Ångest...

Hej, måste få fråga en sak, har inte kunnat få gehör från någon annan tidigare, då dom inte vart i samma sits. Men till sak, har en dotter som nu är 4 år, hennes största önskan är att få ett syskon (flera kusiner har fått på kort tid, och hon vill oxå!! ).

Hade en ganska jobbig tid från de att dottern var ca 5 månader... Hennes pappa började jobba borta varannan vecka, och jag kännde mig så övergiven, och han lyssnade aldrig då jag sa de... Bodde oxå (och bor) ca 10 mil från min familj, och hanns familj (som bor och bodde i samma stad, ett tag även max 200 meter från oss) var inget att räkna med då han var borta... Hade inget körkort då, men min mamma kom ofta eller då hon kunde och hämtade mig till dom, så jag fick vara där.. Men jag kännde mig ändå alltid så övergiven av pappan... Han ärligt talat brydde sig inte om hur jag mådde, då jag sa det fick jag till svar "skärp dig"' :/ nu däremot, jobbar han hemma och kommer hem varje kväll, men jag sköter allt.... och han vill ha en liten till, visst jag vill oxå, men hur ska jag våga?..

Hej!

För det första så tycker jag din man betett sig lite idiotiskt åt när han inte lyssnat på dig. Oavsett om situationen är så som du säger eller inte, så ska man alltid lyssna och ta till sig av sin partner.

För det andra tycker jag du ska gå igenom allt detta med din partnee och prata om allt, för att få han att förstå hur du tänker och känner. Vill han inte eller om han inte kan förstå så skulle jag nog inte klarat av att skaffa ytterligare ett barn med någon som inte lyssnar eller visar respekt genom att lyssna på mina känslor.

Sen vet jag även att man kan känna sig övergiven som mamma, med hormoner o allt vad det innebär. Men det är en sak, men att sen inte bli tagen på allvar av sin partner när man liksom säger "jag mår faktiskt inte bbra", det är så otroligt dumt.

menar inget illa mot din man, jag vet trots allt inte hur han är.överlag, bara hur han är i detta enligt dig, men nu fick du en åsikt.

Styrkekram!

Ångest...

INNEHÅLL