Förutsättningar för att skaffa hund?

Hur ska ni göra om ni vill ut och resa (både långt och bara över natten)?

Tror ni att hunden går ihop med barn och är ni sugna på en stor och promenadkrävande hund som småbarnsföräldrar (Vilket ni kanske är om tio år)?

Hur löser ni hundpassningen efter sommaren när ditt lov är över? Har ni en rejäl buffert för veterinärkostnader? Ni är unga och livet förändras, är du beredd att vara helt låst med en hund om ni tex separerar? 
Vad ska ni aktivera hunden med och vad har din pojkvän haft sina tidigare hundar till? Är ni helt överens om vilka metoder ni ska använda er av och hur ni ska fostra valpen?

Vi åker faktiskt inte bort ofta men det är klart det händer någon gång, har ju klart för mig att första delen under en lång period ska man alltid vara med valpen. Sen har vi ett stort socialt kontaktnät och vi har även ställt upp förr som hundvakter för släkt och vänner så förhoppningsvis ställer man upp för varann!

Det är just det vi tänker på med stor hund och vi är ju inte helt låsta vid amstaff/rottweiler utan är även inne på mer "familjevänliga" hundar, även fast det är möjligt att fostra hundar såsom amstaff/rottis till detta för jag har träffat många sådana! Men det känns som om det krävs oerhört mycket jobb och kanske inte optimalt för första hund-ägare/barnfamiljer.

Som sagt ska jag börja plugga då (vid högskola) och det kommer vara mycket varierande tider där också! Annars kan min pojkvän gå hem på små korta promenader (han bor 2 min gångväg från jobbet) och vi har även stort socialt kontaktnät med släkt och vänner, t ex har han en ensam gammelmoster som ofta är hundvakt åt sin dotter och älskar det!

Vi båda har mycket sparade pengar utfall våra inkomster inte skulle täcka veterinär/andra kostnader.

vi skulle nog slåss om den där hunden om vi skulle separera.. Skämt åsido, jag är absolut beredd på det. Har viljat haft hund sen jag var riktigt liten och det känns som om jag börjar bli beredd på riktigt nu.

Hans tidigare hundar har varit sällskapshundar och ang. fostran/aktiviteter, så långt i diskussionerna har vi inte kommit än.

Att lämna en hund ensam och gå hem för rastning kräver ju lång träning och inget man kan förvänta sig att en valp klarar av men har ni hundvakter så bör ni ju skola in valpen korta stunder där redan från början. Klarar gammelmoster av en yster valp som inte kan lämnas, inte är rumsren och hittar på hyss ?

Att vara ensam med hund är rätt jobbigt hur stort intresse man än har och hundvakterna får förhinder, byter jobb och kan inte ha hunden dagtid längre osv och man blir väldigt låst men är ni förberedda och har en plan B så :)

Att skaffa bruks/arbetande raser och endast ha till sällskap är sällan lyckat och ingen seriös uppfödare säljer amstaff/rottisar endast till "promenadhund". Dom vill ju naturligtvis att deras uppfödning meriterar sig och får utlopp för sina behov.

Det finns många trevliga okomplicerade raser som är nöjda med ett par timmars motion per dag, lite vardagslydnad och sällskap och jag kan inte nog poängtera att alla raser mår bra av aktivering tex lydnad och spår.  Att köpa en ras som kräver mer än ni har kunskap/ intresse för resulterar bara i en olycklig understimulerad hund och ägare med dåligt samvete som oftast inte klarar av sin hund.

Vi har en rottweiler (hane) och han är absolut en familjehund. Min sambo har haft rottisar innan men det är min första hund. Vår rottis är en lycklig, glad och något mesig ;) MEN tänk på att det är en stark hund som kräver en handfast uppfostran för att inte ta över.
Jag som ovan hundägare måste också understryka att det är mycket jobb. Och en stor kostnad varje månad. Vi köper foder för ca 1600:- i månaden. Sen tillkommer försäkring.
Tänk en gång extra är mitt råd. Helst två gånger.

Så länge man vet hur man (på riktigt) hanterar en hund och skaffar rätt ras så är ålder eller boende inget avgörande.

Vi skaffade våran hund när båda precis börjst studera och idag 2 1/2 år senare är nog alla runt omkring oss rätt övertygade om att vi hst världens bästa hund= resultatet av hårt arbete.

Jag pluggat på distans och även om vad r hund har varit världens bästa så dröjde det över ett halvår innan hon kunde va ensam över en timme utan problem. Vi har också en buffert och de första 6 månaderna ficl vi en del oväntade veterinärbesök och fick börja med specialfoder, så några tusenlappar med försäkring.

Jag är väldigt hundvan och min sambo läste på mycket, så så länge man verkligen är förberedd och vet hur man uppfostrar hundar till undergivna djur som får mycket av rätt sorts kärlek så tror jag inte det ska vara några konstigheter. Vi vsr väldigt noga med att välja ras efter livsstil och vår hund idag är helt klart det mest ultimata för oss.

Jag har haft hund hela livet och det är inte svårare än att räkna in hunden som vilken familjemedlem som helst. Allt är så självklart, hunden ska ha sin omvårdnad, sin mat, uppmärksamhet, träning och självklart lämnar du inte hunden ensam för länge och ens förutsättningar förändrats hela tiden men man anpassar sig. Bestäm dig för en ras som passar er och läs på.