Trött på hans nya som är grymt svartsjuk

Är du säker på att han inte vill, eller att det är lättare för honom att skylla ifrån sig, än att tala om för dig att han faktiskt inte vill ha så mycket kontakt med dig längre? Det är ju inte helt ovanligt att ens prioriteringar förändras gentemot sitt ex när man träffar en ny. 

Det kan ju hända att FR snarare talar om för dig att du ska backa, bara så att du är beredd på att du kanske inte får medhåll. Som sagt de är opartiska och ser till era bådas, samt barnets, behov. 

Jag gissar: Kanske har hans nya lite dålig självkänsla och han spär på det genom att lyfta fram dina positiva sidor hela tiden. Tar mig själv som exempel:

Min nya man (vi har inte varit tillsammans så länge, ett år ca) sa så mycket positiva saker om sitt ex hela tiden.  "XX gjorde alltid såhär, det är bra tycker jag" och sånt. Det kändes som att han egentligen ville ha tillbaka henne.  Det var också så att hon var den som tagit steget att skiljas.

Till slut klarade jag inte av det längre, utan vi hade ett allvarligt samtal. Han berättade då att han bestämt sig för att aldrig säga nåt negativt om barnens mamma (blabla lång förklaring som jag inte skriver här).

Jag har helt logiska goda skäl att tro att han var färdig med henne, men mina känslor är en annan sak.

Jag bad honom att inte prata så mycket om henne överhuvudtaget. Vilket han inte gjort efter det. Men ändå känner jag den där osäkerheten- han tyckte visst att hon är otroligt bra som person, säkert bättre än jag... Detta hindrar faktiskt vårt förhållande att utvecklas, jag kan t ex inte tänka mig att flytta ihop med honom pga den här osäkerheten. Jag får njuta av de stunder vi har och låta det vara tillräckligt.

Så det jag egentligen vill ha sagt är att det kan vara din fd mans fel att hon är så svartsjuk.

Om ni dessutom har så nära relation att du tänker att ni ska gå till FR så förstår jag hennes känslor helt och fullt. Tyvärr.

Däremot borde hon hantera sina känslor på ett sätt som inte går ut över barnet, men det är en annan fråga kanske... 

Jag förstår faktiskt också hans nya till viss del. Det kan dessutom vara så att ditt ex inte känner samma behov längre av att prata med dig lika ofta och om allt. Han kanske tycker att det räcker med minsta möjliga för att kunna ta hand om barnen. Att lämna kläder med mera är ju rätt onödigt, man kan ju ha dubbla uppsättningar så finns inte det problemet mer. Eller lämna om det är något viktigt som är glömt. Men jag förstår absolut om det blir för mycket för ditt ex och hans nya om det blir mer kontakt än vad som är absolut mest nödvändigt.

Mitt ex är precis likadan. Vi hade världens bästa relation till varann, för vårt barns skull, innan han träffade sin nya.

Han gör likadant som ditt ex; går iväg om jag eller sonen ringer, är kort och ibland elak i tonen när hon är i närheten, osv.

Många här skriver att det kanske är så att ditt ex själv inte vill ha mer kontakt än "nödvändigt". Jag vet inte hur det ligger till med det, för er, men i vårt fall är det inte så. För så fort mitt ex är på hemmaplan, eller bara i bilen på väg hem från sin nya, så är han den vanliga snälla och goa killen som jag känner och som jag är van vid.

Synd när det blir så. Men vad kan man göra.

Jag kan tänka mig att ditt ex inte är så intresserad av att ha kontakt med dig lila mycket längre. Så är det iaf i både mitt och min sambos fall. Vi har båda barn sedan tidigare och jag har inte samma behov av att prata med mina barns pappa längre och min nya sambo känner lika mot sina barns mammor.. Han avskyr alla ex det spelar ingen roll vem det är säger han. Dessutom är hans minstas mamma jättejobbig och hör av sig om småsaker och hör av sig helt i onödan, känns som att hon hittar på saker att höra av sig om bara för att försöka irritera mig eller nåt sånt. Men han har börjat gjort så att han inte svarar på alla hennes sms hon skickar mm. Lika så stör hon sig om jag följer med och hämtar pojken fast oftast så lämnar och hämtar dom på dagis men ibland hämtar han pojken där och jag har varit med nån gång och då hade det blivit ett himla liv om det att jag måste vara med som en jävla övervakare.. Men vill jag följa med så gör jag det..

Så i vårt fall så är det hon som är problemet!

Jag vet inte hur länge som ditt ex träffat sin nya, men jag kan beskriva lite hur det gick till med mig och min sambo när vi först träffades. 

Jag är då "den nya" i historien, och han är skild med 2 barn sedan tidigare. När vi först började träffas ringde hans ex åtminstone 3-4 ggr varje kväll, om allt och inget, stort som smått. Det var lite som "nu kom jag på en grej, måste ringa och säga...". Jag köpte det de första månaderna, tänkte att det kanske är så när man delat på sig och har barn, man behöver prata med varandra så  klart! Men efter några månader med konstant störda samtal, konserter, middagar osv osv så kände jag att detta går liksom inte att leva med. 

Så jag satte ner foten, sa ifrån att antingen så var han på dejt/middag/konsert/umgicks med mig, eller så fick han ha en telefonrelation med sitt ex. Det handlade inte ett dugg om att jag var svartsjuk eller hade svårt för att de höll kontakten osv, utan det handlade om den konstanta respektlösheten mot mig och att han inte var "här och nu". Först tyckte han jag var dum, "det är ju mina barn, de kanske behöver mig" men när han tänkte ett varv på det: mamman är en superbra, kompetent mamma som absolut kan hantera akutsituationer om de uppstår, att man inte svarar vareviga gång nån ringer betyder inte att man inte kan ringa tillbaka när det passar bättre osv osv så köpte han mitt resonemang.
Pratade med mamman och sa att istället för 3-4 samtal om dagen kan man kanske "spara ihop" till ett när det behövs? Allt är ju inte på liv och död och måste framföras nu. 
Hon tyckte säkert precis som du tycker, att jag var säkert svartsjuk och ville begränsa deras kontakt, men det handlade inte ett dugg om henne, utan om honom och mig och hur vi vill att relationen ska se ut. 
Säger inte att det måste vara sant i ert fall, men det kan vara nåt att tänka på. 

Det är kanske henne det beror på, kanske inte.

Han kanske själv tycker att det är jobbigt att prata med dig nära henne. Kanske är han mer avslappnad med bara dig och barnen. Man vet ju inte.

En sak är säker, ALLT ställs på sin spets när det kommer in nya människor. Man ska hitta nya roller och nya åsikter måste få komma till tals. Den trasiga familjen kan inte längre bestämma allt själva. Saker som har fungerat innan gör det inte längre. Saker man tyckte va okej att göra tillsammans innan prioriteras inte längre. Man vill göra saker med sin nya partner och barnen istället.

Det är svårt, för ALLA!

Jag är själv "bonusmamma" och har gemensamma barn. Det är inte lätt alla gånger. Jag har ju också åsikter om saker och ting. Däremot har jag aldrig stått emellan föräldrarnas kontakt. Den har dock varit lagom mycket och tunnats ut ju äldre barnen blivit. Är det gemensamma saker så får jag vara med. Det är inga försök att frysa ut mig och ha egna "familjeträffar". Köps det gemensamma presenter är dom från mamma, pappa och mig. Sånt påverkar helt klart allt. Sen har jag alltid varit noga med att barnen ska känna sig hemma och att dom alltid ska känna sig välkomna hem. Dom tillhör min familj.

Är det skillnad på mina känslor för mina egna barn? Ja, absolut. Där är jag delaktig på ett helt annat sätt ända sen jag kände första illamåendet. Det går (i mitt fall) inte jämföra MEN jag är rättvis. Sånt jag tyckte när bonusbarnen var små tycker jag även med mina egna när de är i samma ålder.

Hoppas att det löser sig för er. Låt ditt ex göra det som han tror är bäst. Och glömda kläder är kanske ingen stor sak, inte värt att bråka om. Välj dina strider. Vissa saker kanske kan vänta tills nästa lämning.