Vuxen med adhd

Hej!

Känner igen mej i allt du skriver.

Jag har precis börjat min adhd utredning. Är kvinna och 35 år.

Får du ingen hjälp? Psykolog? Läkare? Medicin?

Jobbar du?

Fick du dom problemen när du fick diagnosen, eller har du varit så hela ditt liv?

Prata med den psykiatriska enhet du tillhör, dom brukar ha en kurator eller arbetsterapeut som har hjälpmedel man kan få för att underlätta vardagen.

Det enda som hjälper mig är att leva extremt minimalistiskt och pedantiskt. Rensar och slänger konstant och alla saker (de få saker som jag har) behöver alltid ligga på rätt plats så att jag har koll.

Dessutom planerar jag allting dels på två stora whitebords och dels på en surfplatta (som jag bara använder som hjälpmedel).

Dessutom har jag förvaringssystem för post, räkningar, viktiga papper och sånt.

De två sätten avlastar min hjärna så att min energi inte tar slut och jag kan lägga den på viktiga saker istället. Utan mina metoder skulle jag leva i ett mentalt kaos och aldrig få någonting gjort.

En till här som fick full pott på alla kriterier för ca 4 år sen (är 27 idag). Det var tydligen ingen tvekan om vad jag "led" av. Så har man gått runt hela livet å känt mig som en alien. Men men..

Har alltid varit rörigt runtomkring mig och alla har tagit mig som lat fast det egentligen är tvärtom.

Äter idag inga mediciner förutom antidepressiva och det funkar gott å väll. Eftersom den mesta av ångesten försvinner gör att jag kan fokusera bättre på oredan. Idag är det fint hemma hos mig. Men i skåpet lyder fullständig kaos. Men det är sån jag är, haha jag hittar i mitt kaos om man säger så.

Jag ser min adhd som någonting otroligt positivt. Den ger mig otroligt bra egenskaper som jag inte bara kan utan är grym på! Fast den ibland mer än gärna stället till det för mig... Adhd för mig är mer ett drag än en sjukdom.

Måste fråga er.. Hur gick era utredningar till?