• Anonym (Har gått vidare)

    Mitt barns pappa är narcissist

    Mitt 10-åriga barn träffar sin biologiska pappa två dagar/ månad. Jag separerade från honom för ca 7 år sedan, det är alltså ganska lång tid sedan vi överhuvudtaget haft någon kontakt. Efter separationen, då han utsatte mig för diverse trakasserier, tex stal min bil med nyckeln, anmälde mig till socialtjänsten på falska grunder, stal mina smycken och sålde på stan, gick in på barnets förskola och baktalade mig för personalen där det grövsta, med mera, bedrivit omfattande sms-trakasserier som pågår än idag då han skickar osmakliga sms till mig trots att jag inte besvarar hans sms sen separationen (bortsett från vilka tider han ska umgås med barnet, i artig ton) med mera.
    Jag nämner bara några exempel för att visa nivån på det hela. Anledningen till att jag kallar honom narcissist i trådstarten är att jag läst om detta och insett att hela hans sätt att vara stämmer perfekt in på beskrivningen av en narcissist.

    Hursomhelst, vad som hänt för många år sedan är inte relevant, jag har gått vidare i livet och mår bra Jag har sedan separationen ingen mer kontakt än den strikt nödvändiga, komma överens om datum då han träffar barnet. Jag har kommit över det hela för länge sedan, men han fortsätter, gång på gång, att göra sig påmind i min vardag. Inte genom att träffa sitt barn, det är ok för mig, utan genom oschyssta metoder som är svåra att värja sig mot. Sms-terror (trots att han aldrig fått gehör på det) och en hel del skitsnack om mig inför barnet.

    Han pratar om mig på ett negativt sätt när han träffar barnet. Dels har jag frågat barnet som då bekräftar mina misstankar. Dels märker jag det. Barnet ringde mig tex en halvtimme innan jag skulle hämta och frågade anklagande vart jag var. Dök upp 10 min innan avtalad tid och fick ändå känslan av att jag var försenad och dum som lät hen vänta. Barnet, som även lämnats ensam på stan i 7-årsåldern innan avtalad tid då jag skulle ha hämtat, förklarade idag "pappa lämnade mig bara ensam i 3 minuter idag, han skulle till en viktig grej". Det lät som ett försvarstal till pappan. Dessa är bara exempel, jag får då och då obehagliga indikationer på att han snackar skit om mig. Och jag har själv upplevt att han ljuger mycket, ofta, och bra, är väldigt övertygande (tror tillockmed att han tror på sina egna lögner?) tills han genomskådas.

    Men hur ska jag bemöta detta, utan att själv göra likadant, dvs ge negativa omdömen om barnets andra förälder? Jag vill inte utsätta mitt barn för att hamna mitt emellan två föräldrar som bråkar och beskriver den andra föräldern på ett negativt sätt, men jag vill inte heller låta hans lögner och snack stå oemotsagda och bli till någon sorts sanning. Måste förtydliga läget för barnet, men hur? 

  • Svar på tråden Mitt barns pappa är narcissist
  • Farfallos

    Jag tror barnet märker själv till slut hur han är, men annars, om detta med att han släppte av henne vid en annan tid än överenskommet (så att du verkar sen) är ju enkelt att lösa. Bekräfta för henne vilken tid som du och pappan har kommit överens om bara. Blir det tidigare så är det ju hans fel som intemeddelat dig.

  • Anonym (Hurkandu?)

    Har själv vuxit upp med en narcissistisk förälder, och jag hade önskat så att någon hade räddat mig. Hur kan du vara ok med att ditt barn utsätts för detta? Du ser ju redan hur det påverkar, jag tror inte att du förstår hur allvarligt det här är. Läs på om narcissism (vilket det klart är, eller kanske tom psykopati, en normal förälder lämnar ALDRIG sitt barn, som endast är 7 år, ensam, vakna!). Nej, du måste inte förtydliga läget för barnet, barnet ska inte bli involverad i detta, det är du som ska lösa detta, ta ditt ansvar som förälder, och se till att få ensam vårdnad och få bort pappan ur din sons liv, för alltid, utan att involvera sonen. Det kanske låter hårt, men tro mig, jag växte upp med en sjuk förälder, och det påverkar mig än i dag. Pappan kommer endast att ha en negativ påverkan på din sons liv, din son kommer att göra allt för att tillfredsställa honom, och det kommer aldrig vara "good enough." Se till att rädda din son nu, och fort, innan det är för sent.

  • Anonym (Har gått vidare)

    Jag har redan gjort vad jag kan för att rädda mitt barn. Har sett till att få ensam vårdnad, det är redan klart. Jag har också försökt att reducera umgänget så gott det gick. Detta på grund av att pappan aldrig stått barnet särskilt nära, barnet har vid vissa tillfällen när hen var yngre varit rädd för pappan, men inte idag. Tyvärr är det så att det är tingsrätten har beslutat om umgänge och ställer jag in blir det dryga böter. Jag fick betala 15000 kr för två år sedan när jag ställt in umgänge vid ett tillfälle pga att barnet var sjuk.

    Så barnet kommer att träffa sin biologiska pappa. Men han har tydliga narcissistiska drag. Hur gör jag för att förebygga ev skada? Han skulle aldrig slå barnet eller så, men jag märker ju att han försöker lägga in en kil mellan barnet och mig. Nu har barnet och ja en väldigt nära relation så det kommer inte att lyckas. Men jag blir ju lite orolig när du skriver att du önskar att du blivit räddad... ;(

  • Anonym (Har gått vidare)
    Anonym (Hurkandu?) skrev 2015-11-22 10:08:40 följande:

    Har själv vuxit upp med en narcissistisk förälder, och jag hade önskat så att någon hade räddat mig. Hur kan du vara ok med att ditt barn utsätts för detta? Du ser ju redan hur det påverkar, jag tror inte att du förstår hur allvarligt det här är. Läs på om narcissism (vilket det klart är, eller kanske tom psykopati, en normal förälder lämnar ALDRIG sitt barn, som endast är 7 år, ensam, vakna!). Nej, du måste inte förtydliga läget för barnet, barnet ska inte bli involverad i detta, det är du som ska lösa detta, ta ditt ansvar som förälder, och se till att få ensam vårdnad och få bort pappan ur din sons liv, för alltid, utan att involvera sonen. Det kanske låter hårt, men tro mig, jag växte upp med en sjuk förälder, och det påverkar mig än i dag. Pappan kommer endast att ha en negativ påverkan på din sons liv, din son kommer att göra allt för att tillfredsställa honom, och det kommer aldrig vara "good enough." Se till att rädda din son nu, och fort, innan det är för sent.


    Föregående inlägg var ett svar på ditt, men jag undrar också lite mer hur det var att ha en förälder som är narcissist? Bodde du hos den föräldern på heltid?
  • Anonym (Celia)

    Barnet kommer att skadas av pappans beteende. Det är en sak som är säker. Barnet kommer också att ta avstånd från pappan senare. Talar han illa om dig kan barnet inte göra mkt nu men pappan gräver en grop åt sig själv. Kan du kontakta sociala?

  • Anonym (narcissistisk exmake)

    Hej!
    Jag har två barn tillsammans med en narcissist som jag lämnade pga att han misshandlade mig både psykiskt och fysiskt. Detta är fyra år sedan. Han är vansinnigt övertygande så jag har ännu inte vågat ta striden om ensam vårdnad, ska dock träffa en advokat nu i veckan. Då han har barnen varannan vecka måste vi ju ha viss kontakt, även om jag försöker begränsa till minsta möjliga. Tycker det är skitjobbigt, vissa perioder skiter han helt i barnen samt vägrar samarbeta. Skolan gjorde orosanmälan till socialen, men det lyckades han snacka sig ur genom att spela den förkrossade fadern som gör så gott han kan. Barnen vill periodvis inte bo hos sin pappa då dom tycker han är otäck samt att de inte får vara inomhus (han är sjukt pedantisk). Dom har också värdens prestationsångest vilket jag gissar handlar om att ingenting någonsin är bra nog för deras pappa. 

    Vet ärligt talat inte hur man ska hantera det hela, men svarar inte på sms där han enbart skriver om vilken vidrig person jag är mm. Blir han otrevlig/hotfull vid samtal för jag tillbaka samtalet till att handla om barnen, funkar inte det lägger jag på (undviker att träffa honom i största möjliga mån, så samtal sker i så fall via telefon). Då han hela tiden gör om verkligheten så den passar honom sparar jag även sms/mail som visar på hur det egentligen var. Både för min skull (han har en tendens att få mig att ibland tvivla på mig själv då han kan vara väldigt övertygande) samt för eventuellt kommande vårdnadstvist.

  • Anonym (Hurkandu?)

    Vad bra att du har gjort så mycket redan för att skydda ditt barn. Men kom ihåg, så länge som du har en narcissist involverad i ditt och ditt barn liv, så kommer det att påverkas negativt. Nej, han kanske aldrig skulle slå, men det du läser mest om narcissism är att det är inte den fysiska skadan som skadar mest, utan den psykiska, mentala. Narcissisten är mästare på att manipulera, det är ju aldrig deras fel, så vad negativt som än händer så kommer det alltid, alltid att vara ditt, eller ännu värre (speciellt när hen blir äldre), ditt barns fel. Detta kommer att bli något som ditt barn kommer att kämpa med för resten av livet, att få sin pappas godkännande, men det kommer aldrig vara tillräckligt. När jag var 12 så skildes mina föräldrar och jag valde att bo hos min pappa, det var min mamma som var narcissisten, så ja, trots att vi inte bodde ihop så påverkade det enormt. Mamma pratade konstant illa om min pappa, och jag trodde henne, som barn vill man alltid tro sina föräldrar. Hur det var att ha en förälder som är narcissist: det var ett konstant manipulerande, fast man förstod det inte då, konstanta besvikelser, saker lovades med det hölls aldrig, man försökte alltid att göra den narcissistiska föräldern glad, men det var aldrig tillräckligt, man hade alltid en känsla av värdelöshet, icke älskvärd, speciellt precis när man varit i kontakt med den narcissistiska föräldern, men annars också. En narcissist blir aldrig bättre, det blir bara värre, du måste komma ihåg detta. Skydda ditt barn allt du kan. 

  • Anonym (Har gått vidare)
    Anonym (Hurkandu?) skrev 2015-11-24 01:43:01 följande:

    Vad bra att du har gjort så mycket redan för att skydda ditt barn. Men kom ihåg, så länge som du har en narcissist involverad i ditt och ditt barn liv, så kommer det att påverkas negativt. Nej, han kanske aldrig skulle slå, men det du läser mest om narcissism är att det är inte den fysiska skadan som skadar mest, utan den psykiska, mentala. Narcissisten är mästare på att manipulera, det är ju aldrig deras fel, så vad negativt som än händer så kommer det alltid, alltid att vara ditt, eller ännu värre (speciellt när hen blir äldre), ditt barns fel. Detta kommer att bli något som ditt barn kommer att kämpa med för resten av livet, att få sin pappas godkännande, men det kommer aldrig vara tillräckligt. När jag var 12 så skildes mina föräldrar och jag valde att bo hos min pappa, det var min mamma som var narcissisten, så ja, trots att vi inte bodde ihop så påverkade det enormt. Mamma pratade konstant illa om min pappa, och jag trodde henne, som barn vill man alltid tro sina föräldrar. Hur det var att ha en förälder som är narcissist: det var ett konstant manipulerande, fast man förstod det inte då, konstanta besvikelser, saker lovades med det hölls aldrig, man försökte alltid att göra den narcissistiska föräldern glad, men det var aldrig tillräckligt, man hade alltid en känsla av värdelöshet, icke älskvärd, speciellt precis när man varit i kontakt med den narcissistiska föräldern, men annars också. En narcissist blir aldrig bättre, det blir bara värre, du måste komma ihåg detta. Skydda ditt barn allt du kan. 


    Ett snabbt inlägg såhär på morgonen... Jag blir orolig för jag känner igen allt det här du skriver ;(

    Han lovar henne ofta stora presenter men är snål och köpet väldigt sällan något alls, han kritiserar henne för dålig hygien och fula kläder (vilket är mammas fel såklart) helt utan belägg, hon är oklanderligt klädd osv, och han köper inte heller "bättre" kläder själv till henne, för att bara nämna exempel...

    Och detta är vad jag själv iakttagit. Eftersom de träffas när jag inte är med kan detta bara vara en bråkdel av vad som sker. Som hon inte är stor nog att förstå och förhålla sig kritisk till ;(
  • SupersurasunkSara

    Jag har ingen erfarenhet av just detta, men mina barns far sa både det ena och det tredje som inte stämde till mina barn förut.

    Jag sa som det var, att ibland säger vuxna dumma saker för att de inte mår bra eller är arga på den de säger dumma saker om. Ni (mina barn) får känna efter om ni känner så för samma person och om det är jobbigt får ni säga ifrån, till mig så tar jag det med pappa eller till pappa själv. Han kunde också lova dem saker, inte dyka upp vd avtalat umgänge och inte heller ringa och tala om att han skulle utebli osv. Jag var också noga med att påtala att även om pappa gjorde sånt så älskar han dem, för det vet jag att han gör.
    Mina barn sa till slut att pappa är som han är. Och de verkar ok med det, (de är 16 och 19 nu) men de vet att den som alltid finns och alltid ställer upp är jag, det är mig de vänder sig till. Pappan håller inte på så idag kan jag tillägga, han har en bättre kvinna vid sin sida nu än då.

    Kanske kan du förklara för ditt barn om narcissism? Eller bara säga att pappa är sjuk, men han vet inte om det själv och förklara lite om psykiska sjukdomar? Skolkuratorn kan vara en idé också, denne står på barnets sida i det hela och kan vara till hjälp framöver om du måste skydda ditt barn från pappan helt. Eller BUP om inte skolkurator finns (eller om skolkuratorn inte är bra).

    Jag hoppas innerligt att du hittar en form för det så ditt barn tar så lite skada som möjligt.

  • Anonym (Har gått vidare)
    Anonym (narcissistisk exmake) skrev 2015-11-23 11:20:44 följande:

    Hej!

    Jag har två barn tillsammans med en narcissist som jag lämnade pga att han misshandlade mig både psykiskt och fysiskt. Detta är fyra år sedan. Han är vansinnigt övertygande så jag har ännu inte vågat ta striden om ensam vårdnad, ska dock träffa en advokat nu i veckan. Då han har barnen varannan vecka måste vi ju ha viss kontakt, även om jag försöker begränsa till minsta möjliga. Tycker det är skitjobbigt, vissa perioder skiter han helt i barnen samt vägrar samarbeta. Skolan gjorde orosanmälan till socialen, men det lyckades han snacka sig ur genom att spela den förkrossade fadern som gör så gott han kan. Barnen vill periodvis inte bo hos sin pappa då dom tycker han är otäck samt att de inte får vara inomhus (han är sjukt pedantisk). Dom har också värdens prestationsångest vilket jag gissar handlar om att ingenting någonsin är bra nog för deras pappa. 

    Vet ärligt talat inte hur man ska hantera det hela, men svarar inte på sms där han enbart skriver om vilken vidrig person jag är mm. Blir han otrevlig/hotfull vid samtal för jag tillbaka samtalet till att handla om barnen, funkar inte det lägger jag på (undviker att träffa honom i största möjliga mån, så samtal sker i så fall via telefon). Då han hela tiden gör om verkligheten så den passar honom sparar jag även sms/mail som visar på hur det egentligen var. Både för min skull (han har en tendens att få mig att ibland tvivla på mig själv då han kan vara väldigt övertygande) samt för eventuellt kommande vårdnadstvist.


    Vilken soppa ;(

    När jag var i vårdnadstvist struntade tingsrätten i vad jag talade om, tror de utgick från att jag var dum i huvudet som öht initierat en vårdnadstvist. Men det som fick honom att förlora tvisten var att han gjorde bort sig själv vid flera tillfällen, han skötte det själv SAS, då insåg rätten att _han_ hade samarbetssvårigheter. Vad du kan göra är såklart att rådfråga en duktig jurist, men försök också att sköta all kommunikation med exet via sms eller mail, skriftligen, då denna korrespondens kan sparas. Prova även att spela in ev samtal, hör med juristen, men är rätt säker på att inspelning är lagligt så länge du själv deltar i samtalet. Det du säger som du inte kan styrka är risk att rätten struntar i, de utgår från lagen som säger att barnen har rätt till båda föräldrarna och bortser från resten tyvärr. Har du haft samma hemförsäkring ett tag bör detta försäkringsbolag stå för större delen av kostnaden för tvisten, har du låga inkomster kan du få rättsskydd. Hoppas att det löser sig för er <3
  • Anonym (Har gått vidare)
    SupersurasunkSara skrev 2015-11-24 07:30:00 följande:

    Jag har ingen erfarenhet av just detta, men mina barns far sa både det ena och det tredje som inte stämde till mina barn förut.

    Jag sa som det var, att ibland säger vuxna dumma saker för att de inte mår bra eller är arga på den de säger dumma saker om. Ni (mina barn) får känna efter om ni känner så för samma person och om det är jobbigt får ni säga ifrån, till mig så tar jag det med pappa eller till pappa själv. Han kunde också lova dem saker, inte dyka upp vd avtalat umgänge och inte heller ringa och tala om att han skulle utebli osv. Jag var också noga med att påtala att även om pappa gjorde sånt så älskar han dem, för det vet jag att han gör.

    Mina barn sa till slut att pappa är som han är. Och de verkar ok med det, (de är 16 och 19 nu) men de vet att den som alltid finns och alltid ställer upp är jag, det är mig de vänder sig till. Pappan håller inte på så idag kan jag tillägga, han har en bättre kvinna vid sin sida nu än då.

    Kanske kan du förklara för ditt barn om narcissism? Eller bara säga att pappa är sjuk, men han vet inte om det själv och förklara lite om psykiska sjukdomar? Skolkuratorn kan vara en idé också, denne står på barnets sida i det hela och kan vara till hjälp framöver om du måste skydda ditt barn från pappan helt. Eller BUP om inte skolkurator finns (eller om skolkuratorn inte är bra).

    Jag hoppas innerligt att du hittar en form för det så ditt barn tar så lite skada som möjligt.


    Värdefulla råd, läser och tar de till mig. Tack <3
  • Anonym (mamma)

    Fast det är ju inte så lätt att ta barnen från en narcissist pappa när man har gemensam vårdnad och han skadar inte barnen fysiskt och är överbeskyddande mot barnen.Kan vara lättare då bär barnen är stora och förstår.

  • SupersurasunkSara
    Anonym (Har gått vidare) skrev 2015-11-24 07:58:12 följande:
    Värdefulla råd, läser och tar de till mig. Tack <3
    Vad bra att du fick ut något av det trots att jag inte har erfarenhet av just narcissister Lycka till nu!
  • SupersurasunkSara

    Jag glömde skriva, det är jätteviktigt att du gör allt vad du kan för att förklara för barnet att barnet är utan skuld (vilket jag antar att du själv fattar men jag påpekar ändå för säkerhets skull) och att barnet inte måste försöka göra sina föräldrar nöjda. Jag är själv jätterädd för att mitt ena barn ska känna att hon måste göra allt för sin framtida karl för att han ska stanna. Jag hoppas innerligt att jag lyckats få henne att tro på sig själv och känna sig bra som hon är.
    Den andra oroar jag mig inte ett dugg för, hon har asperger och gör bara det hon själv vill

  • Mr Obvious
    Anonym (Har gått vidare) skrev 2015-11-24 07:54:56 följande:
    Prova även att spela in ev samtal, hör med juristen, men är rätt säker på att inspelning är lagligt så länge du själv deltar i samtalet.
    Ja, man får spela in samtal som man själv deltar i, även om motparten inte vet om det.
  • Anonym (Intelätt)
    Anonym (mamma) skrev 2015-11-24 08:16:48 följande:

    Fast det är ju inte så lätt att ta barnen från en narcissist pappa när man har gemensam vårdnad och han skadar inte barnen fysiskt och är överbeskyddande mot barnen.Kan vara lättare då bär barnen är stora och förstår.


    Min erfarenhet är att det är otroligt svårt att hantera samarbetet med barn med en narcissist.

    De kör sina egna race, ofta under bältet och iscensätter svåra situationer att lösa, skyller ifrån sig och skapar oro och osäkerhet.

    Jag tror att men får gör och parera så gott man kan framför barnen, visa vad skötsamhet, hållda löften, överenskommelser, vuxenansvar och moral är Försöka förstå att förtal och annat elakt narcissisterna håller på med mot en, är första spadtagen till deras egen grop. Rättvisan segrar och en dag kan man på ett sunt sätt förklara vad familjen fick gå igenom, ge dem verktygen och förståelsen för den fortsatta kontakten med pappan el mamman som är störd på detta vis.
Svar på tråden Mitt barns pappa är narcissist