Snälla hjälp!

Hur hanterar du och pappan hennes sätt idag? Vad har ni provat att göra annorlunda? Är det något annat som förändrats i hennes tillvaro? Har någon viktig person försvunnit? En tanke jag får är att hon har behov av att testa hur stabil du är, dvs om hon kan stöta bort dig eller om hon kan lita på att du finns kvar. (Förmodligen för att du är den som egentligen står henne närmast och därmed är viktigast)

Jag är definitivt ingen expert (har inte ens egna barn) men tycker man hör det här då och då. Alltså att det är något ganska vanligt, att barn har perioder när de gör precis såhär? En sak kan du iaf vara säker på: Hon menar inte det hon säger på samma sätt som en vuxen människa skulle mena det. Hon är 3 år. Hon hatar verkligen inte dig. Förstår att det är jobbigt, men jag tror du ska försöka att inte ta det personligt. Alls. Lätt att säga såklart, men har som sagt hört andra som varit med om samma sak. Och det är övergående.

Från början så försökte jag slå dövörat till, låtsades inte höra, pratade om annat.

Men sen började jag försöka förklara att hon gör mig ledsen när hon säger sådär. Även pappa försöker förklara att jag blir ledsen när hon säger elaka saker. Men till svar säger hon bara "men jag tycker inte om mamma, tycker bara om dig"

En häst som hon tyckte väldigt väldigt mycket om gick bort i somras och en vän till familjen som vi umgicks en del med gick bort för 1 månad sedan. Vet dock inte hur mycket hon förstått av det sistnämnda än.

Själv är jag gravid, och lillebror beräknas komma om 2 månader. Magen älskar hon, den kan hon pussa och krama hur mycket som helst. Men hon är noga med att påpeka att det är lillebror hon tycker om, inte mig.

När hon är riktigt elak mot mig blir jag arg och säger att hon inte får hålla på sådär, säger att jag blir ledsen osv.

När jag blivit arg blir hon ledsen och upprörd och då får jag dåligt samvete och är rädd att hon ska få vatten på sin kvarn och ogilla mig ännu mer. Men det är svårt att inte bli arg på någon som skriker "gå härifrån, jag tycker inte om dig" så fort man kommer in i samma rum.

Men ush vilken tråkig unge (ärligt talat). Jag skulle iaf ge igen liiite med samma mynt, kanske åka bort ett par dagar eller visa henne kalla handen i den mån du kan.
Defenitivt förklara att det beteendet INTE är ok hemmavid o mot andra människor.

Ah! Hon ska bli storasyster!

Då är jag rätt säker på att det är det hon bearbetar framför allt (möjligen med inslag av det andra)

Jag skulle föreslå att du struntar i att be henne sluta, eller bli arg etc (för hon testar ju dig) och att du bemöter henne istället med att säga att du hör vad hon säger, men att DU älskar henne lika mycket som du alltid gjort, och kommer att göra för alltid, i morgon och alla dagar, även när bebisen kommer. Och istället berätta för henne hur det kommer att bli med en bebis i huset. Att den ska matas, bytas på osv, och att du då gärna vill ha hjälp av henne med att hämta nappen kanske, sjunga för den (eller vad du nu kommer på). Ta gärna en docka och låt henne öva på om hon inte redan gör det. Så kan hon ha den och göras samma sak bredvid sedan när du sköter bebisen. "Kom, nu ammar vi våra bebisar" "kom nu är det dags att byta på dem".

Jag vet att man är extra känslig som gravid men försök stå ut! Hon vill bara veta att du inte överger henne.

Och jag hoppas att du inte har barn, eller att du mognar innan du får egna...

Jag har 3 egna barn, skulle aldrig tolerera det beteendet mot någon förutom någon som varit dum mot mitt barn.
En 3 åring förstår ABSOLUT vad hon gör. Larvigt att skylla på att hon ska få syskon, det brukar ju inte förvandla barn till elaka martyrer.