23 år - för ung för hund?

Om du har ett flexibelt jobb, personer runt om kring som gärna är hundvakt när du behöver det, planerar eventuella "utgångar" (fester, partykvällar osv) i förväg och kan hitta hundvakt även till det, eller rent av kan ta med dig hund dit du ska, så ser jag inga som helt problem med att du skaffar hund. Enda "kravet" jag har på dig är att du ska vara påläst om hundar och hunduppfostran i allmänhet och rasen du väljer i synnerhet och att du har minst 6-8, gärna mer, veckor du kan vara hemma på heltid, 24/7 för att du och hunden ska hinna landa och bonda. Måste du gå ut under denna tid måste du ha en hundvakt HEMMA hos dig.

Du är inte alls för ung. Bara det att du har tänkt igenom din livssituation visar att du är en ansvarstagande person. Vinthundar är underbara men jag tror att dom har en liten benägenhet att dra (sticka) om de är lösa. Jag har kanske fel om det men kolla upp det. En spaniel är nog mer stillsam. Jag röstar på schäfer haha, men det är ju för att jag har det själv. Skämt åsido, klart du kan skaffa hund. Lite bunden blir man ju men det är ett mycket kärt "besvär"

Det enda som kan vara en nackdel med din ålder är att du kanske inte hunnit spara ihop semester alt ha råd att vara hemma utan lön några månader när du hämtar valpen och att du inte hunnit spara ihop till en rejäl hundbuffert .

Sen tycker jag du verkligen måste kolla upp med dina tilltänkta hundvakter hur mycket hundvana dom har, om ni har samma tänk runt träning och fostran, om dom verkligen har lust att springa med en valp som måste ut flera gånger i timmen och ses efter varje ögonblick, om dom är medvetna om att dom blir helt låsta hemma med din valp hela dagarna ? Många är snabba att erbjuda sig men backar oftast ur tyvärr eller passar helt enkelt inte för dom inte förstår vilket jätteansvar det är att ha valp, Du får även fundera på om du har ekonomi för ett hunddagis ca 2500 kr/månad om dina hundvakter senare inte kan ställa upp.

Jag är ensam med hund och visst 17 är jag låst! Jag har hundvakter men dom utnyttjar jag mest när jag jobbar och när min hund varit bortlämnad 2 g samma vecka avstår jag hellre att gå på fest / bio mm än att jag ska lämna bort henne igen. Och visst blir man lite hundnördig vilket jag iof stortrivs med :)

Hej, 

tack för era svar! :) 

Jag kommer inte behöva ta ut någon semester, då jag kommer kunna jobba hemifrån helt och hållet den tiden som krävs. Behöver bara min dator och jobbar dessutom mycket över olika tidszoner, så är oftast helt sysslolös på dagarna och jobbar mycket sena kvällar och nätter. Jag har tänkt att vid eventuellt hundköp så får jag skjuta lite mer av arbetet till de sena kvällarna/nätterna så jag kan fokusera helt på hunden under dess vakna tid. Har även pratat med min chef om detta. 

Jag har också tänkt på dessa "erbjudanden" från människor hit och dit, men är helt 100% säker på iallafall 2 av dem då dessa har egna hundar och dessutom är hemma hela dagar ändå. Så det känns rätt lugnt, och dessutom ligger ett populärt hunddagis 20 minuter promenad ifrån mig så i värsta fall får jag skriva in lillen där (även om det skulle ta emot) Ekonomin är inget problem :) 

Det är mer det framtida dåliga samvetet som skrämmer mig, om det blir en stressig vecka och jag behöver lämna bort hunden 3 dagar av 7 så skulle ju skuldkänslorna och "jag suger som matte" tankarna komma. 

Mina tidigare familjehundar och de hundar jag växt upp med har alltid varit "hemmahundar" de har aldrig behövs lämnas bort, de har kunnat vara med på arbetsplatser osv. Därför är tanken på att lämna bort sin hund till okända, typ hunddagis, extremt främmande och tanken gör mig väldigt obekväm. 

Tar hunden "skada" (detta är i vuxen ålder såklart) av att skickas runt mellan mitt hem, person nr 2's hem och ibland en 3e persons hem?? Det kan ju aldrig vara kul, även om det bara är för kortare hundpassningstimmar men ändå.. 

Min hund älskar sina hundvakter och jag vet att hon har det lika bra där som hemma, ibland bättre där när jag jobbar mycket och hundvakten är helt ledig så jag har egentligen inte dåligt samvete utan det är mer jag som längtar ihjäl mig efter henne ;)
En trygg hund som sakta skolats in hos 1-2 hundvakter tror jag absolut inte tar skada, däremot klarar inte alla hundar av dagis som ofta är en stressig miljö med högljudnivå och att lämna bort hunden till en främmande person är ju helt otänkbart.
Jag har även ett pensionat som backup, där hon varit några timmar då och då och sovit en natt så hon känner igen sig om det skulle bli akut.

Tycker absolut du är redo för hund. Jag var själv 22 när jag hämtade min rottistjej. Att ha hund blir ju en livsstil men det behöver inte betyda ett liv på bruks. Det första året gick vi alla kurser man kunde och tränade mycket på sociala situationer som är normalt för en tjej i 22 årsåldern. Lexi fick alltså bli med mig på det mesta korta stunder i början såsom tjejkvällar, förfest borta och hemma hos mig själv så hon var trygg med sånt om jag inte skulle ha hundvakt en riktig utekväll. Hon fick ju då sällskap ända fram till utgång och låg och sov de timmarna jag var ute.

Hon var med på allt, semester i Sverige bokades hundstuga. De få gånger jag var utomlands var hon hemma hos mina föräldrar eller pensionat (där hon även var på hunddagis ca 10 ggr/månad pga skiftjobb, hon älskade sitt dagis) har jobbat 2/3/4/5 skift, ständig natt och dagtid och visst har det vart ett pusslande ibland men tack vare min mamma som haft henne deltid vissa perioder så har det funkat bra och jag skulle aldrig skaffat henne om jag inte haft det stödet från början.

Sen har jag underhållt träning/motivation genom att gå kurser 1-2 ggr år utöver vår vanliga vardagsträning/motion.

Lycka till!