Samtalsämnen
Hej!
Jag måste bara få veta om det är någon som känner igen sig i detta.
Jag är 33 år gammal, har kännt min nuvarande 33 åriga fru i 13 år, varit gift i 11 och har en son på 2 år och en son på 7 år.
Som i alla relationer har det gått upp och ner men vi har som sagt hållt ihop i över 11 år nu.
Alla här vet ju hur åren med små barn är och idag på dagen så bad min fru mig att kolla om vi kunde fixa barnvakt så vi kunde gå ut och ta en öl tillsammans, själva. Detta är många år sen vi gjort!
Sagt och gjort så var för en gångs skull barnvakten villig att ställa upp så allt var grönt.
Kändes skitkul!
Men jag märkte på eftermiddagen att min fru inte var så taggad på det här...
Hon frågade tillslut om vi verkligen skulle gå ut ikväll och jag sa att jag tyckte det skulle vara kul nu när vi för en gångs skull hade fått barnvakt.
Hon frågade då: Men vad ska vi göra då när vi är ute? Vad ska vi prata om?
Vi fortsatte diskutera och kom tillslut fram till att vi känner ju varandra utan och innan, har inga gemensamma intressen, knappt några intressen alls faktisk utöver våra barn...
Vet inte om hon vart rädd för att den pinsamma tystnaden som kan uppstå på första daten skulle infinna sig efter 11 år tillsammans eller för insikten att vi faktiskt inte har så mycket roligt att prata om längre som inte gäller praktiska saker gällande barnen eller hemmet...
Allt känndes tragiskt och jag kunde tillslut inte heller själv förneka det...vad fan gör man?
Är livet som gifta och tvåbarnsföräldrar så tragiskt att man inte vill gå ut på tumanhand med varandra för att man inte vet vad man ska prata om?
Någon som har förslag på vad man gör för att kunna ha kul tillsammans igen, hitta tillbaka till känslan man hade i början då man verkligen ville vara med varandra hela tiden och kunde sitta i timmar och prata?