Rutinultraljud imorgon. Orolig skriver av mig
Tidigare i vår födde jag en son som inte var frisk och aldrig skulle få leva med oss. Det uppdagades på vårt rutinultraljud.
Ett barn vi hade kämpat så hårt för att få till. Som vi älskade så högt från första stund.
Sen sa hon att det var fel på mitt barn. Vadå fel? Det kan inte gå fel i vecka 20. Man kan inte föda ett barn i vecka 22. Det går ju inte.
Nu sparkar lilla bebis i magen för imorgon ska vi dit igen. Vill kräkas och skrika på allt och alla. Vet inte om jag överlever en gång till. Har aldrig varit med om den smärtan som när jag höll min döda son.
Om gud tar mitt barn så tar jag tamefan gud.