Mycket kortfattat. Har under en kort tid mejlat med en potentiell dejt. Personen har inga egna barn.
Frågade om personen gillar barn. Svaret: "jag ogillar inte barn". Konstigt svar?
Magkänslan säger att personen inte kommer klara att träffa en person med småbarn på heltid. Överdriver jag?
Svårt att säga. Be honom utveckla. Jag har egna barn som jag älskar. Men tycker inte speciellt mycket om andra barn. Innan jag fick barn tycke jag att barn var jobbiga och förstod inte alls folkets jubel.
Men efter jag fått barn förstår jag charmen lite mer.
Fast jag skulle fortfarande aldrig någonsin flytta ihop med någon som har barn. Jag vet till 100% att jag inte skulle stå ut en vecka ens.
Oavsett beror ju allt på hur det stämmer mellan dina barn och din blivande partner i framtiden. Är nog jäkligt viktigt att man är öppen och ärlig om saker och ting. Och absolut finns det helt fantastiska bonusföräldrar där ute. Men det finns också de som är ruttna också. Så ja om jag vore du skulle jag kolla upp sånt.
ja det var ett lite konstigt svar.
Gillar man barn säger man väl precis det " ja jag tycker barn är jättehärliga" eller liknande
Låter som ett ganska neutralt svar där man inte riktigt vågar säga varken bu eller bä för att inte göra bort sig.
ja det var ett lite konstigt svar.
Gillar man barn säger man väl precis det " ja jag tycker barn är jättehärliga" eller liknande
Låter som ett ganska neutralt svar där man inte riktigt vågar säga varken bu eller bä för att inte göra bort sig.
Allt måste ju inte vara "svart eller vitt".
Kanske har han inget emot barn. Han varken tycker illa om, eller är överförtjust. Utan något mitt emellan.
Svårare än så behöver det väl inte vara.
Svårt att säga. Be honom utveckla. Jag har egna barn som jag älskar. Men tycker inte speciellt mycket om andra barn. Innan jag fick barn tycke jag att barn var jobbiga och förstod inte alls folkets jubel.
Men efter jag fått barn förstår jag charmen lite mer.
Fast jag skulle fortfarande aldrig någonsin flytta ihop med någon som har barn. Jag vet till 100% att jag inte skulle stå ut en vecka ens.
Oavsett beror ju allt på hur det stämmer mellan dina barn och din blivande partner i framtiden. Är nog jäkligt viktigt att man är öppen och ärlig om saker och ting. Och absolut finns det helt fantastiska bonusföräldrar där ute. Men det finns också de som är ruttna också. Så ja om jag vore du skulle jag kolla upp sånt.
Bor du själv med dina barn? Känns som jag kommer förbli singel flera år framöver. Hur ska man någonsin träffa någon som det klaffar med... Trist bara att inte kunna dela vardagen med någon annan vuxen.
Men alltså på sätt och vis är det ju en hopplös fråga. "Gillar du barn?" ungefär som "Gillar du glass?". Det beror väl på vilken sorts barn/glass det är...
Jag har aldrig känt att jag "gillar barn" särskilt mycket, men jag ÄLSKAR alla mina syskonbarn. Jag ÄLSKAR min bonusunge. Jag älskar definitivt inte random barn på bussen som lever rövare och skriker. Förstår du vad jag menar?
Bara för att man inte är barnkär rent generellt (och tydligen gillar ALLA barn oavsett hur de är som personer...) betyder det inte att man inte vill ha med barn att göra. Jag är bra med barn och har inget generellt emot dem, men jag har inga och vill inte ha egna. Jag sitter också hellre vid vuxenbordet än umgås med barnen på fest. Jag tycker min bonus kan vara skitjobbig ibland - precis som alla människor kan vara det. Bara för att nån är under 1.50 lång och har levt mycket kortare tid än jag betyder ju inte det att hen automatiskt är underbar. Även barn är individer. Jag säger därför inte att jag "gillar barn" utan skulle mkt väl kunna svara som din dejt.
Men alltså på sätt och vis är det ju en hopplös fråga. "Gillar du barn?" ungefär som "Gillar du glass?". Det beror väl på vilken sorts barn/glass det är...
Jag har aldrig känt att jag "gillar barn" särskilt mycket, men jag ÄLSKAR alla mina syskonbarn. Jag ÄLSKAR min bonusunge. Jag älskar definitivt inte random barn på bussen som lever rövare och skriker. Förstår du vad jag menar?
Bara för att man inte är barnkär rent generellt (och tydligen gillar ALLA barn oavsett hur de är som personer...) betyder det inte att man inte vill ha med barn att göra. Jag är bra med barn och har inget generellt emot dem, men jag har inga och vill inte ha egna. Jag sitter också hellre vid vuxenbordet än umgås med barnen på fest. Jag tycker min bonus kan vara skitjobbig ibland - precis som alla människor kan vara det. Bara för att nån är under 1.50 lång och har levt mycket kortare tid än jag betyder ju inte det att hen automatiskt är underbar. Även barn är individer. Jag säger därför inte att jag "gillar barn" utan skulle mkt väl kunna svara som din dejt.
Mycket kortfattat. Har under en kort tid mejlat med en potentiell dejt. Personen har inga egna barn.
Frågade om personen gillar barn. Svaret: "jag ogillar inte barn". Konstigt svar?
Magkänslan säger att personen inte kommer klara att träffa en person med småbarn på heltid. Överdriver jag?