggen utan måste våga tänka på dig själv. Jag förstår att det kommer bli jobbigt men kanske blir det en lättnad när du väl har fått det gjort :) jag va super nervös när jag sa upp mig men det släppte direkt efter och då började jag också må bättre :)

Det är ju företaget som borde skämmas, inte du.

Dom trevliga kollegorna får du väl ragga över till din nya arbetsgivare sen:)

Säg inte nånting förrän dagen du säger upp dig.

Tack för era svar. Har skickat ett par ansökningar idag på morgonen så får jag se vart det leder. Tror jag har goda chanser. Jag kommer som sagt inte säga något innan jag har ett nytt kontrakt klart, för även om mitt samvete skulle må bra av det skulle det såklart bli en jättekonstig stämning efter det.

Känns skönt att skriva av sig lite. Nästan ingen irl vet om mitt beslut ännu så har ingen att prata med, så jag får ventilera lite här.

Det gör du rätt i! Jag sa upp mig dagen efter jag hade skrivit kontrakt på nya jobbet! Man vet aldrig va som händer!

Lycka till!!

Det dåliga samvetet har jag också känt men du kanske startar en förbättring genom din uppsägning? De inser att det de håller på med är inte hållbart. Se det inte personligt, det är ett jobb. Du är inte oersättlig, tro mig.

Tyvärr är det nog rätt kört. Många har redan slutat, ingen förbättring sker. Vi har anställningsstopp, får inte ens återrekrytera, så på det sättet är jag oersättlig. Tror inte det kommer anställas någon ny och gör det det så kommer det ta 6-9 månader innan den personen kan göra något vettigt, då det är en lång inlärningsfas. Så när jag lämnar vete sjutton hur de ska göra. Förseningar blir det garanterat.

Men samtidigt kommer jag inte klara många månader till utan att bli utbränd och sjukskriven. Så jag kan inte stanna, jag måste ju tänka på mig själv. Men det hindrar inte samvetet från att spöka...

Hej och hå. Det här gick fortare än jag trodde. Blev kontaktad idag och ska på intervju imorgon. Spännande men läskigt. Hoppas bara ingen frågar varför jag lämnar jobbet tidigt imorgon.

Grattis! Håller med de andra om att du inte ska berätta att du söker nya jobb.

Förstår att det känns taskigt men du kan inte vara kvar för deras skull. Den dagen du går in i väggen kommer företaget inte vara där och hålla dig i handen. :(

Lycka till imorgon!

Åååh grattis!! Håller tummarna!

Om någon undrar varför du går så mumlar du bara lite om gynekologen och sen kommer ingen våga fråga mer.

Lycka till med intervjun!

Intervjun gick superbra. Ska tillbaks och träffa gruppchefer nästa vecka, första intervjun var med HR. Trodde inte det skulle gå så fort, blir nästan lite skraj. Måste fundera igenom om detta nya är rätt jobb för mig. Vill inte kasta mig in i nått nytt utan att tänka.

På plus för nya jobbet är att de har helt annan personalpolitik, de bryr sig om sina anställda och vill ha dem kvar. Företaget går bra och är inte så känsligt för konjunktursvängningar. Mjnus, eller kanske minus, är att det är konsultjobb. Men vill jag vara konsult? Egentligen vill jag ha stabilitet och långsiktighet. Får man det som konsult?