Har en dotter på 1 år som blivit fruktansvärt mammig. Hon var jätte sjuk för ca 2 veckor sedan och tycker att det gjorde saken ännu värre. Jag kan inte ens resa mig upp och bara hämta något utan att hon skriker sig svettig. Hur handskas ni med detta? Tycker det är jätte jobbigt. Ingen annan som pappa, mormor eller moster tex kan få lyfta upp henne och lugna henne. Bara jag.
Sådär var min son när han var 1. Han följde efter mig som en svans samtidigt som han sa "mammamammamammamamma". Kunde inte ens resa mig ur soffan innan han började gråta och kom springandes. Drygt, men det går över.
Såna är de I den åldern (har 3 barn). Bara att försöka stå ut och ge trygghet och tänka positivt. Om nåt år är det pappan som är favoriten eller barnet bara smiter ifrån en.
Ja exakt jag kan inte Heller ens ställa mig upp. Min första dotter var aldrig så här extrem. vet inte riktigt hur jag ska handskas med det. Vill ju inte förvärra beteendet genom att ignorera tex. Men vill heller inte stärka beteendet för mycket. Vet inte ens om något utav de går men men :/
Ja exakt jag kan inte Heller ens ställa mig upp. Min första dotter var aldrig så här extrem. vet inte riktigt hur jag ska handskas med det. Vill ju inte förvärra beteendet genom att ignorera tex. Men vill heller inte stärka beteendet för mycket. Vet inte ens om något utav de går men men :/
Båda mina barn har varit sånna. Jag har sagt "mamma ska bara ... Jag kommer snart" och gjort det jag skulle (snabba saker tex hämta nått, gå på toa). Dom klarar sig den korta stunden, även om det är jobbigt när dom är ledsna såklart. Men det värsta går över. Har visserligen en 5-åring som helst sitter klistrad på mig, men jag får lämna rummet utan att hon skriker :)