Vad ska vi göra? :(

Hallå hallå där ute, nu är det så att min sambos 2-åriga dotter är LIVRÄDD för besökare. Det är inte det vanliga då barn är lite blyga och gömmer sig bakom pappa/mamma utan hon börjar gråta helt hysteriskt...
Det är människor hon träffat förut, släkt oftast, och det har gått superbra när man träffat dom på bortaplan, men så fort någon kommer hem till oss blir det panik och försök att gömma sig och dra med oss bort därifrån. 

Vi försöker aldrig pusha henne till något hon inte vill, tex att vi respekterar att hon inte vill bli buren av någon annan än mig och hennes pappa och att vi är hos henne tills hon blir trygg i deras sällskap. Värst är det med män. 
Vissa dagar går det jättebra att hon är kvar i vardagsrummet med släkten medan jag och min sambo diskar/lagar mat/vad vi nu ska göra medan andra dagar så slutar hon inte gråta förrän efter ca en halvtimme och då ska personerna inte vara i samma rum under hela besöket i princip. 

Jag vill alltså med detta ha tips och råd inför vad jag och sambon kan göra, inte ha en massa bråk nu eftersom att det är väldigt påfrestande att bjuda hem släkt och vänner när hon blir så otroligt rädd. 

Vi har henne varannan vecka(jag är alltså bonusmamma) och vi vet nästan ingenting om vad hon får göra hos sin mormor(mamman är mer intresserad av fester och byta ut ev pojkvänner) förutom att hon inte är på dagis då = hemma varannan vecka. 
Vi vet alltså inte om dom någonsin bjuder hem folk och ingen på hennes mors sida är villiga att kommunicera med oss om annat än om dom inte kan behålla/hämta tidigare.

På grund av detta vänder jag mig till er föräldrar som har erfarenhet av barn som är rädda för besökare och kanske har tips och råd? 

Hon är väldigt tyst och försynt, men nog kan det busas en hel del med pappa och mig. Hon är nyfiken och försiktig, mer av den stillasittande typen som leker med dockor än den som springer omkring och härjar, om det har någon betydelse. Blivit väldigt bortskämd hos mormor, så det här med ett nej är svårt att hantera.  

Nu blev det långt, hoppas att någon vänlig och erfaren själ kan lämna några goda råd trots denna "novell" ...

Mvh Oroad Bonusmamma