När man har ett barn som jämt bråkar med kompisarna
Jag gjorde det medvetna valet att uppfostra min dotter till en stark individ. Vill inte att hon ska råka ut för grupptryck eller liknande. Problemet är nu när hon går i tredje klass, att hon blivit FÖR stark. Hon bråkar mycket med sina kompisar och även om hon har många kompisar, är det verkligen mycket tjafs. Nu ringde läraren hem till mig och sa att andra i klassen nu har reagerat och tycker att det är obehagligt när min dotter bråkar med sina kompisar, även om hon aldrig bråkat med just de som tycker att det är obehagligt.
Jag frågade läraren om min dotter är en mobbare, men läraren menade att bråken är mellan jämnstarka individer och aldrig mot någon svagare. Det handlar helt enkelt om starka individer som ännu inte lärt sig den sociala koden av kompromiss fullt ut. Det absolut sista som hänt nu är att det börjat bli fula ord också. Något som inte varit tidigare. Läraren ringde till alla inblandade.
Så jag satte mig med dottern och vi pratade. Dottern var väldigt ångerfull men kunde inte riktigt förklara varför hon bråkar. Hon vet precis vad hon gör fel, men i stundens hetta glöms detta bort. Efter långa diskussioner och lite skäll från min sida, bestämde vi att prata med varandra om det varit bråk i skolan.
Sagt och gjort, dottern går tillbaka till skolan och det har nu efter tre veckor varit väldigt lugnt och bra mellan barnen. Dottern har sagt att några bråkat, men inte hon. Läraren ringde och bekräftade att det går mycket bättre.
Så ringde läraren plötsligt igår och sa att en av tjejerna sagt att hon känner sig utanför gruppen. Hon får höra elaka saker mot sig och får ofta vara själv och tydligen var min dotter värst mot henne. Jag frågade min dotter om detta och vad detta nu plötsligt kom ifrån. Dottern berättade att den kompisen varit precis lika elak som alla de andra och sagt fula saker men det hade de ju alla slutat med nu. Dottern sa att det stämde att den flickan gick undan men att det var för att hon surade om inte de andra gjorde som hon sa. Och gick man då till henne och försökte få henne att vara med i leken igen, surade hon ännu mer. Så nu när de slutat bråka sa min dotter att hon istället struntade i den kompisen när hon blev sur och gick undan, just för att hon inte ville bråka.
Men mamman till denna flicka tog väldigt illa vid sig när hon fick ett samtal från läraren (ett sånt samtal vi andra med inblandade barn också fick). Hon hävdade att hennes barn var oskyldig, och igår satte hon ut ett långt inlägg på Facebook där hon hängde ut min dotter som hemsk.
Jag grät floder igår. Om läraren säger att bråken varit mellan jämnstarka individer, ingen har mobbats eller mobbat men det har varit en obehaglig situation, och nu helt plötsligt har allt skiftats och en förälder ser mitt barn som en mobbare. Det blev ju bättre!
Jag sitter nu handfallen och vet inte vad jag ska göra. Jag pratade med grannen vars dotter som inte går i min dotters klass ofta leker med min dotter. Grannen säger att min dotter är en supergo tjej och visst är hon bestämd, men aldrig elak eller kör över. Grannen sa att hon skulle sagt ifrån i så fall om det var så.
Men jag känner ändå att jag borde göra något mer? När min dotter till och med börjar få vuxna emot sig, då måste jag väl agera? Men vad gör jag? Läraren sa ju att det är bättre i hela gruppen. Ska jag skälla ännu mer på dottern när hon nu visar ett bättre beteende? Är hon dömd i klassen för alltid av denna förälder? Och hur förmedlar denna förälder det till de andra?
Ursäkta långt inlägg men jag vet verkligen inte vad jag ska göra just nu.
