Forum Sorg - änglarum
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Deprimerad?

    Fre 25 dec 2015 00:57 Läst 1435 gånger Totalt 1 svar
    Fre 25 dec 2015 00:57

    Hej. Jag är en tolvårig tjej och för mindre än en månad sedan tog min mormor i alzheimers. Det var en lång och hemsk väg att se henne försvinna utan att jag kunde göra något.

    Men sedan hon dog har jag börjat känna mig annorlunda. Jag kände så lite grann innan hon dog. Jag kan bli jätte ledsen eller jätte arg för minsta lilla. Jag orkar nästan inget men jag vill göra en massa grejer (som jag då inte gör). Jag känner bara att jag mår dåligt. Ena sekunden kan jag vara jätteglad och andra sekunden kan jag skrika åt folk och be dom dra åt helvete.

    Jag kan börja gråta för minsta lilla och har mycket tankar om att ta självmord. För ibland känns allt så hopplöst. Jag var väldigt nära på att göra det jag har nämligen en balkong som är 10,11 meter ovanför marken. Kanske inte skulle döda mig men det tänkte jag inte på då. Jag var verkligen påväg att göra det jag satt på räcket hade skrivit ett brev som jag hade lagt på sängen då jag plötsligt tänkte "va f-n håller jag på med" jag hoppade ner från räcket och sprang in i mitt rum, tog upp min lilla kanin och började gråta. Jag orkar lixom inte med detta. Nästan inget känns roligt. Skämt som jag kan ha lagt mig ner på golvet och skrattat tills jag fått kramp i magen tycker jag känns dumma. Varför händer detta mig??? Som nu ikväll till exempel, mamma berättade en "rolig" historia om en resa hon hade gjort om gjorde henne magsjuk så att hon sket och kräktes så mycket att hon tappade femton kilo, då sa pappa att på den tiden var mamma smalare än mig, jag som är lite mullig tog detta på allvar och tyckte inte alls det var kul att han sa så, för i minna öron kunde han lika gärna sagt, du är en tjock tolvåring och din mamma var mycket smalare den resan för 20 år sedan. Ja det kanske låter skit fånigt i era öron men det är så jag tyckte just då. Jag kände mig väldigt sårad.

    Jag har inte sagt till mamma att jag mår så här, men hon är en sjuksköterska och hon borde (enligt mig) snappa upp varnings tecken att jag mår dåligt, eftersom jag är arg på allt och alla kan gråta och någon petar på mig och inte ler så mycket som jag brukade göra.

    Snälla vad ska jag göra? Jag orkar inte... Detta kanske är fel forum för detta men det är värt ett försök.

  • Fre 25 dec 2015 11:02 #1

    Oj, vad jag känner igen mig i känslorna du beskriver. Jag var i din ålder när jag började må dåligt.

    Jag tycker du ska göra det jag inte gjorde - prata med någon om detta så fort som möjligt. Vem i din närhet har du bra kontakt och förtroende för? Känns det jobbigt att prata och förklara så kanske du kan visa honom/henne det du skrivit här om det känns lättare.

    Men snälla snälla du - be om hjälp nu innan det går alldeles för långt <3

    Kram

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll