5-åring ljuger och stjäl

Jag tror det har lite med åldern att göra. Mitt tips är att ni tar upp detta med att hålla sig till sanningen och trovärdighet. Nu måste man lägga sig på rätt nivå. Men försöka få henne att förstå att dessa små avvikelse gör kompisar och vuxna inte tror på henne och den dagen hon behöver någon, om någon kompis varit väldigt dum, så kanske ingen tror henne eftersom hon lurat andra innan

Precis som sextiotalist skriver så har det med åldern att göra. Många femåringar fantiserar så att de inte själva kan skilja på fantasierna och på verkligheten och de ljuger, skarvar och vissa skyller gärna ifrån sig också (det är en något lite mer allvarlig lögn eftersom det kan skapa problem för andra). Ibland har de en egen sanning - då är lögnen inte att betrakta som en lögn alls eftersom den i själva verket förklarar något som femåringen tycker sig uppleva. Det finns förstås ytterligare varianter på hur femåringar kan bete sig när det handlar om lögn och sanning. 

Femåringar har svårt med abstrakta resonemang och när vuxna ska prata om lögner och vad de kan ställa till med hamnar ofta samtalet på ett för femåringen abstrakt plan som gör att de inte hänger med. Det kan vara värt att tänka på.

I ert fall verkar emellertid femåringens lögner vara av annat slag och tjäna ett helt annat syfte. De verkar vara lögner som syftar till att få uppmärksamhet. Det kan ni ju enkelt mota i grind genom att ge väldigt mycket positiv uppmärksamhet under period samt förstås också genom att ibland ha överseende med en del av händelserna. Att ta med sig något från affären som man inte betalt är en händelse som bör adresseras och åtgärdas, att ta tre klyftor från en clementin i stället för den enda man blivit lovad att ta kan man gott helt strunta i att säga något om alternativt bara konstatera: "Jag ser att du tog tre klyftor, så jag förstår att du tyckte att clementinen var väldigt god. Du kanske vill ha en egen? "

Du gör en höna av en fjäder. Så där gör de flesta barn under någon period, det är väldigt vanligt i åldern kring 4-6 år.

Att kalla det stjäla när hon tar några klyftor av en clementin tycker jag är extremt överdrivet. Man kan inte alltid sätta vuxna etiketter på barns beteende. Barn är fullständigt impulsstyrda långt upp i åldern, det är inte ett aktivt genomtänkt beslut hon fattar, handen liksom bara sticker iväg och norpar de där klyftorna utan att hon själv riktigt vet hur det gick till.

Era överdrivna reaktioner och tolkningar av hennes beteende tycker jag är långt mer osunt än det barnet gör. Slappna av och gör inte så stor grej av allting. Varför ens hålla på och fråga hela tiden vem som har tagit fram ett visst glas eller flyttat på en viss grej, det låter ju helt neurotiskt.

Okej, du får känna så. Men nej. Vi gör verkligen inte en höna av en fjäder. Och ja, barn "ljuger" och fantiserar absolut i denna ålder men inte på det sätt som hon gör. Och vattnet var bara ett påhittat exempel för att visa hur hon inte talar sanning om saker som inte spelar någon roll. Vi ställer bara en vanlig fråga på vanligt sätt och hon ljuger. Precis som jag frågar min sambo "tog du den sista mjölken?" så förväntar jag mig ett ärligt svar. Du får det att låta som att vi går runt nitiskt och kontrollerar henne och tjatar och det stämmer verkligen inte.

Och du får tycka att det är överdrivet med clementinen, kanske har du rätt. Men det är en medveten handling att norpa något av någon annan och gömma det bakom ryggen och hon var högst medveten om vad hon gjorde. Barn är inte dumma! De har medvetna intentioner och handlingar från att de är ett år. Hon är FEM. Hon förstår absolut vad hon gör och har tänkt igenom det, däremot förstår hon inte konsekvenserna. Det är fortfarande en impulsiv handling som inte handlar om att såra eller förstöra, hon vill bara ha. Men det är uträknat. Hon hade redan fått en clementin och fått smaka ytterligare en bit, dessutom gjorde jag i ordning frukost till henne så hon hade ingen som helst anledning att ta på det sättet utan att fråga.

I kombination med att hon åtskilliga gånger stulit i affärer så måste vi diskutera även sådana händelser. Att medvetet lura och stjäla när någon inte ser och gömma undan är ALDRIG ok. Hur ska hon annars se skillnad på affärer och hos kompisar, på förskolan eller hemma?

Jösses, hon tog ett glas vatten och tre bitar av en clemetin.

Inget av detta är något jag ens skulle ifrågasätta, helt neurotiskt som sagt!

Däremot får hon inga som helst konsekvenser när hon stjäl i en affär. Märkligt

Min son stal ett paket tuggummi en gång när han var väldigt liten. Jag blev såklart jättearg och tog med honom tillbaka till affären.

Där fick han be om ursäkt och skämmas lite. Han har aldrig stulit sen dess!

Sluta vara på flickan som en hök och fråga ut henne om saker ni redan vet svaret på.

Som någon skrev, ge henne positiv uppmärksamhet istället!

Har mamman samma problem?

Jag stal massa pennor och suddgummi när jag var barn, dock äldre än barnet i ts. Jag erkände för mamma när jag kom hem och hon och jag gick tillbaka till affären dagen efter med allt stöldgods och det kändes så otroligt bra att få lämna tillbaka sakerna jag stulit Och det kändes bra att få se att affären inte längre var arg på mig :) Så jag tycker det var bra att du tog med sonen tillbaka till affären :)

Och det här med vattnet och clementinerna kanske var lite överdrivet men jag förstår poängen, flickan ljuger. Men hon är bara 5 år, jag tror knappast hon vet om vad hon gör. Men jag tror det är bra om dom vuxna i familjen tar tag i det direkt. Flickan behöver ju få en reaktion på det hon har gjort. Jag har en 7 åring och 4 åring. Jag har aldrig varit med om nåt liknande med mina barn så jag kan inte komma med råd och tips :/

Varför tror du att din mans dotter ljuger på något annat sätt än andra femåringar gör? Jag skrev ju att barn förvisso fantiserar men att det också är mycket, mycket vanligt att de använder lögnen på exakt samma sätt som din bonusdotter gör. 

Jag håller verkligen med skribenten du citerar, jag tycker också att det är oerhört överdrivet och framför allt onödigt att reagera över clementinen. Tycker du inte själv att det är märkligt om reaktionerna på att snatta något i en affär är desamma som reaktionerna när man plockar åt sig tre klyftor clementiner i hemmet extra? Proportionerna blir väldigt märkliga och felaktiga.

Barn tycker att det är härligt när de upptäckt att det går att ljuga. Tanken svindlar och det är väldigt befriande när de ser hur lögner går att använda. Och det är förstås viktigt att hjälpa dem att så småningom förstå konsekvenser och abstrakta resonemang kring moral och annat. Men det är precis lika viktigt att inte slå ner på exakt varje händelse på exakt samma sätt, vad tror du det lär dem? Att det inte spelar någon roll om man gör något stort som kanske skadar andra och om man gör något obetydligt? 

Det är tydligt att du förfasar dig över något som också är mycket vanligt också bland vuxna människor. Självklart bör man sträva efter att bli och vara en ärlig och schysst person (och som barn successivt  få hjälp med att bli det) men du får nog lära dig acceptera att också vuxna emellanåt vardagsljuger och levererar dig någon slentrianlögn, kanske om mjölken i kylskåpet eller något annat lika oviktigt. 

Ljuger du aldrig själv alltså? Du skarvar inte, överdriver aldrig, lägger till eller drar ifrån?

Jag håller med de andra. Du hanterar nog saken fel och det verkar som att du mer eller mindre vill provocera fram en situation som hade kunnat undvikas.
Jag förstår att det kan vara provocerande när styvbarn "gör fel", men fem år är faktiskt inte så gammalt. Om ni inte gör så stor grej av det så kommer hon växa ifrån det.

Som du säger själv så finns det ju ingen anledning för henne att ljuga - så frågan är varför du (som är vuxen) ställer frågor för att provocera fram en konflikt ?
Ni VET att hon har tagit fram vattenglaset, så det finns ju ingen anledning att fråga.
Ni vet att hon tagit den sista mjölken, så varför fråga? 
Barn tycker inte om att hamna i konflikter så hon ljuger ju för att undvika dem. Även om du inte upplever det som att ni skäller så upplever hon det förmodligen på ett annat sätt.

Istället för att fråga om vattenglaset, påminn henne om att ställa glaset på diskbänken när hon är klar (För jag antar att det var det som var problemet?!). Ljuger hon då är det bara att säga, du behöver inte ljuga ställ undan glaset bara.
Samma med mjölken. Påminn henne om att säga till när hon tagit sista mjölke, eller slänga paketet eller vad nu problemet var.
Ge henne en egen klementin istället för att lägga fram en som du minsann ska ha medan hon får äta något annat?

Stjäl man däremot ur en affär bör det ju ha större konsekvenser, som folk påpekat. Hon borde ha bett dem i affären om ursäkt istället för att ringa till sin mamma(?) och berätta om det..

Och så kan jag tänka mig att hon blir rädd för att dom vuxna ska bli arg för att hon tagit ett glas utan "lov". Och att hon därför säger nej. För jag tror knappast hon vet att hon ljuger och vad det innebär att ljuga.