Hjälp! Jag vill bli ung förälder!

Hej ! Jag förstår alla dina känslor jag kände likadant. Jag har sen liten tjej drömt om att gifta mig och få barn. Men bli inte för besatt för det kan vara så att du träffar fel kille som du fäster dig vid bara för att du önskar dig en liten familj. Du är väldigt ung ! Jag vet att du inte tror mig men om 5 år kommer du själv att titta tillbaks och inse att du inte var "tillräckligt mogen" . Du behöver inte vänta i 10 år men vänta lite till i alla fall. Du får dejta olika killar och se till att hitta "rätt" det kan ta ett par år. Jag råder dig att dejta äldre killar om så småningom vill skaffa familj. Jag är 23 år idag och tackar gud för att inte ha skaffat barn med någon idiot som jag dejtade eller var ihop med i mina unga år. Nu är jag äntligen gravid med världens underbaraste man han är 6 år äldre. Han behandlar mig så som alla kvinnor borde blir behandlade och respekterade. Det är viktigt att kunna se helheten och inte bara "barnet" man måste hitta rätt man och gå färdigt gymnasiet och kanske börja på en högskoleutbildning eller i alla fall jobba. Du har all tid i världen att få barn om du väntar 5-6 år så är du fortfarnde ung. Du vill säkert ha ett jobb och ett stabilt liv. Jag antar att du vill leva ihop med mannen du skaffar barn med.Ni behöver inte ha mycket med pengar, men trygghet är viktigt. Det är viktigt att ni känner varandra bra , vill samma sak i livet har en lägenhet och jobb , minst en hel inkomst . Jag hoppas att dina drömmar går i uppfyllelelse en dag :).

jag var 21 år och blev oplanerat gravid och behöll det.  Rent praktiskt var det inget problem att förstå livet som förälder. Men mentalt var jag sjukt omogen , att inse att det även finns konsekvenser av att ha omoget tänk är en tanke väl värd att reflektera över. 

Jag ångrar givetvis inte att jag fick barn tidigt men konsekvenserna av att vara en ung mamma är så mycket mer än man kan förstå.   Att inte hänga med mentalt innebär ju att man faktiskt inte kan tillgodose sitt barns fulla behov. Barnet behöver mer än kläder och en säng att sova i. Att vara mentalt omogen innebär på många plan att man missar det grundläggande behovet, dvs att förstå innebörden i det där med anknytning till barnet, närheten, vikten av att vara närvarande och uppfostrande. Att förstå hur det hela hänger ihop.  En ny bebisbody och en torr blöja fyller inte behovet av empati och anknytning och det känslomässiga behovet. 

Tack så mycket för det fina svaret. Jag vill gifta mig först, och jag dejtar redan äldre män så det är på god väg. Jag vill helst bli gravid innan jag fyller 20, men det kanske inte är möjligt. Dessutom tror jag ingen är mogen nog för barn innan man väl får det :) Jag vill ha jobb, hus och man innan, och jag kämpar verkligen för att kunna få det. Men längtan gör så ont, och jag påminns om det VARJE dag.:(

Du anser alltså att alla är omogna vid 21 års ålder? Va? Folk har fått barn tidigt i hela världshistorien, och jag tycker vi klarat oss rätt bra. Jag har träffat 30 åringar som är mer omogna är mig när det gäller vissa saker, ålder har ingenting med mognad att göra. "att inte hänga med mentalt"? jag tror faktiskt att det är lika för alla, det är svårt och jobbigt att vara förälder för alla. Du har ju inget att jämföra med heller eftersom du bara har fått barn "tidigt", så jag tror att du faktiskt varit en jättebra förälder men kvinnor har en tendens att alltid tycka att dom kunde gjort bättre. :)

Omogen eller mogen det är väldigt individuellt från person till person . TS försök att tänka positivt en dag kommer du att bli mamma . Du behöver inte känna "press" eller ha en fast ålder om när du ska bli gravid. Försök att leva ett normalt liv och sikta frammåt säkert men sakta . Det bästa är att sköta nu skolan och allt annat kommer att komma. :) Kram.

nej jag säger att JAG var omogen mentalt, och faktum är att människors hjärnor är inte fullt utvecklade förrän vid 25 års ålder vilket kan få förödande konsekvenser när det gäller just konsekvenstänk eftersom det oftast är där man brister när man talar om omogenhet kontra föräldraskap. 

Nej det är sant att man inte vet vad som väntar förrän man får sitt barn och just därför är det extra viktigt att lyssna på den biten och ta in och förstå konsekvenserna av att inte vara helt mogen.  Det gäller ju även om du skulle vara 22 eller 42.  
Jag hade sagt samma sak till dig även om du varit 28 år singel och barnnlös, jag hade ändå tryckt på att tänka på konsekvensen av att få barn om man är omogen.  Det FÅR konsekvenser för barnet hur gärna man än vill bortse från det. 

jag gjorde det jag tyckte var bäst för barnet men jag hade inte mogenhet att inse vad mina val hade för konsekvenser för barnet längre fram. Jag har haft det skittufft och jag har fattat många felaktiga beslut för att jag trodde jag visste bättre än andra.  Det fick förödande konsekvenser för mitt barn.  Saker som faktiskt inte går att reparera.  

Jag ska inte säga ja eller nej till att du vill skaffa barn som ung, jag bara skickar vidare att allt har fler än en sida och det som händer andra faktiskt även kan och förmodligen också händer dig.  Var lite ödmjuk inför föräldraskapet och vidga vyerna, att vara förälder är så mycket mer än att köpa blöjor och att köpa rätt kläder . Se längre fram helt enkelt, förstå att dina val får konsekvenser. Goda som dåliga. DET är att mogna i sin uppgift och bli en bra förälder. 

Jag var likadan! En kompis och jag lovade varandra att vi skulle vara gravida när vi tog studenten! (Ingen av oss var det) träffade min nuvarande man när jag var 16, men var 22 när vårt första barn kom. Idag har vi tre barn (alla planerade) och är gifta.

Jag skrev en "hur jag vill uppfostra mina barn" krönika förra året. Jag har sett vad för konsekvenser mina föräldrars uppfostrande har haft, och skrivit ner hur jag skulle gjort med mitt barn för att förhindra det. Jag har läst säkert 20 böcker om barnuppfostran från många olika vinklar och människor, vissa som jag håller med och vissa som jag inte håller med. Tycker det är intressant att se hur olika ens "rätt och fel" tänk är när man jämför med andra. Men den konsekvensen som inte går att reparera för ditt barn, kan du inte berätta om det så att andra föräldrar inte gör samma misstag? Eller ge dina bästa tips om du vill till både mig och andra på FL. :)

Åh grattis! Vad det allt du önskat dig? Är du lyckligare nu? :)

det största felet många föräldrar gör oavsett ålder är att tro att göra tvärtemot ens egna förälder automatiskt innebär att det är bra för ens barn. 

att kompensera sitt eget barn med det man själv aldrig fick är biggest mistake ever... 

att dränka sitt barn i välvilja och god uppfostran är ju också ett sätt att göra fel . 

Uppfostra barn och vara en god föredömlig förälder är en vetenskap och väldigt svårt och det är därför vi har så mycket böcker om just barnuppfostran och föräldraskap.   Sanningen där är ju att det inte finns någon absolut sanning vad gäller barnuppfostran och föräldraskap.  Det är ett evigt avvägande hela tiden hela livet igenom.  Det är inte förrän barnen kommit upp i ålder man inser hurvida man tänkte rätt eller inte och många fel kan som redan nämnts inte rättas till. 

Krasst sagt så vet du inte om det var rätt att skaffa barn i en viss ålder förrän du ser konsekvenserna av det efter x antal år.  Och då är det ju lite svårt att göra om och göra rätt. 

Och vissa saker i livet kan man inte förutse hur goda intentioner man än har. Livet är i ständig rörelse och det som var rätt beslut idag kan vara ödesdigert nästa vecka.  Det är ju därför det är viktigt att tänka in sin mognadsgrad när man överväger att skaffa barn.  Ett barn kan du inte ångra och lämna tillbaka när livet inte blev som det var tänkt.  Det är bara att bita ihop och harva på.  

Det finns alltid möjligheter att plugga vidare, hitta bättre jobb och såna saker fast man skaffat barn tidigt. Men alla orkar faktiskt inte, alla kan inte och alla har inte rätt förutsättningar. Ibland måste man faktiskt ta beslutet att vuxenlivet kommer före barnlängtan eftersom vi alla är olika och orkar olika mycket. Även om du vill kanske du faktiskt inte kan.   

Det är mycket att avväga i sitt beslut om barn. 

Det jag skulle vilja be dig att tänka över är ju trots allt det tråkiga fakta att majoriteten av alla som skaffar barn separerar innan barnet fyllt 3 år. Det finns alltså en orsak till att verkligheten är så tuff. Det vill jag att du tänker igenom. För är det något jag lärt mig att unga föräldrar lider stor brist på i mångt och mycket är det tålamod. Vilket är ett måste när man sitter med bebisen i tutten för 7:e gången samma natt och inte fått sova på tre månader.