Jag tog bort Facebook i höstas och det var ärligt talat tillsammans med att ha flyttat från min hemort och att ha börjat studera det bästa beslut jag tagit.
Jag började använda sociala medier 2002. Då var det Lunarstorm som gällde. Jag satt nästan hela dagarna bakom datorn och sysslade med allt möjligt på Lunarstorm. Jag chattade med kompisar, diskuterade på diskus och byggde upp mitt krypin. Det var en helt fantastisk värld som öppnade sig minns jag. Efter Lunarstorm blev det Playahead som jag använde fram till 2008-09 någonstans. Under den tiden började jag använda andra sociala medier, t.ex. Bilddagboken, Helgon och Snuttis.
Efter Playahead kom Facebook. Då blev sociala medier något helt annat än något för tonåring som inte hade något att göra. Då blev sociala medier något alla hade, föräldrar, barn, släktingar... Där någonstans brast privatlivet och prioriteringarna ändrades. Istället för att använda sociala medier för att ha roligt och vara konstruktiv genom att bygga upp presentationer blev kallet efter likes prio ett! Fick man 40 likes för en profilbild blev man i extas, blev ett inlägg fylld med kommentarer kände du dig omtyckt och om någon du var intresserad av gillade ett inlägg du skrev kändes det som att du var i sjunde himlen.
Men jag insåg hur fejkat allt detta var. Alla likes och alla kommentarer säger ingenting om hur omtyckt du är utan det säger bara något om hur pass aktiva dina kompisar på Facebook är. Nu tog jag bort Facebook av helt andra anledningar (mest p.g.a. att det distraherade). Men nu i efterhand fattar jag hur fejkat allt det där var och hur onödigt det var av mig att sitta och jämföra mig med alla som la upp så fina inlägg på Facebook.
Jag kan rekommendera alla att ta bort er Facebook för att få frid i själen. Tro mig, du mår mycket bättre.