Jag känner att jag med nöd och näppe klarar mitt jobb just nu trots att det i dagsläget inte är jättestressigt så blir det tuffare än så här är det risk att jag inte klarar det alls. Måste oftast jobba hela lunchen för att hinna med, hänger ofta inte med riktigt (eller alls) på möten, kämpar med att komma ihåg enkla saker osv. Vet inte om det är nåt som hänt med mig (tillfälligt?) eller om jag tappat förmågan eller vad man ska säga. Nån som känner igen sig?
Dessvärre samma tendenser här. Tog en deltidstjänst när jag fått barn och började jobba heltid härom året när båda börjat skolan och jag får inte alls så mycket gjort som förr. Då jobbade jag dessutom lätt extra efter effektiva dagar. Vet inte när dippen började egentligen eftersom jag inte jobbat heltid på så länge. Visst hjälper rutin, vana vid att läsa in nytt material och manualer och förkunskaper mycket jämfört om jag varit ny i yrket men jag märker av detta ofta.
Kanske det är något psykiskt, jag skulle kontakta en vårdcentral och be att få tala med psykolog. Man kan få god hjälp att hitta åter upp på banan igen.
Känner tyvärr igen mig. Tror det är en kombination av hypotyreos och tilltagande depression. Dessutom är jobbet inte väldefinierat. Jag vet inte vad som förväntas av mig och känner inte att jag skulle kunna göra ett bra jobb ens om jag var 100% av mitt forna jag. Som det är nu sitter jag bara och stirrar.
Äter medicin för hypotyreosen och försöker samla mod för att be om hjälp från psykiatrin. Söker även nya jobb.
Det beror ju på hur stressigt och tungt jobbet är. Är det för tufft kan vem sim helst gå in i väggen, men är det en rimlig arbetssituation kanske det ligger hos dig själv. Men att inte ens hinna äta lunch är allvarligt. Jag känner flera sjuksköterskor som knappt hinner gå på toa under arbetstid, samt får slänga i sig sin lunch på tio minuter, trots att de egentligen har en halvtimme lunch. Förr eller senare går man in i väggen av det.
Det är inte okej att du arbetar på lunchen. Vad har du för arbete?
Det är inte okej att du arbetar på lunchen. Vad har du för arbete?
Är det inte enklare, bättre att tala med chefen först?