Överreagerar jag? (Alkoholmissbruk)

Hur reagerar du då? Eftersom du frågar om du överreagerar så behöver du nog förklara hur din reaktion ser ut. Du tycker att det är för mycket ja, men det är en åsikt och inte en reaktion. Så, tjatar du på honom, anklagar honom, skriker på honom, pratar pedagogiskt med honom, gråter, hånar osv ja, du fattar

Din kille är alkis. Tufft. Men de flesta alkisar super hemma, är ofta dumma både mot fru och barn. Vissa är aggressiva och våldsamma. Jag tycker din sambo har både insikt och förnuft. Han VET att han behöver detta. Men väljer att inte göra det framför dig eftersom han begriper att du tar illa vid dig.

Hade du reagerat lika häftigt om han åkt och fiskat varannan helg?

Ditt tjat gör att han mår ännu sämre och kanske super mer, människan är funtad så. En rökare som blir tjatad på att sluta röka, röker ännu mer på grund av stress. En tjock människa tröstäter ännu mer ju mer hon får höra att hon borde dra ner på fett och socker - som hon troligen är beroende av.

Du får ta det jag skriver hur du vill, men tänk till lite. Kan du leva med hans sjukdom? Kan du inte göra det så föreslår jag att du lämnar honom. Han måste sluta kröka för sin skull. Han kan inte göra det för din.

Ja, och inget av det funkar, eller hur? Det är ganska vanligt att det är precis som du beskriver men det blir ju inte lättare för det.

Det kommer aldrig att funka. Det enda som faktiskt KAN funka är ultimatum. "Nu känner jag att jag inte kan leva såhär längre, jag älskar dig och vill leva med dig men för att vi ska fortsätta tillsammans så måste du söka hjälp för dina alkoholproblem annars kommer vi att skiljas/separera. Du har en månad på dig"

Sen måste du såklart hålla det annars är det meningslöst. Han kommer att säga att han kan sluta själv eller att det inte är ett problem och då får du säga att hur som helst så är det ditt krav för att fortsätta tillsammans. Och du måste stå på dig.

Jag anser dock att det inte betyder att han ska börja med Antabus igen för det är ingen behandling utan han måste ha riktig behandling/terapi, möjligen att det kan kombineras med Antabus men det är terapin/behandlingen som är det viktiga.

Många tar inte det steget för att de är rädda av olika anledningar, att bli lämnade, att han ska supa ihjäl sig, att han ska skita i barnen, att han ska träffa någon annan osv osv men de rädslorna måste man bortse ifrån och försöka tänka att om jag INTE gör såhär så kommer mitt liv att se ut som det gör idag eller värre längre fram och det vill man ju inte, eller hur?

Har själv suttit i samma situation, jag valde att stanna kvar under ett flertal år, fast jag mådde skit. Han tog sitt liv efter många tragiska händelser, miste sitt körkort, arbete m.m. Ingen ska behöva vara i ett förhållande om någon är alkis. Rådet jag har att ge är att lämna honom, då först förstår han kanske, och bryr han sej om dej så gör han något åt detta. Önskar dej lycka till!!

Tänk på att antabus ger enorma biverkningar i form av trötthet, dålig mage och framförallt DEPRESSION!

Jag har själv tagit antabus i perioder men jag går inte att leva med då. Det känns som att ha kraftig pms där jag hatar hela världen blandat med att jag kan somna stående.

Dricka i min ensamhet 1 gång/månad är DET ENDA som fungerar och jag har nig provat allt!

I nuläget dricker jag inte och då byggs ångesten upp....hemskt är det, men antabus ÄR VÄRRE!