Vad tycker ni man borde ha innan man skaffar barn? Alltså angående till exempel pengar/besparingar, jobb, lön, boende, utbildning, rest, vänner, partner, äktenskap, bil osv. Vad är minimikraven för er? När tycker ni inte man bör skaffa barn?
Innan man planerar barn tycker jag man ska ha eget boende och försörjt sig själv i minst ett år.
Stadig ekonomi, eget boende och ngn som vill ha barn med en.
Ett stabilt förhållande med någon som också vill ha barn. Någon form av inkomst som inte är socialbidrag och ett tryggt boende.
Minimum är två fasta inkomster, stabilt långvarigt förhållande, buffert, bra boende och två föräldrar som båda verkligen vill ha barn.
(om man väljer att självständigt inseminera sig som singel så gäller ju andra saker. Du är man ju själv i att skapa trygghet)
Våra krav var- utbildningar, 2 fasta bra jobb, drömboende inköpt, gifta, stort sparande som buffert och inför föräldraledigheten, perfekt förhållande, helt ny säker bil, saker/djur till våra hobbys inköpta. Vi har nu två barn
Jag är själv vilket inte var min dröm men det fick bli så när jag inte träffade någon bra man i tid (är 35, sonen nu 5 mån). Är högutbildad, har en trygg anställning med bra lön, mer än en årslön på banken och ett boende stort nog för barn. Vi bor i Stockholms innerstad så när inte rätt man dök upp avvaktade jag tills jag hade råd med ett lämpligt boende på egen hand. Behöver inte bil. Förblir jag själv blir det dock inte fler barn. Graviditeter är för riskabla även om det gick smidigt sist.
Det absolut viktigaste anser jag är att man har en grundtrygghethet i sig själv. Att man är en trygg och kapabel människa (eller två trygga och kapabla människor). De yttre omständigheterna kan förändras och då har man nytta av att vara trygg och starka och handlingskapabel.
Planerar man barn tycker jag att stabila vuxna, stabilt boende och att repektive vuxen kan försörja barnet samt också är kapabel att ta hand om barnet (tex vara föräldraledig). Dvs att båda föräödrarna var för sig är kapabel att ta hand om ett barn - och beredd att göra det. Ekonomiskt tycker jag att det är bra om respektive förälder har en egen inkomst så att den ena vuxna inte blir ekonomiskt beroende av den andre.
Men detta gäller alltså vad jag tycker är idealt om man planerar barn. Det innebär inte att det inte finns tillfällen när omständigheterna kan vara andra - och blir man oplanerat gravid ser ju förutsättningarna annorlunda ut. Vad som är "stabil" är ju också relativt.
Stadig ekonomi (inte leva på bidrag), och att ha i bakhuvudet att barnet kanske vill hålla på med dyr sport att ha råd med barnets kommande intressen. Att båda vill ha barn, så dom känner sig älskad.
Körkort är ju alltid ett plus, men de beror ju mer på vart i landet man bort. Glesbyggd har man mer nytta av det. Men det första stycket, MIN personliga åsikt, kommer man långt med.
Jag tycker att man ska ha ett bra och stabilt förhållande med pappan till det kommande barnet, gärna utbildning, fast arbete och stabil ekonomi, pengar på sparkontot, bra boende och hemskt gärna körkort och bil. Socialt liv med familj och vänner är också viktigt för mig. Resa kvittar för min del, aldrig varit intresserad av det och även om jag skulle vilja resa så får mitt barn hänga med mig :)
Jag blev gravid ung och hade inte alla dom bitarna jag räkna upp, vilket gör att jag idag inser vad som hade varit viktigt för mig att ha då. Nu gick det bra ändå men fick kämpa mycket när mitt barn var liten med att plugga, arbeta som timvikarie samtidigt, ta körkort, flytta och sen separera jag med pappan. Inte det ultimata enligt mig även om det gick. Får jag fler barn så känns det skönt att veta att jag har pengar på sparkontot, fast arbete, få ut okej med pengar när jag är mammaöledig, bor i ett radhus, har körkort och bil. (är det där stabila förhållandet jag väntar på alltså haha.)
Jag är själv vilket inte var min dröm men det fick bli så när jag inte träffade någon bra man i tid (är 35, sonen nu 5 mån). Är högutbildad, har en trygg anställning med bra lön, mer än en årslön på banken och ett boende stort nog för barn. Vi bor i Stockholms innerstad så när inte rätt man dök upp avvaktade jag tills jag hade råd med ett lämpligt boende på egen hand. Behöver inte bil. Förblir jag själv blir det dock inte fler barn. Graviditeter är för riskabla även om det gick smidigt sist.