Ofta när man ställer frågor till andras barn, så svarar föräldern i barnets ställe. Detta upplever jag som otrevligt, då jag är genuint nyfiken på barnets eget svar utan att föräldern styr. Barnet blir dessutom tränad på att man inte behöver svara alls, vilket hämmar den sociala utvecklingen. Varför gör många föräldrar såhär och hur kan man på ett ödmjukt sätt bemöta det?
Vilken ålder på barnen? Alla barn svarar inte på tilltal om de är blyga, då tänker jag framförallt på tre år och yngre. Fyra år och uppåt, ja då kanske jag håller med dig lite mer. Känner inte igen scenariot
Har varit med om detta med båda åldersgrupperna du beskriver. Självklart ska vi föräldrar hjälpa barnen om de inte kan/vet vad de ska svara. Inte så jag menar. Jag syftar på när barnet inte ens får chansen att tänka färdigt innan föräldern fyllt i.
Jag svarar åt 4 åringen, hon tycker det är superjobbigt i början när folk frågar henne saker. Om sedan andra tar illa upp är deras problem i så fall.
Mitt fadderbarn har just fyllt fem och pladdrar på för fullt när hon pratar med mig. Men när random främling, typ tanten i kassan på Ica, frågar hur gammal hon är eller vad hon önskar sig i julklapp blir hon blyg och säger inte ett pip. Skulle jag inte svara åt henne skulle vi stå där än. Barn är individer och mognar olika fort, så är det bara.
Jag svarar ibland åt min 9-åring, eller upprepar vad han svarar.
Han har svårt att förstå ibland och talar inte ordentligt (har språkstörning).
Med folk han känner/är intresserad av bubblar han hej vilt med 
Jag brukar svara åt min son ibland, han har diagnoser, är blyg och tycker det är jobbigt att prata ibland och förstår inte alltid frågan.