Jourjobb och att ha barn

Ni har bra gener så det är bara att sätta igång. Ni gör samhället en tjänst ju fler barn ni skaffar. Det löser sig alltid på något sätt och om det skulle bli för jobbigt för er får ni lägga karriären på is temporärt.

Mina kompisar är läkare och de har en aupair som tar barnen de dagar de båda arbetar kväll eller helg. När de arbetar dagtid på vardagarna går barnen på förskolan. Varför de valde aupair var för att hon blev en i familjen som blir nära barnen än en barnflicka som bara kommer när man behöver barnvakt och barnen kan uppleva det jobbigare när föräldrarna åker iväg. Aupairen blir som en syster.

Ja verkligen rekommendera aupair som föreslogs ovan, hade det när jag var liten och det var en riktig trygghet. Dessutom skötte hon även hushållet så mina föräldrar hade tid för oss när de var lediga.

Jag och min man jobbar bägge två udda arbetstider (dock inte natt, våra tider ligger inom tidsrummet 7.30-23 alla dagar i veckan). Vi har nattis till vår son, och det är jättebra. Att ha sitt barn på dagis/nattis på kvällar och helger är mycket lugnare än att ha dem där på vardagar, ofta är de bara 2-3 barn och 2 vuxna. 

Så självklart går det att få ihop även om det naturligtvis är lättare om man har närstående som kan rycka in och passa. Men kanske kan man hitta någon pensionär som vill vara "extramormor/morfar" eller någon student som vill tjäna barnvaktspengar? (Ifall man inte väljer au pair då....)

Vad vet du om ts gener?

De är läkarstudenter och lär ha högreviq än normalsvensson.

Vart har du det ifrån?

Det är inte säkert och det är inget som behöver gå i arv heller. De kan dssutom har hur mycket psykiska och fysiska ärftliga sjukdomar som helst. Rasbiologi slutade vi med efter andra världskriget.

Att intelligens är ärftligt är vedertaget.

Vad har rasbiologi med denna tråd att göra?

Det kommer säkerligen krävas en del pysslande och trixande för att få ihop det, men visst går det. Så småningom får ni kanske ta i beaktande att visst, ni får ihop livet med hämtning och lämning av barnet/barnen, men har ni någon tid tillsammans alla i familjen? Eller går ni två omlott? Och hur fungerar det för er?

Vi är en måndag-fredag "kontorsjobbare" och en jour/beredskap/räddningstjänst-människa i vår familj och i perioder ses vi inte så jättemycket utan det är vid frukostbordet eller nån kväll per vecka som vi båda är lediga. Medan andra perioder ser vi till att verkligen ta vara på att ha mer tid ihop. Det funkar att leva i ett pussel tillfälligtvis men inte över tid. Så är vår erfarenhet i alla fall.

Nu är jag inte läkare men jobbar på sjukhus o gjort så 15 år. Sett hört o följt med många läkare o deras barn o familjeliv o LIV öht. Vissa snurrat runt på jobbet med 6mån baby i bärsele till o från bla. Inget socialt liv, ingen tid att göra något annat än jobba, forska, studera, jobba, sova....Gör upp en plan o fundera hur stort ni är beredda att satsa. Tror garanterat det går att kombinera barn o läkarliv (lika som sköterskeliv med skiftjobb) förutsatt att karriären inte stiger en åt huvudet. Tyvärr alltför många läkare satsar enbart på jobbet o "glömmer" familjen. Det är inte en au-pair barnen behöver utan enbart mammas eller pappas tid.