Jag är en icke-maskulin kille, min tjej gillar maskulinitet
Detta är väl inte ett omfattande relationsproblem direkt, men fann inget forum som passade bättre.
Som rubriken lyder så är jag en ganska icke-maskulin kille; jag är ganska känslosam (dvs. kommunicerar gärna känslor), jag är ödmjuk, tillmötesgående, inte domderande och tar inte plats i onödan (hävdar ogärna tolkningsföreträde t.ex.). Man kan väl säga att jag egentligen alltid varit såhär; jag har aldrig varit särskilt maskulin, och det har ju varit klart negativt i min ungdom. På den bruksort jag bodde på som ung var det nämligen maskulinitet som ansågs eftertraktat bland kvinnor i regel. Det var först vid universitetet där mina karaktärsdrag kom att uppskattas avsevärt. Om jag är maskulin i något avseende är det väl i sängen, där jag gillar att vara väldigt dominant.
Jag har sen en tid tillbaka träffat en tjej som jag gillar väldigt mycket. Vi har mycket gemensamt och vi är båda väldigt involverade i feminism och relaterade frågor - ifrågasätter könsnormer, heteronormativitet etc.. Hon brukar säga att det hon uppskattar med mig är att jag just är så icke-maskulin, ödmjuk, förmedlar känslor.
Det som jag har börjat lägga märke till är att hon ändå tycks se väldigt maskulina drag som oerhört attraktiva: de flesta gånger hon kommenterar huruvida någon kändis är åtråvärd eller inte så är det alltid de som är totala patriarkala svin; typ alla av hennes manliga bekanta är maskulina i regel. Detta parallellt med att hon konsekvent förkastar samma manliga beteende. Det är som om hon avskyr det så mycket att hon älskar det. Jag förstår ju att även om det är drag man rent intellektuellt kan förkasta så är människor uppfostrade till att anse dessa drag är attraktiva. Men jag blir ändå lite ledsen av detta, mest för att jag explicit blivit dumpad pga. min icke-maskulinitet. Jag är så himla kär i den här tjejen och vill ogärna bli lämnad för den här anledningen.
Det mest uppenbara är väl att jag kanske ska tala med henne om det här, men tänkte höra lite med er här: Vad tänker ni kring det hela? Vad har ni för erfarenheter? Hur tycker ni jag ska hantera det här?