Tredje veckan på arbetsträningen. Känns som jag inte orkar mer

Har också börjat arbetat nyss efter ett års skjuvning.  Är dödstrött även om jag bara arbetar 25 procent men tänker att det är i början och att man kommer in i det. Kan du avbryta det? Tänker på grav från försäkringskassan? Jag tänker att man får ge det lite tid, har man varit hemma så länge tar det nog lite tid att komma tillbaka?

Det är så få timmar att du ska klara det. Vad är alternativet? Att vara sjukskriven på heltid igen??

Vad är ditt problem? Vadå "skärp dig"?

Såpass få timmar att jag ska klara det. På vems förutsättningar då? Ska man säga till en person som lider av obotlig cancer att sluta ha cancer? Nu har jag inte cancer, men en del kroniskt psykiska sjukdomar och en del annat. Tror du att jag väljer detta, att inte orka arbeta?

Jag tror du väljer att inte vilja rehabiliteras i den takt som din omgivning tycker.

Nej, jag anser nte att psykisk ohälsa och cancer är samma sak, inte ens i närheten.

Ta av dig offerkoftan, kravla upp ärmarna och ta för dig av livet.

Det handlar om 1,5 timme 2 ggr/veckan!! i DIN takt.

Fortsätta kämpa ska du naturligtvis göra. Men du ska kämpa för att bli frisk inte för att packa upp leksaker (eller vad det nu är du har för arbetsuppgifter).

Ibland är ens egen takt ingen takt alls. Ibland är det bara det att vistas på arbetsplatsen som dränerar en på energi. Visst är det viktigt att försöka, men man måste också kunna backa när man märker att det blir för mycket. Ingen blir lycklig av att TS kör slut på sig själv en gång till!

Nja... är man sjukskriven så är man sjuk. Men när läkare anser att man börjar bli bättre så ska man arbetsträna. Givetvis i en bra takt...

Men att gå från 1,5 timmer två/ggr i veckan till en heltidssjukskrivning igen är åt helt fel håll!

Jag tror TS tyckte det var skönare att vara hemma....

Om du läste Trådstarten ordentligt så skrev jag att sist jag var på arbetsträningen orkade jag knappt 40 minuter och då hade jag inte kört i 110.

Jag har pratat med både min läkare och kurator om att jag tror att det är på tok för tidigt att sätta igång med arbetsträning pga både mitt psykiska mående och mina kroniska smärtor, men båda har sagt om jag ska få fortsatt sjukskrivning så måste dom se om jag klarar av att arbeta, vilket jag inte gör. Ja, det skulle vara mycket bekvämare att vara hemma och ligga på soffan och bara ta det lugnt, för det är knappt det enda jag orkar klara av dagligen. Var glad att du orkar arbeta och leva ett normalt liv. Jag skulle mer än gärna byta med dig!

Ja, ibland går det åt fel håll. När någonting inte fungerar får man pröva någonting annat. Som sagt: kämpa, men med rätt mål!
Ja, ibland går det åt fel håll. Fungerar det inte så får man prova något annat. Som sagt: kämpa, men med rätt mål!

Oj, vad hände nu! Märklig form av dubbelpost...

För din egen skull tycker jag du ska fortsätta kämpa och gå dit de dagar du har arbetsträning. Fungerar det inte den dagen så gå hem lite tidigare. Jag är sjukpensionär och fick aldrig riktigt chansen till en vettig arbetsträning. Hang in there! 

Det är ju ingen här som kan avgöra om det bara är den initiala omställningen som gör att du blir trött eller om det är för mycket och du borde vänta. I ena fallet så handlar det ju om att träningen först känns jobbig, men sen blir successivt bättre och då kan du gå upp lite i tid. I andra fallet om att du kan gå ner dig igen.

Men arbetsträning *är* jobbigt, det är som att träna på gym. Först är det jobbigt att lyfta tio kg, sen blir det lätt och då kan man öka. Så man kan inte riktigt ha förväntningen att det ska gå lätt och enkelt även om man är redo att börja. Jag skulle nog (mycket försiktigt) försöka åtminstone en månad, och helt enkelt se det som seger att orka dyka upp alls. Timmarna kan du inte fokusera på alls.

Du kan inte få alternativet att göra 45 minuter per dag då 5 dagar i veckan, så är det kanske mer genomförbart. En del kan ju sitta i huvudet också, d v s man är så rädd för att må dåligt igen att det blir en självuppfyllande profetia. Detta säger jag utan att ha någon koll på din bakgrund, så självklart kan jag ha fel.

Först stöttekram tz. Har varit i din sits och är nu efter ca ett år uppe på 75%. Ja arbetsträning är jobbig. Var liksom du sjukskriven drygt 1 1/2 år innan jag återgick till mitt gamla jobb. Två timmar per dag. Jobbade kom hem och sov. Efter några veckor började jag orka vara vaken efter jobbet. Gick sedan upp till 50% vilket från början var två timmar med en timmes rast och två timmars jobb. Som sagt jobbar i dag mer. Kommer nog aldrig att kunna jobba heltid men det jag orkar är guld värt och gör så mycket för självförtroendet. Mitt råd är fortsätt kämpa. Har du samtalskontakt och äter du några lm? Utan det skulle jag inte ha överlevt och leva nu. Kram

Asså.. Det e klart det e jobbigt. Det e jobbigt för alla att börja jobba i början. Men man får ju lära sig hantera det. Det kommer bli bättre

För att försvara TS. Det är inte "bara" att gå och jobba, man måste gå upp en viss tid, göra sig i ordning, åka iväg, träffa främmande människor... Sånt tar otroligt mycket energi när man mår dåligt och sen ska man jobba 1.5 timme vilket då kan kännas omöjligt rent energimässigt

[quote=75991057][quote-nick]Anonym (..) skrev 2015-11-11 19:47:01 följande:[/quote-nick]För att försvara TS. Det är inte "bara" att gå och jobba, man måste gå upp en viss tid, göra sig i ordning, åka iväg, träffa främmande människor... Sånt tar otroligt mycket energi när man mår dåligt och sen ska man jobba 1.5 timme vilket då kan kännas omöjligt rent energimässigt[/quote

Absolut men oxå hanterbart bara man vill ?

Om arbetsuppgifterna i sig är ok för dig så kan du kanske försöka få kortare pass istället. Skulle det funger bättre för dig att arbeta dina timmar mer utspritt? Eller kanske arbeta färre timmar och mer utspritt över veckan.

Det är bara du som vet vad du klarar av. Lycka till och låt din rehabilitering ta tid. Ibland blir det några steg tillbaka därför att det är det man behöver just då.

Vad får du för rehabilitering och vad gör du övriga tiden?