följer ej umgängesbeslut från rätten, vad göra.

Det är nog i huvudsak en polisiär sak om det inte kan lösas exen emellan.

Om inte fadern vill ta över ansvaret när han anser att barnet far illa så ska han inte klaga.

Håller med föregående talare. Antingen agerar pappan eller så accepterar han läget. Det gör varken till eller från att bara gnälla utan är bara ansvarslöst och osexigt.

Det var inte mycket till råd...

Sen är det ju så att soc som gjort utredning ser ingen anledning att barnet ska flytta pga omständigheterna.

Barnet är oerhört fäst vid modern så atr flytta barnet vore hemskt mot det samtidigt som det förmodligen kommer leda till det tillslut.

Frågan är vad kan man göra föe att väcka modern att inse innan det ska behöva gå så långt? Det är intressant att se att direkt att om fadern ej gör något är han ansvarslös, samtidigt som han fått kämpa som ett djur att få igenom omgången via rätten under en lång period förhandlingar, varit med familjerätten, gjort mycket dess för innan.

Frågan är ska det behöva gå så långt att barnet flyttar?

Pappan (eller någon annan) kan såklart försöka prata pedagogiskt med mamman. Men så mycket mer än det kan nog ingen göra. Har dock en känsla av att det inte skulle göra så stor skillnad. Då återstår det för pappan att väga för- och nackdelarna med att antingen agera eller att låta bli. Svårt att säga vad barnet skulle gynnas av i längden. Det man vet dock är att barn generellt mår bäst av att bo med den föräldern som klarar av att tillgodose barnets behov av båda föräldrarna bäst. Som det ser ut nu saboterar mamman barnets relation med pappan. Men det finns ju inget som talar för att någon relation skulle gå åt skogen av att pappan skulle ta över vårdnaden av barnet. Barnet skulle kunna behålla en god relation till modern men utöver det då även kunna bygga upp en god relation med fadern.

Bor föräldrarna för långt bort från varandra för växelvis boende? Kan inte pappan i så fall flytta närmare så att de kan ha det? Det vore ju en lösning.