Ert första förhållande..

Jag gjorde slut med min första kille eftersom jag inte kunde tänka mig att bara ha sex med honom i hela mitt liv.
Dock var jag bara 15 år då.

Min syster är gift med sin första pojkvän och de är en bra bit över 50 nu. Om de har haft eskapader vid sidan av vet ju inte jag förstås

Jag känner även andra som är tillsammans med sina första partners och som inte verkar ha någon längtan efter andra, men jag känner även de som är fruktansvärt frustrerade över det också.

Svaret är alltså inte så enkelt. Troligen så är de som har bra sex med sin partner nöjda och belåtna så. De som inte har det känner nog oftare en längtan efter något annat.

Jag har samma "problem" med min sambo, jag är hans första och enda sexparter. Jag tänker som du ibland, eftersom jag ändå hann prova på två andra innan jag träffade min nuvarande sambo. Det hann inte han göra. Samtidigt tror jag inte att han skulle vilja prova andra heller, han är inte så "på" och intresserad av andra kvinnor på det sättet. Om jag inte hade tagit första steget hade vi nog inte varit ett par idag, till exempel. Säkert undrar han och tänker på det ibland, men jag tror inte det är något som stör honom. Det har nog lite med personligheten och mognad att göra tror jag. Du nämner att din tjej är mycket yngre än dig, så risken där är väl kanske lite större att hon ska dras med sina tjejkompisar ut på vilda äventyr om hon är i krogåldern eller så. Nej, jag vet inte, kanske bara jag som generaliserar..

Ja, så tänkte jag när jag var ung och i min första relation.

Hon är aldrig ute på krogen o sånt. Jag är 28 o hon 20. Hon har sagt (varit tillsammans 1 år) att hon fantiserat om andra men de inte är något allvarligt påstår hon o hon har vid några tillfällen "skämtat " om öppet förhållande o så, detta va för ett halvår sen men ligger ändå kvar o spökar för mig. Är jämt så oerhört rädd! Drunknar ibland i rädsla att hon ska lämna mig bara sådär för nån annan. Kan de påverkas så mycket av att man bara varit med en person o inte fått leka av sig?

Att hon skämtat lite om öppet förhållande får mina varningsklockor att ringa.. Det gör man väl inte helt utan orsak, och i en så pass ny relation dessutom. Jag skulle vara på min vakt. Ta ett ordentligt snack med henne och försök få reda på vad hon vill de närmsta tiden och hur hon ser på er relation nu och i framtiden. Ingen idé för dig att behöva slösa ännu fler år på er relation om hon redan nu tvekar och sneglar på andra.

Det finns nog många som inte längtar ut, men jag gjorde det outhärdligt mycket. I slutet kändes det som att jag hellre kunde dö än att inte få prova mer.

I nästa förhållande var det omvänt, han var yngre och blev seriös fortare än han var redo för. Det löste vi genom att göra slut och bli tillsammans längre fram i livet. Det senare var ingenting som var bestämt dock, men så blev det.

Till mrau: varför längtade du efter andra??

Men har pratat med henne o hon säger hon bara skämta o hon vill va med mig. Men blir rädd ändå..

Min man hade bara haft en sexpartner innan vi träffades, han var då 25 och det är tretton år sedan. För honom har det varit ett icke-problem.

Jag skulle vara mer orolig för hennes ålder än lågt antal/inga tidigare sexpartners - att hon kanske inte är redo för en livslång relation (om det är det du är ute efter). Men det är ju också så olika.

Jag blev ihop med min sambo när jag var 25+, Hade bara haft små förhållanden innan och inte haft sex innan. Jag känner mig inte besviken eller nyfiken på andra trots det. Troligen pga att jag känner mig trygg med vår relation och att sexet är väldigt bra.

Jag blev tillsammans med min sambo när vi båda var 16 och tankarna i ts har aldrig slagit mig (är 28 idag). Jag har redan det bästa för mig och jag är inte ett dugg intresserad av nåt eller nån annan

Jag var tonåring och var nyfiken, antar jag. Ville uppleva mer, med fler.

Jag minns alla mina förhållanden, har inte haft sex i någon av dom, försökte dock i två.

Jag har aldrig tänkt så som du förklarar, jag antar att jag är lite motsatsen: "vill jag ingå i ett förhållande igen där partnern lär vilja ha sex?". 

Nej, det vill jag nog inte. 

Både jag och min partner var sena i starten, ingen av oss har varit med någon annan tidigare. Det är inte något problem nu, känner att det ändå är "för sent" att leka av mig, och känner ingen egentlig nyfikenhet på hur det skulle kunna vara tillsammans med någon annan. Jag har dessutom ett ganska svagt behov av sex, och är inte och har aldrig varit öppen för starka passioner, antar att det spelar in. Tror därför att det inte hade varit annorlunda för mig, om jag hade träffat min partner tidigare.

Hade jag varit en annan person, som lättare blev förälskad och var öppen för passion, kanske jag hade känt det annorlunda och velat pröva mig fram mer innan jag slog mig till ro för gott.

Jag var tidigare ihop med min första pojkvän, jag var 18 när vi blev ihop och sen var vi ihop i 10 år och in i vuxenlivet. Jag hade aldrig några såna tankar om allt jag missade. Däremot tog det slut av andra anledningar som typ att han inte ansträngde sig i förhållandet och tog mig för given. De sakerna gjorde att jag i tankarna började bryta mig loss och tänka att jag skulle kunna få det jag saknade hos någon annan. Men själva sexet var alltså inte något jag gick och tänkte på så där, utan jag rekommenderar att ni istället ser till att hålla förhållandet levande så slipper era partners gå omkring och känna att saker inte är bra och fundera på om det skulle kunna bli bättre med andra.

Jag vet bara att jag va sambo o va tillsammans ett bra tag :)

Hon har ett rätt stort sexbehov o eftersom hon redan sagt dom sakerna om andra så kanske de kommer bli så i slutändan att hon väljer nån annan? Hon har redan första månaden vi va tillsammans erkänt att hon skrev till en av sina vänner o beklaga sig över att hon inte varit med andra före mig, men att hon ändå bara ville va med mig. Så klart de gör mig rädd

* mena jag vet bara att jag vill va sambo o va tillsammans ett bra tag. Till er som undra vad jag sökte

Jag tror mer att det handlar om personlighet. Jag har bara haft sex med min sambo och han är mitt första riktiga förhållande. Jag känner inget sug att byta ut honom, vi har det ju bra. Därför är jag inte nyfiken, behovet är ju mättat och även om jag skulle vara nyfiken så skulle det stanna där. Jag tror inte att saker bara händer, man har ju kontrollen själv.  Man kan ju testa massa nytt även i ett förhållande.