Det är så mycket svårare än vad de flesta tror. Man dras sakta men säkert in i något som man aldrig trott man skulle dras in i. De gränser man haft suddas ut en efter en. Och helt plötsligt sitter man där, tvivalar på och har tappat sig själv, åtminstone delar av sig. Jag gillar inte ordet medberoende, men det är de mönstren man dras in. Det är svårt att ta sig ur en sådan relation, eller kanske vill man inte...men i vilket fall som helst så finns det olika anhörig grupper för personer som lever i relationer med olika missbruksproblem. Jag skulle ta kontakt med en sådan grupp. Det är skönt också att få veta att man inte är själv, och i det kan man också få styrka. Jag har precis precis kommit ur en mycket destruktiv relation och kommer nu söka någon grupp för att arbeta med medberoendeproblematiken...tänker aldrig någonsin sätta mig i en liknande situation igen. Och önskar ingen människa detta. Men gör inte det då säger kanske någon, men det funkar tyvärr inte riktigt så, eftersom förnuftet i vissa lägen slås ut helt. När trygghet utslagen och djupa sår etsats fast så behöver man hjälp i vissa lägen. Det kan vara svårt för andra att se och förstå, eftersom de annars ser en väldigt klok och välutbildad människa som handlar helt orationellt invissa lägen. Det där kanske blev långt och snurrigt, men egentligenvillnjag bara säga, hitta en grupp där människor med liknande svårigheter finns, där sitter alla "sorters" människor, men det har en sak gemensamt, de förstår varandra och och kan ge varandra stöd och tips. För de som inte varit i situationen kan tyvärr inte förstå. Och gör ibland mer illa än att hjälpa och stötta, vilket man behöver.
Lycka till. Och förresten, vet någon en bra grupp för detta med destruktiva förhållanden i Stockholm, tipsa gärna.
