Postar det här i känsliga rummet eftersom någon kan uppleva det som någonting mer personligt. Inlägget går inte ut på om du tror på spöken eller inte.
Jag vill istället att ni ska prova föreställ er att jag skulle vara ett spöke, en skuggfigur och då undrar jag hur du skulle uppleva mig?
Vad skulle jag säga, hur skulle jag uppföra mig?
Vad skulle du själv säga till mig?
Är du öppen, rädd, osäker...?
Ingen som törs? 
Upplevelsen av dig beror ju på hur och vad du gör. Finns du bara där utan att göra nått förutom att visa dig = ett sällskap. Skulle prata med dig om ditt och datt. Spökar du och gör hyss = blir jag arg och ber dig lämna oss.
Vilken typ av spöke är du?
Upplevelsen av dig beror ju på hur och vad du gör. Finns du bara där utan att göra nått förutom att visa dig = ett sällskap. Skulle prata med dig om ditt och datt. Spökar du och gör hyss = blir jag arg och ber dig lämna oss.
Vilken typ av spöke är du?
Bättre kan ni.
Någon har påstått att jag är gul, någon som vill utveckla det resonemanget?
Jag visste inte att spöken har färger.
Jag skulle också säga att det beror helt på situationen, jag skulle överlag vara misstänksam om du visar dig själv eller saker för mig, skulle du mot förmodan visa dig för mig så skulle du antingen vara vit eller svart, skulle jag känna något i huset som inte skrämmer mig utan en lugn energi så skulle vi prata lite allmänt eller mest jag, du skulle mest lyssna. Jag skulle be om ursäkt för att vi är så högljudda ibland (barnfamilj) och så skulle jag nog bortförklara mina dåliga sidor som du naturligtvis har sett ;) sedan skulle jag tala om att jag hoppas vi kan leva i samma hus i symbios(?). Hade det däremot vart du som ger mig synvillor, ser min dotter gå upp ur sängen sätter sig i soffan för att inse efter 2 minuter att hon faktiskt ligger kvar i sängen eller som visar sig som ev vit skepnad vid min hall eller som en svart utanför mitt fönster för att sedan på kvällen knuffa mig när alla sover så att jag bryter ett revben...då skulle jag be dig fara och flyga ut ur vårat hus!!
Jag skulle också säga att det beror helt på situationen, jag skulle överlag vara misstänksam om du visar dig själv eller saker för mig, skulle du mot förmodan visa dig för mig så skulle du antingen vara vit eller svart, skulle jag känna något i huset som inte skrämmer mig utan en lugn energi så skulle vi prata lite allmänt eller mest jag, du skulle mest lyssna. Jag skulle be om ursäkt för att vi är så högljudda ibland (barnfamilj) och så skulle jag nog bortförklara mina dåliga sidor som du naturligtvis har sett ;) sedan skulle jag tala om att jag hoppas vi kan leva i samma hus i symbios(?). Hade det däremot vart du som ger mig synvillor, ser min dotter gå upp ur sängen sätter sig i soffan för att inse efter 2 minuter att hon faktiskt ligger kvar i sängen eller som visar sig som ev vit skepnad vid min hall eller som en svart utanför mitt fönster för att sedan på kvällen knuffa mig när alla sover så att jag bryter ett revben...då skulle jag be dig fara och flyga ut ur vårat hus!!
Nä det tror jag inte heller, vi lever i ett kollektiv så det är många i vårt hus förutom vår familj :D
Jag vet inte om du gillar att busa eller om det är du som är den som mest iakttar?
Busandet gillar jag inte så värst mycket.
En dag satt jag och pratade med någon vid badkaret om en massa saker, den hade en lugnande energi och fick mig att känna mig lugn och hemma i mitt egna hus, var det kanske du?
Sedan finns det någon som visar sig vid min sängkant, den har visat sig som en nattlig genomskinlig dimmig skugga, ibland ger den mig gåshud och det tar långtid för mig att somna dessa kvällar då jag känner att det kryper under huden på mig så att det nästan isar i hela kroppen, den känslan är obehaglig och jag gillat det inte även om den kanske inte menar något illa. Kan det vara du?
Jag upplevde den egentligen mer rädd för mig än tvärtom.
Så nu undrar jag vem du är? är du någon av dessa jag har beskrivit eller är du någon annan och vad du vill?
Jag skulle njuta av varenda sekund jag fick låna din tid ;)
Jag skulle ringa Ghostbusters