Råd önskas ang vattenrätt 7-åring (långt..)
Sonen har alltid varit rädd för vatten. Fram tills nyligen har han inte ens vågat duscha huvudet i duschen och det har alltid varit en kamp med att tvätta håret.
När han var 6 år gick vi på förberedande simskola. Det gick väl okej. Han var i vattnet, lärde sig ben och armtag någorlunda, med flythjälp, sen körde det ihop sig när det var dags för att doppa huvudet.
ALLA utom min son fick ett simmärke när kursen var avslutad. Han fick inget, hur mycket han än försökte att doppa huvudet så vågade han inte. Oj så mycket ångest det var, både för honom och mig. Han försökte och försökte, grät och grät men misslyckades. Det var fruktansvärt att se honom så ledsen. Simläraren gjorde då ingenting för att hjälpa honom att våga. Sa bara att "nej, det blir inget märke för dig, man måste kunna doppa huvudet för att få det."
(att man sedan såg på deras märkeslista att man kunde få ett "muntra upp märke" för att man varit duktig och försökt, gjorde ju inte saken bättre.. kunde de inte åtminstone gett honom det när alla andra fick märken utom han? Simskolan fick honom mer eller mindre att känna sig mer värdelös än vad han var. Vi struntade i att boka någon ny kurs efter att han var klar senast.
Nu ville vi göra ett nytt försök då vi såg att han nu börjat våga mer när vi varit badhuset, han har till och med doppat huvudet! Succé!! och han duschar nu även huvudet i duschen. Kan hälla vatten över huvudet med ett spann.
Vi bokade nu in en intensivkurs. 7 ggr på 9 dagar. Han har hittills gått 5 ggr, och har nu lärt sig att hoppa från bassängkanten och få skvätt i ögonen. Superbra! Han simmar även bra med flythjälpmedel. Igår frågade simläraren om alla tagit doppingen (första märket) och alla sa ja, utom min son... hon undrade då om han inte ville testa. och det ville han ju då eftersom alla andra hade. Men denna gången blev det precis som förra. Han stod och försökte och försökte, och grät och grät. Men vågade inte. Ångest igen, både för honom och mig. Det är fruktansvärt att se honom sån. Han vill så gärna men förmår sig inte att göra det. Han grät över 1 timme efter lektionens slut. "alla andra har märket utom jag" Och han jämför med alla sina kompisar som simmat sedan länge och har säkert 6-8 märken. Medans han inte ens tagit sitt första.
Har försökt säga att syftet med kursen inte är att ta märken och att vi kan strunta i dom, huvudsaken är att han känner sig trygg i vattnet och vågar simma. För honom och oss föräldrar är det ju jättestora framsteg att han 1. vågar hoppa från kanten och få vatten i ansiktet, 2. att han faktiskt har doppat huvudet tillsammans med oss i badhuset, 3. att han kan simma med flythjälp. Tyvärr går det inte in i sonens huvud, utan han ser bara att han är värdelös som inte klarar av att ta märken....
Nu till min fundering, är det inte menat som så att simläraren ska hjälpa barnen till att våga göra saker de inte kan? Här är det ju aldrig någon som hjälper honom att våga. De frågar bara om han vill göra, och kan han inte så är det bara så det är. Han känner sig ju bara dålig gång på gång för att han misslyckas.
Idag tog vi oss till badhuset för att han ville testa att göra kraven som krävs för att få första märket utan simskolan. Men vågade inte doppa huvudet idag och nu är han lika knäckt igen.
Vad ska man göra? Det känns som om det bara blir pannkaka av allt hur mycket vi än försöker. Vill ju inte att han ska få sämre självförtroende när han misslyckas gång på gång?
Tips någon??
