Drömmen om landet...

Bodde i en liten by på 100 personer, hade en mil till affärer och ingen linjetrafik.
En mil till tåg och ungefär en halv till närmsta buss.

Det funkar väl, kanske inte så roligt om du tänkt skaffa eller har barn.
Minns att man kände sig rätt utanför och det var inte ofta man blev tillfrågad just för att man bodde så långt iväg. Sen skaffade man moppe och de blev väl lite bättre, tills vintern kom och det inte blev lika kul längre.

Sen kan de varit så att jag inte dök upp ofta när jag blev bjuden vilket gjorde att man inte blev bjuden lika ofta längre till fester och liknande. Men anledningen till det var ju just för att det var problem med att komma hem, man ville inte ha skjuts av morsan utan ville hem när man kände för det.

Har du aldrig bott ute på landet blir det nog en liten chock över hur mycket körande du behöver göra och hur beroende du kommer bli av bilen.

Vi flyttade till en gård på en mindre ort. Dock så bor vi väldigt stort och har egen skog och betesmarker. Vi har 10 minuters cykelväg till tåg/affär/skola.

Det blev inte billigare eftersom att vi nu skaffat roliga maskiner och en massa hästar ;) Livskvalitén är underbar! Vi odlar, föder upp och jagar det mesta som vi äter och vi njuter av arbetet hemma på gården. Vännerna kommer ofta hit och stannar gärna länge i våra gästrum :) Vår gård har blivit allas samlingsplats vid högtider och annat.

Vad härligt det låter

Ok, jag förstår. Jag tänker mig inte riktigt så ensligt. Men kanske nära en mindre stad, eller by, där barnen har gångavstånd till skola och vänner.

Det finns fördelar med att bo på mindre orter, precis som större orter också har sina fördelar. Börja med att fundera på hur ni lever.
Går ni ofta på bio, teater, evenemang. Gillar ni att gå ut på restaurang, på pub eller hänga på fik? Tränar ni? Är ni med i nåt lag i fotboll eller liknande?
Hur ser en vänskapskrets ut? Umgås ni hemma hos varann eller ses ni ute? Har alla bil? Körkort?
Har ni barn? I vilken ålder?

Hus kan vara mycket billigare på en minder ort. Men det tillkommer andra kostnader , beroende på hur lite ort ni väljer att bo på. Pendling till jobb, inköpsresor då orten kanske saknar ett rimligt utbud av kläder och skor/liknande.
Bäst är att försöka hitta en ort där pendlingsavståndet är litet eller inget. Det ska finnas skolor upp till gymnasienivå (ungar kan pendla och ta ansvar från 16 års ålder). Det bör finnas fritidsaktiviteter på orten, får barn och vuxna.
Man måste vara lite händig och påhittig för att bo på mindre ort. Mycket görs som utbyte av tjänster istället för att hyra in en hantverkare tex. Och det finns alltid nån som känner nån som har en traktor/motorsåg/minigrävare eller är elektriker/målare/snickare/mekaniker..... 
Inse att det kan ta en stund att lära känna folket på orten  (särskilt om du väljer att bo lite längre norrut). Även om folk är vänliga och hjälpsamma kan det dröja innan ni "känner er som hemma".

För mig och min familj är det skönt att bo på en ort där alla "vet" vem alla är. De har koll på huset om vi åker bort. De talar om ifall de ser nåt av barnen tjuvröka eller hitta på dumheter. Den sociala kontrollen är både himmel och helvete, för ibland "vet" folk sånt som inte är sant. Men osanna rykten brukar dö ut av sig själva.
Visst händer det att jag saknar möjligheten att gå på bio en onsdagkväll utan att sätta mig i bilen och köra fyra mil. Men det uppvägs lätt av att ungarna kan cykla eller gå till alla kompisar. De har skogen och friheten utanför dörren.
Det är mycket ideellt arbete med föreningarna. Man kan inte bara betala medlemsavgift och lämna ungarna. Själv blev jag scoutledare när den gamla pensionerade sig för att ingen annan ville ta över. Men det innebär också att man faktiskt träffar sina barn mer än gemene man. Det är inte alltid lika uppskattat av barnen dock.

Tänk igenom en flytt, med allt vad det innebär. Det kan bli himmel, om ni vet vad ni vill och är beredd på konsekvenserna av en flytt. Eller helvete, om ni inte gjort hemläxan och flyttar till en utopi som inte kan leva upp till er dröm.
För att bo på landet kräver mer än man tror.