Gravidillamående och jobb, hur gör ni andra?

Jag ringde min VC och fick medicin utskrivet som funkade jättebra.

Postafen receptfritt åksjukepiller det levde jag på hela graviditeterna

Om du inte kräks upp allt du äter och dricker så får du hoppas att medicin , receptfri eller på recept, fungerar. Sjukskriven blir du inte... Jag blev illamående i v 6 och kräktes ett par gånger. Sedan var det mest ulkningar och ett ständigt illamående. Bröt ihop i v 19 och fick tid hos läkaren på mvc. Fick Lergigan comp men valde att inte ta tabletterna. Var rädd för att bli groggy. Illamåendet följde med hela graviditeten men tonades ner efter v 20 ungefär.

För att klara arbetet som lärare var jag ärlig mot kollegor och elever. Berättade att jag inte var på topp. Det tog inte bort illamåendet men det hjälpte att ha förståelse för att ibte prestera 100% varhe dag.

Testa åksjukearmband. För mig hjälpte det lite. Finns på apoteket!

Klart du kan bli sjukskriven!
Mitt illamående började v6 och nu är jag i v12 och det pågår än... o jag har vart heltidssjuksriven. Ring din VC och be att få träffa läkare o berätta hur du mår..
Du kakens kan få ss ett par veckor + medicin
Enl läkare jag pratat med så nekar inte F-kassan s-penning när man e ss så tidigt i graviditeten.

Ly ka till! Jag vet hur det känns

Så skönt att du är sjukskriven! Hoppas ts kan få sjukskrivning med ersättning om hon känner att det inte går att jobba. Jag fick tyvärr veta att det var helt omöjligt... synd eftersom jag led och min 2åring hade en mamma som låg i soffan/på golvet varje dag i månader...med en pendlande pappa som kom hem först efter 18.30 varje dag.

Graviditet är ingen sjukdom och man ska vara tacksam etc etc men fy fasen som man kan må uselt!

Jag satt på jobbet och mådde illa, kräktes även där ibland på morgonen. Var inte sjukskriven.

Jag var förvisso inte gravid, men gravt illamående när jag startade behandling med lågdos cellgift. När jag hade spytt sönder en muskel i sidan fick jag först postafen, sen lergigan och till sist primperan. Den sista gick inte dock inte att ta eftersom jag däckade efter en kvart.

Med lergigan gick det ändå hyfsat. Sen var det bara att bita i. Jag spydde ju dessutom minst fem-sex gånger om dagen, med körde på ändå. Mitt bästa knep var faktiskt att fokusera på annat. Det är skitsvårt, hjärnan ville ju mantra "oh vad jag mår illa, oh vad jag mår illa" hela tiden. Jag fick helt enkelt avleda mig själv och till slut gick det faktiskt bra. 

Som någon annan skrev berättade jag också att jag inte mådde bra. Det gjorde att jag kunde slappna av. Ingen tyckte att det var konstigt om jag plötsligt lämnade ett möte för att kräkas eller så. Det tog bort en del av stressen!

Hej TS, jag går in i v 16 imorgon och kräks tyvärr fortfarande... var hemma några dagar från jobbet i början då jag kräktes flera gånger/ dag på jobbet. Jobbar som sjuksköterska och hade inbokade patienter så det fungerade bara inte. Lergigan comp funkade dock hyfsat. Se dock till att det är Comp som du får utskrivet om du vill prova en medicin för vanlig Lergigan kan man bli helt däckad av (jag sov typ dygnet runt när jag tog den). Se även till att småäta ofta. Jag hade och har fortfarande tex mariekex, mandariner, (godis! :(  ) bredvid mig som jag kan äta lite av när jag mår dåligt. Kräks dock fortfarande varje morgon och ganska ofta på eftermiddagarna, det är hemskt och jag är fruktansvärt less på att må illa och kräkas hela tiden. Hoppas ju innerligt att det ska släppa snart  men får nog bara härda ut! jobbar heltid men tack å lov har jag lyckats att inte kräkas på jobbet iaf på några veckor!
Men du kan vara hemma från jobbet 1 v utan sjukintyg om du behöver!
Hoppas det släpper för oss båda snart!

Hej din stackare

Första graviditeten bet jag ihop, hamnade på minus 30 timmar på flexkontot. Gick hem och sov till dagen efter.

Berättade tidigt för de närmsta på jobbet eftersom jag spydde flera gånger under arbetsdagen. Spydde tom v 20 ungefär. Använde bara Postafen.

Andra graviditeten va likadan till skillnad från att jag hade en 3 åring hemma. Fruktansvärt psykiskt jobbigt att hänga över toalettstolen när hon kom å behövde hjälp med ex. Dragkedjan, att aldrig orka komma å kolla vad hon byggt/målat etc.

I vecka 10 började jobbet efter juluppehåll och jag gick till läkare på specialistmödravården, min vanliga BM bokade tid. Jag va orolig att de skulle säga att man får stå ut typ men det va en äldre kvinna, supergullig! Förstod mig precis, både fysiskt och psykiskt. Hon skrev ut Lergigan comp och sjukskrev mig på deltid i 8 veckor till att börja med. Jag fick själv välja hur många procent jag orkade jobba. Valde 6 tim / dag så jag kunde ta det lungt på morgonen, vila en halvtimme på lunchen och sen hämta på föris kl 16.

När jag var gravid förta gången så kröktes jag massor och mådde illa. Fick kanot behålla något,låg bara på soffan eller sängen om jag inte hängde över en spann eller toalettstolen. Testade postafen som inte alls hjälpte,fick lergigan Comp men fungerade inte heller. Speciellt eftersom de skall tas med mat. Tillslut fick jag utskrivet ondasetron. Det var det enda som hjälpte,så jag blev någorlunda normal. Men jag fick sjukskrivning,tappade ju vikt och var tal om inläggning innan jag fick ondasetron. Så var sjukskriven från vecka 7-8 tror jag det var till vecka 15 då kunde jag börja jobba tack vare tabletterna. Men fick äta de hela graviditet nästan,i slutet blev de istället lergigan Comp igen vilket fungerade då. Detta var MVC läkare som hjälpte mig med allt. Både tabletter och sjukskrivning. Man kom fram till att jag hade hyperimiss. Vilket inte är vanligt gravid illamående utan man tappar vikt mm och blir då en sjukdom.

Nu är jag gravid igen,är i vecka 18 och mått illa sen början men då det blev riktigt illa vag det i vecka 8-9. Var till vårdcentralen jag fick vända mig denna gången. Fick då lergigan Comp men ingen sjukskrivning för graviditet är ingen sjukdom enligt läkaren. Ne är det inte men mår man så dåligt som jag gjorde och har haft hyperimiss innan så är det stor risk att man får de igen. Men lergiganen hjälpte inte. Hade provat postafen innan. Fick åka till gynakuten då jag inte ens fick behålla vatten,där visade sig att jag hade ketoner i kroppen,högt värde. Fick där 3 påsar med dropp,medicin mot illamåendet och vitamin spruta. Men hade ändå ketoner. Låg där i över ett halvt dygn!! Så mycket var det att de inte var en sjukdom,man får inte dropp utan anledning. Dock har de sluta ge ondasetron så fick klarar mig på lergigan Comp och kombinera med postafen. Fick åka hem,men min bm har haft mig på extra koll för att ha kolla på min vikt och ketoner. Har fått kämpa som bara den för att vårdcentralen skall sjukskriva. De senaste har jag mått bättre och kunnat börja jobba,jobbat inom vården så varit helt omöjligt att jobba innan. Så jag har varit sjukskriven i minst 10 veckor!! Kräks någon gång då och då fortfarande. Men inte lika ofta. Kan ha uppehåll någon vecka och kräkas sen någon dag en vecka senare men oftast bara en gång. Måste ta mina lergigan och postafen och försöka äta regelbundet annars går det inte. Och även denna gången är diagnosen hyperimiss. Så det finns vanligt graviditet illamående som brukat gå över runt v 12-13,sen finns det de som har så släpper senare och de som har hyperimiss som behöver läkarvård och som kanske har illamående som aldrig släpper under graviditeten. Så väldigt individuellt. Så bara du som kan känna efter hur du mår och vad du orkar. Prata med din bm och se vad hon säger och råder dig till. Min bm har varit mitt största stöd i detta. Hade aldrig gått utan henne. Men kan bli arg på folk som säger att de är ingen sjukdom,ne är det inte men när de påverkar hela ens vardag och förmåga att fungera är det de. Jag kunde inte ens ta hand om min 2 åring utan min man fick vabba vissa dagar. Så känn efter och gör de som känns bäst för dig. De finns knep absolut,men hjälper inte det finns de hjälp och få.

Lycka till :)

Tack för alla bra tips! Jag har redan åksjukeband som inte hjälper särskilt mycket. Iaf inte nu när det är som värst. Jag har köpt postafen och hoppas på att det ska funka bättre.

Mina närmsta kollegor vet om graviditeten och är väldigt stöttande. De täcker upp för mig så gott det går vilket jag är väldigt tacksam för! Jag vill absolut inte berätta för eleverna för jag fick mf tidigare i år och har haft blödningar till och från i den här graviditeten också. Jag har gjort vul och allt ser bra ut hittills men jag har svårt att släppa oron i vill inte vara tvungen att berätta om ett ev mf för mina elever. Det är för personligt för mig. Jag drar mig även för att berätta för rektorn för hon frågade mig rakt ut om jag var gravid den gången jag fick mf och jag kände mig tvingad att säga sanningen trots att jag misstänkte att det var ett mf på gång vilket jag inte heller ville berätta om.

På måndag går jag till jobbet och ser hur det går. Förhoppningsvis går det bättre att ignorera illamåendet och fokusera på jobbet även om det inte har funkat så bra hittills. Speciellt om jag tar postafen. Jag tror jag har bestämt mig för att berätta för rektorn iaf. Om inte annat har hon förhoppningsvis fötståelse för om jag inte orkar hela dagen eller så. Sen får jag se hur det går resten av veckan. Från tisdag kommer jag vara ensam med vår 2-åring då sambon går på jobb. Han jobbar en vecka och är sedan ledig och hemma en vecka. Måndagen och tisdagen den här veckan var jättejobbiga när jag var ensam. Jag får så dåligt samvete när jag aldrig orkar leka och busa med honom eller titta på hans byggen. Jag bara ligger på soffan med en kräkpåse bredvid och flåsar. Tvingar mig upp och lagar mat och hulkar konstant pga matoset för att vi ska få lite mat i magen. Helst hade jag bara ätit yoghurt och mackor men det kan ju inte 2-åring leva på en vecka i sträck! Nu är sambon hemma och drar ett stort lass så jag får vila och slippa matos och annat som triggar illamåndet lite extra. Jag kan ligga kvar i sängen på morgonen och äta salta kex för att må bättre medan han går upp och leker med sonen och fixar frukost.

Blir det inte bättre pratar jag med min bm eller vårdcentralen för att få något av preparaten ni nämnt utskrivna så det går att funka i vardagen. I värsta fall får jag sjukanmäla mig själv nästa vecka och hoppas på att det är bättre i slutet av veckan men det gör jag inte utan att ha pratat med rektorn först. Tack igen för alla tips och peppande ord!

Jag sjukskrev mig själv en vecka eftersom jag verkligen

Inte kunde jobba, fick inte behålla nåt så jag blev alldeles yr tillslut. Ringde barnmorskan som gav tips om kolsyrat vatten med salter i, då fick jag behålla vätska iaf. Sen fick jag utskrivet lergigan, postafenen hjälpte inte ett dugg med lergigan fick jag iaf behålla maten men mådde illa konstant, lyckades klara av att jobba iaf!

Mådde illa med båda barnen. Mindre illamående men längre period (5 mån) med storebror o värre illamående men kortare tid (3 mån) med lillasyster. Med sonen funkade seaband från apoteket bra. Med dottern kompletterade jag även med ca 2 tsk färsk ingefära som jag skar i små bitar åt som den var innan jag åkte till jobbet. Funkade bra för mig. Kräktes aldrig.

Åh, jag kom in sent till jobbet idag för att jag hade huvudet i toaletten på morgonen. Viktigt möte senare där jag kände mig otroligt slö och omotiverad. Ville bara hem och vila. Gick dåligt och jag underpresterade. Ville bara gråta och berätta att jag är gravid och att det är därför. Att jag inte kan leverera lika mycket som singelkollegan nör jag är gravid och har en sprallig 2 åring som tar all tid. Längtar tills jag kan berätta läget..

Det är inte lätt att vara gravid och försöka fungera som vanligt :(

Jag jobbade på café och kräktes av kaffedoft... Grattis liksom... Jag var ung och dum och fattade inte att man kunde bli sjukskriven så jag bet ihop:)

På -90 talet var det lätt att bli sjukskriven för grav.illamående. Jag spydde flera gånger varje dag i fyra månader med varje barn, tre barn. Med tvåan och trean var pappan hemma för vård av barn när jag var sjukskriven, jag kunde inte ta hand om barnen själv och laga mat osv. 

Försökte verkligen komma iväg till jobbet i tid i morse men jag var helt sänkt. Hulkade konstant från att jag slog upp ögonen tills jag gav upp 30 min senare och gick och la mig igen. Lyckades trycka i mig några salta kex och satte på mig åksjukebanden men de hjälpte inte så mycket. Det är ju hemskt när man känner att man inte kan röra sig för snabbt för då kräks man! Hörde av mig till jobbet om att jag skulle komma in senare under dagen då några av mina elever skulle göra ett praktiskt prov plus att jag hade ett viktigt möte. En timme senare gick jag upp igen och lyckades få ner en åksjuketablett utan att den kom upp igen. Det positiva var att den hjälpte rätt bra mot illamåendet men det negativa var att jag blev så himla dåsig. Tänkte att det skulle gå över men det gjorde det inte. Kom iaf iväg till jobbet tillslut och det gick ju att vara där utan att spy men jag var helt slut. Allt gick som i slow motion och jag vet inte hur många gånger jag svarade "va?" för att jag var "någon annanstans". Efter lektionen och mötet pratade jag med rektorn och förklarade läget och varför jag har varit borta lite då och då den senaste tiden. Hon var väldigt förstående och tyckte att jag själv fick känna efter vad jag orkar. Det var så skönt att höra! Så de dagarna jag vaknar och mår så här uselt är det okej att jag stannar hemma. Förhoppningsvis börjar jag må bättre i slutet av den här veckan, vilket jag gjorde med mitt första barn. Gör jag inte det får jag höra av mig till vc och så får jag se vad som händer därifrån.

Visst är det skönt när omgivningen är förstående!!?

Varför tror man ens att de skulle vara något annat!!?